18 december 2007

Jag - en äkta fågelskådare?


Lite då och då brukar jag googla på mitt namn för att se vad som läggs ut utan min vetskap. Nu är det visserligen så att det finns flera personer i världen med mitt namn och min stavning, så alla träffar handlar ju inte om mig. Men nedanstående länk är det faktiskt undertecknad som ska kännas vid. De' ni! Det visste ni inte att jag är en riktig fågelskådare! Typ...

http://www.kof.nu/falkarna/kbfalkar/kullaberg_07/falkarna_kullen_07.html

Falkbilden togs under samma Mölle-promenad som bilden på paddan.

Hade ingen aning om att de publicerat min bild på nätet... Ska jag dra dem inför rätta månne? :-)

Mobiltelefonkamerabilder

Jag inser nu när jag snart ska sluta på mitt jobb, att jag har en massa bilder tagna med jobbmobilen. De kommer att gå förlorande om jag inte tankar ner dem. Det är rätt kul att tänka tillbaka och kolla på vad man tagit kort på, eftersom mobiltelefonbilder sällan är varken så genomtänkta eller vackra. Många kort är liksom ögonblicksbilder, som man vill fånga "bara för att"...

Här följer nu ett urval av Lilla u:s mobiltelefonkamerabilder 2007 i omvänd kronologisk ordning:


DEC: Stefans pappa visar runt på brandstationen och låter mig bland annat gå in i omklädningsrummet. Det ni tjejer! (Nu var det visserligen tomt där inne, men ändå...)

DEC: Ljusspel på Centralen i Stockholm

NOV: Hääärlig novemberpromenad med Sofia och gänget

NOV: Utsikten från mitt hotellrum i Husum (gamla MoDo-fabriken, numera M-real)

OKT: Kamelparkering på Nkpg:s flygplats

SEPT: Nu börjar det likna nåt... 2v kvar till inflyttning!

JUNI: Passar på att hälsa på nyfödde Felix i Göteborg

MAJ: Jack Russel-valpar på ett café i Mölle

MAJ: Sol på Kristi Him

MAJ: Solnedgång sett från balkongen i Byerum

APRIL: Raukar "hemma" på Öland

MARS: Vy från ett hotell i Helsingborg

14 december 2007

Frihet, broderskap och klimatförändringar


Jag flög igår. Och i tisdags. Inrikes. Och mådde faktiskt lite illa. Jag gjorde lite jobb uppe i Ö-vik och kunden betalar och fixar både flyg, transfer och boende. Det är klart att jag kan vara obstinat och be dem fixa ett tåg istället, men nu blev det så här.

Jag blir också lite upprörd när förhandlingarna på Bali håller på som bäst för att komma fram till en bra uppgörelse inför det stora klimatmötet i Köpenhamn 2009, samtidigt som Högakustenflyg öppnar och introducerar ännu fler avgångar på Ö-vik. Tror även Skyways gör detsamma.

Nu till mitt egentliga dilemma. Jag har en bror som bor i Belgien och en annan bror som i sommar med största sannolikhet drar iväg till Argentina för att plugga. Till Belgien går det tåg, men till Argentina får jag i så fall ta segelbåt för att komma ner i "godkända" koldioxidutsläpp. Vi hade en diskussion på jobbet häromdagen då många av mina miljökonsultkollegor sa att de med stor sannolikehet inte kommer att göra några längre semesterresor i framtiden. Thailand kändes t.ex. avlägset på mer än ett sätt.

Det pågår en daglig ut-(om-)värdering om huruvida våra matvanor; våra glassmaskiner och andra elprylar hemma; eller våra resor är det värsta för klimatet. Man frågar sig t.ex.: "Kan jag flyga och hälsa på brorsan om jag käkar mer lokalproducerat och byter ut några gamla glödlampor? Jag kanske t.o.m. kan klimatkompensera med lite trädplantering eller utsläppsrätter?" Det viktiga är att det i så fall verkligen görs.

Idag kompenserade jag min Ö-viksresa med en utsläppsrätt.

Har jag råd med sånt? Ja. Kolla in hur du ligger till i löneläge på http://www.globalrichlist.com/.

10 december 2007

Avbön

Alla - jag menar ALLA - som åker till Norge kommer hem och berättar för oss andra om... vadå?! Jo, om hur otroligt dyra pizzorna är! Eller hur?

När Stefan stack iväg för att jobba i Oslo innehöll ett av de första samtalen just en dylik anekdot. "Älskling, vet du vad pizzorna kostar i det här landet?!" Då sa jag ifrån: "Ska du också bli en sån som berättar för alla hur dyrt det är med pizza i Norge? Så himla dyrt kan det väl inte vara och tror du egentligen att andra bryr sig?" "-Nähä, ok då."

Men nu, efter att jag faktiskt har upplevt det med egna ögon...

J-VLAR, VAD DYRT DET ÄR MED PIZZA I NORGE!

Jag har nästan träffat en nästan-president



I helgen var S och jag på romantiskt weekend i Oslo. (Det heter så när man åker iväg med sin sambo till en annan stad och bor på hotell en helg.)

Den norska huvudstaden fick även annat celebert besök denna helg - av nobelpristagaren, Oscarsvinnaren och nästan-presidenten Mr. Gore. (You can call him Al.)

Här kommer några nästan-bilder av honom. Vi var tvugna att springa till tåget, så vi hann inte stå kvar och kändisspotta tyvärr, så det är ingen idé att ni försöker hitta honom på bilderna.

Jag måste dock understryka hur häftigt jag tycker att det är att MILJÖ inte längre bara handlar om att rädda sälar, använda tygblöjor och att skriva ut dubbelsidigt. Under hösten har t.ex. klimatfonderna varit de mest populära branschfonderna hos nätmäklaren Avanza. Idag hoppar även min bank, SEB, på klimattåget och lanserar en ny fond. Det här trodde jag verkligen inte för 10 år sen, när jag läste min första kurs i miljövård. Då handlade det om att försurningen förstör våra svenska sjöar och att vissa metaller kan vara dödliga för vattenlevande organismer. Nu för tiden får miljönördarna både Nobels Fredpris samt kammar hem Oscars-statyetter. Well done!

Har ni bloggläsare hängt med på klimattåget? Drar ni era strån till stacken? Om inte, har ni en chans att både spara och tjäna pengar på att göra det!

06 december 2007

Andra sidan, är ni klara?!


Jag har en dålig vana. Eller dålig och dålig förresten...? Ibland spinger jag omkring i lägenheten utan "full mundering" så att säga. I dagsläget har vi i princip ingen insyn in till oss, så då går det ju bra. Nu börjar dock "andra sidan" att bli inflyttningsklar och då krävs det lite nya vanor av undertecknad.

Men vem skulle egentligen bli mest generad vid en sådan fönsterkonfrontation? The viewer eller the viewee? Kanske är det faktiskt inte mitt problem?

04 december 2007

Miljöchef fr.o.m. januari

Citat från några dagar sen: "Det kommer dock att bli bättre. Jag kan inte säga mer än, men mitt liv håller på att ordna upp sig. Jag återkommer i frågan. Snart."

Det är väl dags att berätta nu. Idag sa jag upp mig från mitt jobb som miljökonsult. Jag har nämligen blivit tillfrågad om jag vill bli miljöchef för ett relativt stort företag i stan. Förra fredagen tackade jag ja, men kunde inte säga upp mig förrän nu pga att min chef varit på semester i en dryg vecka.

Jag börjar i januari för jag har bara en månads uppsägningstid. Jag tror att allt kommer att bli toppen! Miljöchefsrollen ligger direkt under VD, vilket betyder att jag kommer att sitta i koncernledningsgruppen med ett övergripande miljöansvar.

I alla år i arbetslivet har jag varit lite förvånad över att jag haft jobb och än mer förvånad när jag blir headhuntad. Det är ju inte riktigt det som vi får itutade i oss under biologutbildningen. Därför jag har nog lite svårt att greppa detta.

Det har varit en lång dag och nu somnar jag in i en säng hemma hos några kompisar i Göteborg. Det är tur att det finns lite extrafamiljer åt mig där ute, så att inte resandet blir alltför hemskt. (Tack alla ni som tagit hand om mig under dessa år av flängande runt Sverige.) Men det är det som sagt snart slut på. Snart har jag bara 7 minuters cykelväg till jobbet och kommer att komma hem på kvällarna! Hurra!

02 december 2007

The förrättspaj


På allmän begäran kommer här: The förrättspaj!

Pajskal
200 g kavring
50 g smör

Fyllning
150 g kallrökt lax, finstrimlad
200 g skalade räkor, hackade (och/eller kräftstjärtar)
2 ägg, hårdkokta
2 avocados, hackade
1 liten rödlök, finhackad
1 dl crème fraîche
3 msk majonnäs
1 tsk pressad citron
salt och peppar

Dekoration
100 g löjrom
citron-/limeskivor
dillvippor
1 hårdkokt ägg

Skär kavringen i mindre bitar och fördela brödet till smulor i en matberedare. Smält smöret och blanda det med brödsmulorna. Tryck ut blandningen i en pajform 26-28 cm i diameter. Ställ formen kallt.

Blanda lax, räkor, ägg, avocado och lök med crème fraîche och majonnäs. Smaka av med citron, salt och peppar. Smaka av lite till, det är rätt gott...

Bred fyllningen i pajskalet. Pajen kan gärna stå och mogna några timmar i kylskåpet. Dekorera pajen fint!

Itadagimasu! (som japanerna säger)

29 november 2007

Det här får du i julklapp av mig

Det här är vad jag VILL ge er bloggläsare (några av er som givit er tillkänna iaf):

Mamma - En lycklig dotter
Pappa - En lycklig dotter
Peter - Fritid
Jonas - Några fler timmar på dygnet
Sara - Massor av kunder till nya företaget
Sofia - En miljöbil (om du ska fortsätta bilpendla)
Anki & Henrik - Ett uppslagsverk
Malin - Lite egentid efter ett drygt halvår hemma med barn
Ladan - Ett superbra jobb efter avslutat exjobb
Mina kollegor - Mer tid till era familjer
Jorden - Fler människor som bryr sig om sina barn och deras framtid
Stefan - Du vet vad du får av mig... (Xbox:arna var förresten slut) ;-)

28 november 2007

Kunden har inte rätt - del 2

Måste bara få skriva av mig lite om en kund, som jag besökte igår och idag. Jag har hållit en arbetsmiljöutbildning för två grupper i två heldagar nu (samma kurs båda dagarna alltså), och den personen jag är irriterad över är den som är arbetsmiljöansvarig på företaget.

Jag har alltid tyckt att han har varit mycket osympatisk; ända sen den dagen jag först mötte honom (ung. 1,5 år sen). Han är plump, otajmad, lat, inkompetent, oengagerad och allmänt svår. (Dessutom är han kort, ful och har en hemsk dialekt också, men sånt får man inte ogilla folk för.) Igår t.ex. kom han ner och mötte oss - min kollega Lisa och mig - i receptionen. Han har aldrig träffat Lisa förr. Vi hade massor att bära på och Lisa frågar om han kan hjälpa till att bära en av våra lådor. "Nej, det kan jag inte. Det ingår inte i mina arbetsuppgifter." Jag har vid det här laget lärt mig att hans osmakligt otajmade, ironiska humor poppar upp vid alla tillfällen, men Lisa såg mycket förvånad ut när han "skämtade" så där. Efter en demonstrativ suck tog han ändå upp lådan...

Under de här två dagarna fick jag också reda på från deltagarna att de inte alls var nöjda med honom, men då gäller det att hålla minen och inte kommentera alls; kanske bara säga "Oj, det var tråkigt att höra att det inte funkar". Ibland har jag så otroligt svårt med det här kunden-har-alltid-rätt-perspektivet som man måste ha. Nej, kunden har inte alltid rätt och ibland är de t.o.m. riktigt dumma! Kallas det prostitution light när man ler och är trevlig bara för att de betalar min feta faktura sen?

(Del 1 av mina inlägg om dumma kunder finns här.)

27 november 2007

Ett bra gig

Ikväll har jag varit på stå-upp-komedi (med imaginära hundar och sovande samurajer) tillsammans med en väninna. Det var Lasse Nilsen som stod upp mest hela tiden - då han inte låg ner, för att göra en mycket manlig gestaltning av Kristina Lugn i slow motion. Det är väl inte så många som känner igen Lasse, men han slog tydligen igenom lite då han förbandade till Magnus Betnér för ett tag sen. Nu kör han egen show, och även om han fortfarande känns lite som en rookie, får han godkänt betyg och jag kan absolut tänka mig att se honom igen om nåt år då han "mognat".

Jag står också upp hela dagarna. Och kör mina gig. Det kan t.ex. handla om arbetsmiljölagen eller miljöengagemang. Holy smoke vad spännande ämnen! Jag gör mitt bästa för att det trots allt ska vara kul och engagerande och jag får ofta just de kommentarerna på kursutvärderingarna. Kursen för ett par dagar sen gav bl.a. detta:
• Suverän pedagogisk förmåga av kursledare! Tankeväckande!
• Rolig och lättsam
• Utbildningsledaren var jättebra, informativ, rolig! Tack!
• Mycket duktig föreläsare!
• Mycket motiverande, kändes roligt med miljö

Det är ju fantastiskt roligt att få såna här kommentarer, men i och med det att jag känner mig så stressad hela tiden hinner jag aldrig stanna upp och faktiskt klappa mig själv på axeln.

Det kommer dock att bli bättre. Jag kan inte säga mer än, men mitt liv håller på att ordna upp sig. Jag återkommer i frågan. Snart.

Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på ett Eddie Izzard-avsnitt på datorn. TV:n är ju utkastad. Måste dock skaffa en innan "Let's dance" börjar om några månader! Satt förresten snett bakom Daniel da Silva på tåget förra veckan. Han satt och skrev på sin blogg. Eftersom jag själv satt med datorn i knät var jag tvungen att gå in och kolla vad han skrivit. Kändes nästan som att spionera på nåns tankar. Coolt.

22 november 2007

Öppet brev till alla manliga 40+ i 1 klass på X2000

Någonstans i Västergötland 21/11 20:30

Kära medresenärer (motresenärer?),

Först och främst vill jag berömma er för de mycket fina kostymer ni har på er. Lite skrynkliga efter dagens alla möten, och slipsen har åkt av, men de flesta av er har i alla fall rätt längd på byxorna. Tack för det.

Nu till min fråga till er:
MÅSTE NI PRATA SÅ J-A MYCKET I MOBILTELEFON?! OCH MÅSTE NI PRATA SÅ HÖGT?!

Nej, vi andra i vagnen tycker INTE att det är coolt att ni precis beställt en BMW med ”så mycket tillval att det inte går in mer”, eller att ni vet skillnaden mellan http och https, eller att mötet i Göteborg innebar att ert företag blev sågade vid fotknölarna. Vi bryr oss inte heller om att ni ”har mycket på gång nu – det rullar på” eller att ”ni ska träffa en bra kandidat på fredag”, eller att ni ”ska lira lite tennis med era trainers”.

VI BRYR OSS INTE OCH VI TYCKER T.O.M. ATT DET ÄR RÄTT STÖRANDE ATT NI PRATAR SÅ ÖPPET OM SAKER SOM NI EGENTLIGEN – UR FÖRETAGSHEMLIGHETSSYNVINKEL – BORDE HÅLLA TYST OM.

Jag vet, det finns tysta avdelningar på X2 [ekstvå] – slang för X2000 tydligen – men där slutar det alltid med att jag måste skälla ut folk som inte visste om att det var en tyst avdelning. Och jag tycker inte om att skälla.

Att prata högt och störande är som om ni hade suttit och pruttat hela vägen till Katrineholm. Hänsyn?

Något bättre är ni som somnar med era feta ölkaggar i vädret och snarkar högljutt. Ni vet i alla fall inte bättre – ni sover ju.

Jag vet också (eller jag kan i alla fall tänka mig) att det är svårt att stå och kissa i en tågtoa, men det torde inte vara så svårt att torka upp det som kommer på kanten och på golvet?

Era kostymer och visitkort säger att ni är vuxna och mogna. Bevisa det.

Tack för ordet. Trevlig resa.

16 november 2007

Vad har vi sagt om åkgräsklippare...?

Jag är ledsen, men jag detta kan jag inte låta slinka omärkt förbi:

Veckans miljöbov är en person som satt sig på en gräsklippare och åkt från Haparanda till Ystad på en åkgräsklippare!

Jag vet att det går att göra intressanta livscykelanalyser och påpeka att min guldring på 5 g har större miljöpåverkan än gräsklipparmannens resa, så det tänker jag inte gå in på så mycket.

Det jag däremot vill kommentera är varför media verkar hänga ut honom som en hjälte och inte som en idiot?! Kom vi inte alldeles nyss överens om att vi alla skulle dra vårt strå till stacken? Vi behöver förebilder - inte "coola snubbar" som visar upp sin lite udda hobby och får beröm för det!

Enligt hans sponsors hemsida kör han på "miljöVÄNLIGT" drivmedel. Pust... När ska de lära sig?

"VIKINGs drivmedel reducerar markant utsläppen av skadliga ämnen i avgaserna.[Jämfört med...?!] Vår miljövänliga [Pust..] motorolja framställs av högkvalitativ råolja som är så gott som ["så gott som"... Öh, bra?] helt fri från cancerframkallande ämnen."

Här är produktbladet på det bränslet som de använder. Läs själva och berätta för mig om det är miljövänligt eller inte.

Ja, det här var ett miljönördigt inlägg, men det står jag för.

13 november 2007

Det här önskar jag mig i julklapp

Det sägs att det bara är några veckor kvar till jul. Jag önskar verkligen att jag brydde mig mer. Antagligen kommer julengagemanget när man får barn, men just nu ser jag det bara som ett himla massa tid till att ta igen mig.

Naturligtvis är det trevligt att träffa familjen och släkten, men om man har ställt in kikarsiktet på en lugn jul vill det till att man är duktig på att "pretta ner" festligheterna så att man inte sitter och dricker mås-te hela tiden. (Mås-te är en dryck som gör oss stressade och som vi måste sluta upp att dricka, enligt Klas Hallbergs bok "Hångla mer!")

Av någon konstig anledning (gissar att det var de vise männens fel) mås-te man ge presenter till varandra på julafton. I vår familj har vi skippat det de senaste åren och kör istället med julklappshazard.

I år önskar jag mig tid. (Och ja, varför inte en ny klocka...) Jag har så många fantastiska vänner, bröder, föräldrar, kollegor och fritidsintressen. Jag önskar mig mer tid med dem.

09 november 2007

Uppdatering 9.11


Ikväll kom snön. Eller snarare i förrgår. Fast dit alltså. Ö-vik.

Jag vet snart inte var jag är nånstans. Vår administratör skulle fakturera idag och frågade mig vad jag gjorde i Sthlm i tisdags.
-Va?! Var jag i Stockholm i tisdags?! Äh, aha, just det... jo, det var jag nog ja...

Nu är det för mycket resor och för lite hemmatid hos min älskade. Han kommer visserligen också att fly stan och landet under ett par veckor framöver, på jobb i Oslo. Vi kommer att ha en romantisk weekend där under en helg. Det blir underbart! En oas i kalendern!

Annars händer det inte så mycket. Vi har nu börjat få ordning på torpet och jag känner verkligen att det är ett hem nu. Imorgon får vi gäster, vilket blir supertrevligt! Det blir den första ordentliga "bjudningen" här i B41 (så har arbetsnamnet på lägenheten varit i snart ett år och det lever kvar).

Snart är det också dags för det stora släktkalaset här, vilket blir en kombinerad försenad-trettio-årsdag + inflyttningsfest. Drygt 20 pers blir vi! Först på eftermiddagen ska jag klå alla i Laserdome, sen blir det middag och trevligheter!

Just nu läser jag "Ursäkta, hur dags går jorden under? - Miljöfrågor för oss som hellre blundar". Otroligt rolig och väldigt lärorik - även för en miljönörd som jag.

På TV ser jag nu... INGENTING! I måndags fick min trogna vita TV (från början av 90-talet) gå till Gud, eller snarare till Återvinningscentralen. Vi har ingen TV! Rekommenderas varmt. Eller i alla fall ett tag. Jag kommer att sakna Grey's på onsdagar... *Snyft*

Det var dagens uppdatering. Bilden är tagen på Holgerspexet, där min tjusige bror är pianist i diket. Spexet kan f.ö. varmt rekommenderas. Överraskande bra för att vara ett amatörspex (om man nu får kalla det så).

01 november 2007

Jag ska sälja min bil

Nu ska min lilla italienska flicka få ett nytt hem. Jag köpte henne vintern 2006 och då var hon nyimporterad från Italien och hade aldrig sett vägar med salt förut. Helt rostfri alltså!

Att ha två bensinbilar i hushållet känner vi är både dumt och onödigt, så nu planerar vi ett inköp av "miljöbil". Vi funderar fortfarande över bilmärke, bränsle och årsmodell, men det kan vara så att det lutar mot en biogasbil modell nyare. Tips emottages tacksamt.

Jag kan tänka mig att göra kompispris förresten...
http://www.blocket.se/vi/14028225.htm


Hur mår du idag?


Konstnären Erik Krikortz och Moderna museet har kopplat ihop hötorgsskrapornas belysning med en interaktiv humörbarometer på internet, skriver DN.

Man går in på www.emotionalcities.com och svarar på frågan "Hur mår du idag?" genom att klicka på en sjugradig färgskala från tokdeppig (lila) till superlycklig (röd). (Ikväll känner sig Stockholmarna "lite glada" för hötorgsfasaderna lyser gula.)

Jag har rätt ofta funderat över frågan "Hur är det?" som mestadels efterföljs av ett "Jo, tack - det är bra." Hundar luktar varandra i rumpan; är det det vi gör med den frågan? Tänk om vi alla gick omkring med en liten pappersremsa med de sju färgerna, och när nån svarade "Bra", så tog man upp remsan: "Kan du vara snäll och precisera?"

Eller är det så att vi faktiskt inte vill veta hur folk mår på riktigt och att det är lagom att berätta sanningen genom en kollektiv färg på en husfasad? "Tala är silver - tiga är guld." ? ? ?

Idag är jag i alla fall orange, om nån undrar. Hur mår du?

31 oktober 2007

You go, girl!

Idag fick jag reda på att en mycket nära vän till mig funderar på att starta eget och att det inom ett par månader ska vara up and running.

Nu tänker jag erkänna högt och tydligt för hela världen (ja, för de som har tillgång till det där globala nätet i alla fall) att jag är otroligt imponerad och en liten knivsudd avundssjuk också. Önskar att jag också var så modig.

Kom ihåg mig i ditt testamente när du blir rik och berömd. Jag kan komma med bra förslag på firmanamn om du vill! Här finns en aldrig sinande källa av kreativa lösningar!

I'm with you all the way, babe!

30 oktober 2007

Nu är jag kortare


Idag gjorde jag slag i saken och ringde till AmEx för att säga upp mitt kort. Det är alldeles för få inköpsställen som tar deras kort och f.ö. använder jag kreditkort lite för sällan för att det ska vara "lönsamt". Jag tar och konverterar mitt Statoilkort till ett med inbyggt MasterCard istället.

Nu till dagens spaning (som Sissela Kyle också uppmärksammade lite grand i helgens "Spanarna" på P1):
Varför ska man trycka in så många val i telefonen när de ändå ställer samma frågor när man - sent omsider - kommer fram till en levande röst?!

För AmEx var jag tvungen att välja/trycka in:
1) privat eller företag
2) kortnummer
3) telefonkod (hade jag ingen aning om, men fick gå vidare iaf)
4) fyrsiffrig kod ovanför kortnumret
5) personnummer
6) "Hej! Vad heter du? Vad har du för kortnummer?" -- Really??!!

Tryck 1 för att bli irriterad, eller dröj kvar så kopplas ditt samtal bort.

23 oktober 2007

Föreläsartips för Altzheimerspatienter


Ibland händer det att jag åker till nån kund som vill att jag utbildar hela personalen på ett bräde. Fyra likadana pass på varandra till exempel. Ett sånt uppdrag är jag på den här veckan - i Gävle.

I mina kurser försöker jag att lägga in en hel del exempel, historier, skämt m.m. bara för att göra det lite trevligare. Eftersom jag sällan kör efter nåt manus utan kör från hjärtat (hundrade gången man kör en kurs kan man till och med vilka frågor som brukar komma), kan det vara svårt att, fjärde gången man drar samma skämt den veckan, veta om man redan dragit det för den här gruppen eller inte. Jag kan berätta att det är ytterst pinsamt att dra samma skämt två gånger för samma grupp. "Jo, du sa det för en stund sen..."

Tipset är då att försöka förknippa skämtet/exemplet/historien med ett deltagaransikte. Tänk: "Här framme sitter det en väldigt skäggig man... Honom förknippar jag med stenåldersskämtet jag nu ska dra..." eller "Oj, där sitter en riktigt kraftig tant... PCB-som-binder-till-fett-historien". Håll för övrigt dina krystade tankeupphängnignar för dig själv; det kan också bli pinsamt annars om man säger det högt istället för att tänka det. :-)

22 oktober 2007

Senaste inköpen






Det är så härligt att få spara för att sen kunna köpa saker som man verkligen vill ha. I två år bodde jag i min förra lägenhet och kostade i princip inte på den mer än nån ny badrumsmatta ibland. Jag kände på något sätt att det bara var ett temporärt boende... Samtidigt tycker jag att det är bra att man inte slit-och-släng-köper bara för den sakens skull. Det är bättre att köpa kvalitet som håller. Tänk förr i tiden när de gjorde möbler som höll i generation efter generation. (Undrar om mina barnbarn vill ha min Billy?)

De senaste veckorna har vi gjort inköp till lägenheten som vi blivit oerhört nöjda med. Jag lägger ut lite bilder så får ni se. Fast som sagt, det är bättre om ni kommer förbi och tittar på dem live och får er en middag på köpet.

Mitt 80-årskalas


När jag fyller 80 år vill jag kunna se tillbaka på mitt liv och tänka att det varit en fantastisk vandring på livets stig:

Jag har trampat upp nya stigar men även följt i andras goda fotspår. Jag har vågat lyfta på tunga stenar och klättra uppför branta bergssluttningar utan att veta vad jag möts av. Jag har kunnat stå emot hårda motvindar och häftiga skurar. Jag har med glädje hejat ("hej hej") på mina medvandrare och tagit del av deras vandringar. Dessutom hoppas jag tänka tillbaka på alla utflykter jag gjort tillsammans med min familj under årens lopp. Kanske har mina barnbarn visat mig nya stigar och nya gömställen. Jag har uppskattat livets detaljer likväl som utsikten i stort.

Min morfar fyllde som sagt 80 igår och det var en fantastiskt trevlig fest! Morfar har verkligen gått en avundsvärd livsvandring. Det ger så otroligt mycket att få sitta och konversera med äldre människor; det är synd att samhället idag är så ålderssegregerat. Jag har många vänner som är i 50-årsåldern. Det är en pigg generation det! Men några 80-åriga vänner har man ju inte... Det borde man ha...

Det var även ett bra drag att ta sverigedräkten. Varmt uppskattat av "di äldre" i församlingen. Det som är lite intressant med sverigedräkten är att både Anders Zorn och Carl Larsson hade ett finger med i designen i början av 1900-talet. Stefan och jag skojade om det häromdagen och sa att Herr Larsson antagligen måste ha supit ner Herr Zorn ordentligt, för några karakteristiska zorn-drag i dräkten är svåra att se. Det är nämligen synd att säga att man visar mycket hud. Huvva vad varmt det var! Nu har jag förståelse för alla kostymklädda män på fest. Stackars er!

19 oktober 2007

Brandman... -kvinna!

I onsdags var det lite kick-off på jobbet, då vi förenade nytta med nöje genom att vara ute på Räddningstjänstens övningsfält och leka Fångarna på Fältet.

Mot min vilja publicerar jag lite foton som togs under dagen. Jag tycker särskilt om min släcknings-pose och mina alldeles för korta overallsbyxor. Men vad gör man inte för laget?

Håll tillgodo!



Sverigedräkt

På söndag ska jag klä mig i min sverigedräkt. Morfar fyller 80 år och det är mormor som har sytt den. Det känns rätt helt enkelt. Jag har visserligen inte haft den på mig mer än ett par gånger och senast var nog för 10-12 år sen. Visserligen är det en högtidsklädsel och på söndag är det bara ”kavaj”, men det går nog bra ändå.

Det är inte så ofta man behöver surfa på nätet för att se hur man ska ha på sig en viss utstyrsel. Sverigedräkten består av ett tiotal olika plagg/accessoarer som alla har lustiga namn och som ska knytas på ena eller andra sättet. Det är en hel vetenskap bara att klä sig.

Bilder kommer efter helgen. Så länge kan ni surfa in på Illinois univeristets hemsida och kolla vad de olika plaggen kallas.

10 oktober 2007

Dags för lite foton igen

Jag har varit dålig på fotofronten, märker jag. Ni får vänta ett tag med interiörbilderna, för än så länge så ser det mest ut som på första bilden.

De andra bilderna är tagna på en av våra dagliga promenader. Vi har hittat både "långa rundan" och "shit-vi-har-lite-bråttom-men-vill-ändå-ut-och-gå-en-snabbis-rundan". Det är oerhört fint i eklandskapet nu och jag har äntligen hittat "min" ek. Nog bland det vackraste jag sett i naturen.

Och så har vi nu fått en nyasfalterad väg utanför vårt hus, så nu blir det ännu lättare att ta sig hit. (Nu har ni inget skäl till att inte komma och hälsa på!)













Vad var det jag sa?!


(Kortet är taget på en säkerhetskonferens i förra veckan. Surt att när man väl hamnar på bild och på internet så är en alldeles för liten bild för att nån ska se att det är jag.)

Som jag skrev så händer det för sällan. Nervositeten alltså. Och nu tänker ni säkert att ”det var värst vad hon skryter om att hon inte blir nervös när hon står framför folk”, men för mig är det ett jobb. This is what I do. Gör jag det dåligt får jag kicken. Typ. Det är som om dagisfröknar inte kunde byta blöjor, sjuksköterskor inte vågade ge sprutor eller programmerare inte kände till det binära talsystemet. Men ok, det var en parentes.

Idag höll jag en oerhört bra kurs! (Det DÄR var skryt däremot.) En av de bästa jag hållit faktiskt. Kanske var det för att jag sovit och ätit så gott (Tack M&K för senast!)… Eller så var det för att jag var nervös igår. Dessutom fick JAG idag lära mig massor om sjöfarten, och det var inte alls så buffliga sjöbefäl jag hade att göra med utan t.o.m. riktigt sympatiska sådana! (Jag älskar när jag har galna fördomar!) Och som ni redan gissat så avstod jag från att ta upp det där med ”flickan i Havanna”…

Vi hade bl.a. ett befäl som varit med och letat överlevande bland liken från Estonia. Det var känslosamt att höra honom berätta om att nästan alla lik var – undantaget skorna – nakna pga att de inte hunnit få på sig kläder. Han grubblade fortfarande på varför alla prioriterat skorna…

Nu måste jag hinna med tåget till Lkpg. Sitter på korvkiosken i Katrineholm och käkar. Pust... Konsultmiddag idag igen...

09 oktober 2007

Med svettiga händer


Jag ska erkänna en sak: Jag är nervös. Trots att jag varje dag står framför främmande människor och talar, blir jag ibland nervös. Det här är ett sånt tillfälle. Ni vet, handsvett, armhålesvett, ett rusande hjärta och med all sannolikhet en pamplonaanpassad hudfärg i ansiktet.

Jag planerar alltid för att detta ska hända; jag klär mig så att svetten inte syns, jag hälsar på alla när de kommer så att jag har en liten chans att göra dem till ”enskilda deltagare” (dvs människor) och inte uppfatta dem som en ”stor odefinierad massa av huvuden”, och jag kommer alltid förberedd.

Ändå händer det alldeles för sällan. Jag tycker att det är bra med nervositet. Det är dagar som dessa som jag blir som mest vass. Jag får den ”edge” som jag inte har annars när allt går på rutin.

Jag ska hålla en endagarskurs åt Chalmers Sjöfart imorgon. Det är en fortbildningskurs som ges till rederiernas anställda. Det kommer befälhavare, maskinchefer, förstemaskinister och överstyrmän. Med andra ord, folk jag inte träffar/utbildar så ofta. I morse ringde jag min sjömanskontakt Micke, som kan branschen och som sett mig utbilda och vet vad jag går för. Jag behövde veta lite mer om deltagarnas bakgrund och han har hållit kursen förut. Han är två meter lång och ser ut som Pippi Långstrumps pappa ungefär. (Jag älskar när fördomar besannas.) Micke sa att jag borde börja med att erkänna att jag inte är sjöman, men att jag däremot jobbat med många andra riskfyllda industrier. ”Säg: ’Jag är ingen sån som kn***ar horor i hamnar’”, föreslog han. ”Lägg dig på deras nivå direkt!” Jag vet inte om det är så bra att säga så som föreläsare. Speciellt inte som ung kvinna. Jag återkommer med rapport imorgon kväll på tåget hem.

SJ fortsätter för övrigt att imponera. De har just meddelat att tågtrafiken mellan Sthlm-Gbg (jag kliver på i Katrineholm) är försenad pga en fågel som ensam flugit ner en kontaktledning, och som försenat hela tågtrafiken i Sydsverige sedan i morse. Jag förundras än en gång över SJ:s små, små marginaler. SJ-antagande nr 1: Säkringar går inte sönder så därför behöver vi ingen verktygslåda i loket. SJ-antagande nr 2: Fåglar är pyttesmå varelser som oftast inte befinner sig i höjd med våra kontaktledningar. Därför kan vi göra ledningar av sytråd som vi binder med en råbandsknop.

Farsen fortsätter.

02 oktober 2007

På spåret

Mölnbo. En liten håla utanför Ingenvetvar.

Ännu ett trasigt X2000. Hon suckar och tittar ut genom fönstret. Får man sucka eller är det här bara ännu ett i-landsproblem, som egentligen inte borde få kosta mental energi? Hon har ett toppenjobb som hon trivs med, men resorna… Hon suckar i alla fall, trots att det sitter svältande barn i Afrika som aldrig ens sett ett tåg.

- Det här är kanske en konstig fråga, men är det nån resenär som har en ringnyckel? frågar lokföraren i högtalarsystemet. Huvudsäkringen har gått och vi behöver ett verktyg för att byta.

Ett skratt sprider sig i vagnen och vips har de tråkiga svenska fasaderna rivits och man kan tänka sig att vända sig till grannen och le och säga ”Ja, inte är man förvånad!” eller ”Har de ingen verktygslåda på tåget?!”.

Helt plötsligt tas alla resenärers mobiltelefoner fram och på fem minuter har man fått sig tio olika versioner av det inträffade berättat för sig. Alla resenärer har uppfattat problemet på olika sätt.

Hon tar upp sin telefon och ringer hem och berättar sin version. Kommentaren från andra änden lyder: ”Det HÄR är humor och mycket bättre än att komma i tid. Skratta åt det hela och ring mig sen så kommer jag och hämtar dig,” Hon ler och tänker på hur mycket hon älskar honom.

Eftersom tåget trots allt stannade i ett samhälle kommer konduktören på att han kan springa över till huset intill och låna de verktyg som behövs. Det är en fars och hon ler inombords. Eller gråter. Är det så här SJ ska fungera?! Det som vi betalar hutlöst med pengar åt dagligen… Lite tragiskt är det allt.

Tåget börjar rulla igen och de är än en gång på spåret. Hon ler och tänker att det trots allt är rätt bra med ingenjörer.

Utan nät i två dagar försmäktar vi på denna ö

Vi har flyttat! (Flyttkort är på väg till släkt och vänner… Vi ska bara hitta pennorna först.) ”Bebisen” som förr bara var ett par betongblock med hål i har nu vuxit ur den fula-ankunge-dräkten och blivit en svan i vacker skrud. Utsikten från baltanen (balkong/altan) har blivit ännu tjusigare då trädens höstfärger och den nyanlagda våtmarken pryder vyn.

Det är spännande med alla ljud. Jag ligger vaken och lyssnar och lär mig. S går över ett mattpolerat parkettgolv; en droppande kran; en färdigkörd diskmaskin; byggarbetare utanför fönstret; kylskåpet; grannar som dammsuger. Det är synnerligen tyst trots allt.

Flytten gick bra. Två flyttgubbar kom och bar ut, bar in, bar ut och bar in. Sen lämnade de mig med en faktura och en ouppäten butterkaka, som jag köpt enkom för dem. (Har folk det så bråttom på sina jobb nuförtiden att de inte ens har tid för en kopp kaffe med kunden?)

Den senaste veckan har vi varken haft fast telefoni, internetuppkoppling eller en inkopplad TV. Helt underbart! Allt kommer naturligtvis i sinom tid att kopplas in, men fram till dess njuter jag av allt det andra man kan göra i livet (läs: packa upp lådor och leta efter försvunna pinaler).

Idag ringde de förresten och sa att vår Loveseat har kommit! Custom made just for us. Bilder kommer så fort vi fått hem ”henne”.

Pusselbitarna faller så smått på plats och jag har just insett hur härligt det är med Potential: man har det bra, men man ser liksom att det bara kan bli bättre. Så känns det med hemmet just nu. För varje stolstass som appliceras kommer vi ett steg närmare en färdigutvecklad svan.

23 september 2007

En skruv lös

Nu är det bevisat: jag har verkligen en skruv lös! Det som alla gått och undrat så länge, har nu fått vetenskapligt bevis. Läkarna har gått ihop och t.o.m. givit mig en tid för operation - 3 okt. De säger att det är ett litet ingrepp och att jag kan gå därifrån på en gång efter operationen. Jag som trodde att hjärnkirurgi oftast tog lite längre tid... Förhoppningsvis blir jag lite mindre knäpp i alla fall.

Klicka HÄR för mer info.