Unik, unikare, unikast.
Tom, tommare, tommast.
Död, dödare, dödast.
Idag känner jag mig inte alls unik. Och det känns skönt på något sätt. Jag har köpt GI-böcker på bokrean (jag återkommer till det fenomenet) och så har jag startat en blogg. Nog känner jag mig väl lite unikare än andra i vanliga fall, men idag är jag helt enkelt väldigt ordinär.
Dessutom är jag miljökonsult. Det är inte heller så unikt nuförtiden. Det har helt plötsligt blivit inne med det också. Jaha, inte unik på jobbfronten heller alltså...
Och så har jag provat att nätdejta. Ska vi alla enas om att det inte heller är unikt?
GI-påhittet från min sida har ett antal skäl. Människan är skapt att systematiskt kolla hur ens egen kropp reagerar på olika stimuli. Det har vi gjort i ca en miljon år. I det här fallet vill jag kolla hur min kropp reagerar på att den INTE för en gångs skull får så mycket sockerarter i sig. Det vore ju himla trevligt att bli av med sockersug och paltkoma en gång för alla. En ren
(o)vetenskaplig självstudie, med andra ord.
Ett annat skäl är att min tandläkare sa att jag hade början till hål i en tand. Där finns det alltså ett ekonomiskt incitament till att inte fylla munnen med socker. Och sen är det ju självklart så att man alltid vill förlora ett kilo eller två när man ändå är igång. Så ja, jag vet att GI är väldigt "2004", men jag är lite trögstartad. Vi får se hur många av de tre receptböckerna jag bläddrar igenom. (Tacksam för tips förresten.)
Bokrean ja... Det var tydligen något påhitt från 30-talet (eller var det 20-talet). Antagligen bloggas det för fullt kring just bokrean, men jag måste ändå få säga mitt. Nej förresten, jag behöver inte överanalysera detta. Det räcker med att säga att jag vid det här laget lärt mig att reor alltid slutar med att jag 1) kommer hem med en himla massa varor som jag egentligen inte alls behövde och/eller 2) köper det som inte alls reas ut.
Båda punkterna vet handlarna mycket väl om, jag vet, men jag måste ändå få inflika en liten kommentar om att konsumtionssamhället ibland går mig på nerverna. Jag är på intet sätt obstinat eller miljönörd, utan blir mest irriterad på att man samlar på sig alldeles för mycket prylar med åren.
Ett hett tips som jag själv provat på det senaste året är att ta kläder man väldigt sällan använder, lägga dem i en låda i ett halvår och om man inte saknat dem under dessa månader får de "gå till Gud", som mormor brukade säga. I mitt fall betyder det väl Myrorna, eftersom min "religion" är naturvetenskapen. (Oj, såg ni alla dolda ordkopplingar där? Förlåt.)
'Nough said. Hur som helst, välkommen in i mitt alldeles nybyggda, elektroniska rum! I'll be back.
/u
