Jag ska erkänna en sak: Jag är nervös. Trots att jag varje dag står framför främmande människor och talar, blir jag ibland nervös. Det här är ett sånt tillfälle. Ni vet, handsvett, armhålesvett, ett rusande hjärta och med all sannolikhet en pamplonaanpassad hudfärg i ansiktet.
Jag planerar alltid för att detta ska hända; jag klär mig så att svetten inte syns, jag hälsar på alla när de kommer så att jag har en liten chans att göra dem till ”enskilda deltagare” (dvs människor) och inte uppfatta dem som en ”stor odefinierad massa av huvuden”, och jag kommer alltid förberedd.
Ändå händer det alldeles för sällan. Jag tycker att det är bra med nervositet. Det är dagar som dessa som jag blir som mest vass. Jag får den ”edge” som jag inte har annars när allt går på rutin.
Jag ska hålla en endagarskurs åt Chalmers Sjöfart imorgon. Det är en fortbildningskurs som ges till rederiernas anställda. Det kommer befälhavare, maskinchefer, förstemaskinister och överstyrmän. Med andra ord, folk jag inte träffar/utbildar så ofta. I morse ringde jag min sjömanskontakt Micke, som kan branschen och som sett mig utbilda och vet vad jag går för. Jag behövde veta lite mer om deltagarnas bakgrund och han har hållit kursen förut. Han är två meter lång och ser ut som Pippi Långstrumps pappa ungefär. (Jag älskar när fördomar besannas.) Micke sa att jag borde börja med att erkänna att jag inte är sjöman, men att jag däremot jobbat med många andra riskfyllda industrier. ”Säg: ’Jag är ingen sån som kn***ar horor i hamnar’”, föreslog han. ”Lägg dig på deras nivå direkt!” Jag vet inte om det är så bra att säga så som föreläsare. Speciellt inte som ung kvinna. Jag återkommer med rapport imorgon kväll på tåget hem.
SJ fortsätter för övrigt att imponera. De har just meddelat att tågtrafiken mellan Sthlm-Gbg (jag kliver på i Katrineholm) är försenad pga en fågel som ensam flugit ner en kontaktledning, och som försenat hela tågtrafiken i Sydsverige sedan i morse. Jag förundras än en gång över SJ:s små, små marginaler. SJ-antagande nr 1: Säkringar går inte sönder så därför behöver vi ingen verktygslåda i loket. SJ-antagande nr 2: Fåglar är pyttesmå varelser som oftast inte befinner sig i höjd med våra kontaktledningar. Därför kan vi göra ledningar av sytråd som vi binder med en råbandsknop.
Farsen fortsätter.
1 kommentar:
Kan inte tänka mig dig vara nervös! Men jag hoppas att det gick bra iaf!
Brukar inte läsa bloggar. Men din har jag fastnat för! :) Särskilt roligt är SJ-historien, det är lite skönt att få höra att det inte bara är jag som brukar råka ut för konstigheter när jag ska åka tåg, fast i mitt fall brukar det oftast handla om mina medpassagerare (det bor en del intressanta individer i Sverige som åker tåg).
Passar föresten också på att tacka för fikat och för alla dina (som vanligt) goda råd o tips! Har redan anmält mig till en arbetsmiljökurs och surfat runt på massa bank-hemsidor!
Dags att återgå till uppsatsen. kram/L
Skicka en kommentar