Och så var det bara där...

...det där lilla hårstrået som påminner, skrämmer och hånar men som samtidigt berättar något för mig: Inte att pigmentcellerna har slutat tillverka melanin - det är för uppenbart - utan att jag inte är odödlig.

Fram till nu trodde jag att jag inte kunde/skulle få gråa hår, celluliter, svarta skäggstrån, rynkor eller pigmentsfläckar som gamla människor har. Nu måste jag nog klättra ner från den lilla piedestalen och sälla mig till pöbeln. Ni vet, de där som är dödliga och som förfaller med tiden. Gråa hår - check! Keep 'em coming! Jag är redo att möta ålderdomen!

I vår familj får man ta från det undre lagret

Det som är tradition i vår familj är att vi inte har några egentliga traditioner. Ena året firar vi jul på ett flyg till Bali, andra året på ett slott och tredje året på en country club i Spanien. Mamma och pappa försöker dock så gott de kan att ge oss den "svenska" julen. Jag vill inte tänka på vad julskinkan kan ha kostat i Japan till exempel. En annan icketradition hos oss är att vi inte köper julklappar. Vi kör julhazardspelet (ni vet, med tärningar) och oftast blir alla nöjda och glada efteråt. I år fick jag servetter, olivolja och ögonfransböjare. Mycket bra!

Det jag vill slå ett slag för med otraditionella jular är detta: Jag blir aldrig besviken. "Så här brukar vi inte ha det..." är inte riktigt något man hör sägas med bitterhet i rösten hemma under jularna. Bitterheten och besvikelsen lyser också med sin frånvaro efter julklappsutdelningen.

I år saknar jag dock godisbordet. Fast det är väldigt bra att det inte finns. Om någon vecka går Stefans och mitt godisfria år mot sitt slut. Vi har klarat oss ganska bra faktiskt. Första halvåret avstod vi från allt. Sen började vi nog båda två att tulla på reglerna. Fast bara vad gäller finchoklad. Framför allt har vi sparat pengar detta år. Kalorierna har vi fått i oss ändå, tror jag. (U: Singoalla. S: Pepparkakor) Vi får se om vi fortsätter ett år till. Alva har än så länge inte sett sin första godisbit, så ju längre vi kan "gömma" det för henne desto bättre.

Jag avslutar med att önska alla en god julhelg, för själva julafton är det bara en halvtimme kvar på. Må alla era jular förgyllas av nöttryffel, trillingnöt och gräddnougat!

Ok, här kommer inlägget om stay-ups vs. strumpbyxor

Det finns egentligen bara två skäl till att ha strumpbyxor på sig:
1) Det finns fler färger och mönster om man väjer strumpbyxor.
2) Ibland har man korta kjolar. Då är det lite väl vågat med stay-ups.

Annars är det idel problem med de där tvångsbyxorna. De är dyra, de går sönder, de vrider sig, de formar rumpan på ett konstigt sätt, de passar egentligen aldrig perfekt vilket gör att de åker ner i grenen och dessutom är de otroligt osexiga.

Stay-ups däremot vinner nästan på alla punkter ovan, men problemet är att de oftast bara finns i svart eller hudfärgat och med någon halvtråkig spetskant.

Är det någon som har tips på ställen som säljer stay-ups i roliga färger och mönster? På nätet eller "IRL" kvittar.

Att blogga eller inte blogga

Jag saknar min bloggtid. Den tiden jag förut hade till att reflektera över dagen/livet/kunden/miljöproblemen eller vad jag förut skrev om. Jag skrev personligt och från hjärtat och jag vred och vände gärna på orden för att språket skulle spegla min sinnesstämning. Numera avrapporterar jag. Jag suger aldrig på mina inlägg. I bilen till eller från jobbet funderar jag ibland i "bloggtermer", men det blir aldrig så att jag skriver ner dem.

Här är senaste veckornas idéer till blogginlägg som aldrig blev nåt:

* Så här känner jag inför att mamma och pappa ska flytta tillbaka till Japan

* Catfight i volleybollaget

* Strumpebyxor vs stay-ups

* Snö och julgranspynt i Svartmåla

* Facebookdiskussion - igen

* Nytt europeiskt uppdrag - CSR-ansvarig i Eurhonet!

* Några dagar kvar, sen är det dags för mammaledighet igen

* Julfest på jobbet

* Vad händer om det blir ett urvattnat avtal i Köpenhamn?

* Alva kan sju bokstäver. Är det för tidigt?

* Bebisar jag vill besöka (i år är det ett tiotal!)

* Kan man tro på julpyssel?

* 14 000 SJ Prio-poäng som brinner inne... Fan.

* Det här vill jag ha i julklapp

* Min fina cykel samlar damm och det är mörkt och kallt när jag kommer hem från jobbet


I jul vill jag skriva av mig. Då kommer det att finnas tid till egentid, då Alva förhoppningsvis hellre hänger med morbröderna än med morsan. Alvas morsa alltså.

Nu är det dags för säsongens sista volleybollmatch. Bäst att åka i tid nu när marken täcks av snö.

På tal om att höljas av snö avslutar med en dikt av Lars Huldén, men känsliga läsare varnas...

Kom och var du mitt täcke.
Jag är jorden som skall höljas av snö.
Lägg dig mjuk över mig, min snö.
Låt din mjuka mun möta min.
Låt dina bröst vara drivor över mitt hjärta.
Som håller det fritt från tjäle.
Låt dina lårs mjuka insidor
glida ner över mina lårs risiga utsidor.
Och låt min fåle låna ditt stall.
Han har travat en lång, lång väg
och står med nosen mot dörren.

Photo shoot

Bilden på ledningsgruppen blev verkligen inte bra, så nu hoppas vi att porträttbilderna vi tog igår blir bättre...

Foto: David Einar

I söndags fick jag en suverän make-uprådgivning av Anna på Face Stockholm och så köpte jag på mig en massa kvalitetssmink. Vilken skillnad det är på smink och smink! Och på borstar och borstar!

Julklappstips till alla killar: Köp ett par make-upborstar till er käresta i jul! Det är dyrt och det blir ett ganska oansenligt paket, men det kommer att uppskattas! Jag lovar.

Träningsmatch mot Thomas Johansson

Jag och fem andra kunder till WSP tog chansen att spela tennis mot Thomas Johansson i onsdags. WSP hade öppet hus på eftermiddagen, men började lite smått med ett tennisjippo för oss "modiga" under lunchen.

När man inte lirat tennis aktivt på femton år tar det lite tid att komma in i spelet igen, men som tur var kunde jag värma upp lite innan det var min tur att få spela mot Thomas. Det gick över förväntan och jag gjorde i alla fall inte bort mig. Jag fick över bollarna och de svävade lite så där snyggt över nätet rätt många gånger. (Inga ballongbollar här inte!) När det sen var dags för match mot Thomas klämde jag in en smash med efterföljande applåder från läktaren!

Sen att jag inte satte en enda serve på hela timmen är en annan historia. Jag övervägde underhandsserve några gånger. Så dålig var jag.

Jag överväger också att ta upp tennisen igen. Seriöst alltså. Nån som är sugen på att börja spela med mig?

Empatisk buffel

Käkade lunch med en gammal kompis idag. Vi pratade om gamla tider och hur det kommer sig att man blivit som man blivit. Som människa alltså.

Jag kan nog uppfattas som väldigt målmedveten och karriärsdriven, men om sanningen ska fram så är jag inte det. Min devis är helt enkelt att köra på och göra det jag tycker är kul, fast utan att skada folk under vägen. Sen får det liksom bli som det blir.

"Du är en empatisk buffel med andra ord" sa min vän.

Ja, det är nog en rätt bra sammanfattning.

Den här har ni väl sett?

Klicka HÄR och få ett gott skratt! (Jag skrattade i flera minuter.)

Måste bara dela med mig...

...av en bild jag fick skickad till mig härodagen. Den är från förra veckans kontorsfest. Det var en varm utklädnad må jag säga och ingen riktig partykänsla, men med ett sugrör i vinglaset gick det bättre!

Trevlig helg!

Trapprutiner

Om man ska gå från våning 11 till marknadsavdelningen kan man ta hissen. Eller så kan man gå 1 trappa upp. Om man är ny i Tornet är man helt vilsen och tar hissen överallt, för det är nämligen i hissen man börjar tänka till var de olika avdelningarna ligger. Då inser man att det är löjligt att ta hissen en våning.

Är man hurtig tar man trapporna mellan våning 11 och 17 (matsalen). Då kan man unna sig en kaka till kaffet sen. Om man har karaktär går man till våning 11 minst en gång om dagen. Förslagsvis på morgonen - för att vakna till.

Om man är smart går man väldigt sällan nerför fler våningsplan än två. Om man vill spara sina knän, vill säga.

Om man är dum går man från entréplan till matsalen på 2 minuter. Och tar tid. Och ser ut som en kräfta under lunchen. Om man är dum alltså.

Om man har tur får man en garageplats på våning -1 och slipper skrapa rutor innan hemåkning.

Rydskontoret hade inga trappor. Tänk vad livet var lätt förra veckan...

Inte imponerad

Nej, ni. Jag blev inte så imponerad av EU-konferensen i måndags-tisdags. Näringsdepartementet hade väl visserligen skött sig bra vad gäller information innan och under konferensen, men sen var det mycket som inte höll måttet. Varannan talare var duktig. Detta avspeglade sig i att hälften av deltagarna tog en väldigt lång sovmorgon på tisdagen, för att sedan dyka upp lagom till gratislunchen med vin och chokladmousse.

Maud Olofsson imponerade däremot på mig - i och med att jag hade så låga förväntningar på henne. Det är en sak att kunna stå och läsa innantill vid en talarstol, en helt annan sak att hitta bra svar på frågor som ställs i en paneldebatt (med en helt godkänd engelska).

Maud längst till höger

Mauds livvakt

Mammas kusin Anders Wijkman (brun kavaj) imponerar i vanlig ordning

Linköpings kommun visade upp Misär och Tristess (Konsert & Kongress) från sin bästa sida... not. Eller som en av de belgiska delegaterna sa till mig: -Det är ju modigt av Linköping att ställa upp med lokaler när det ser ut på det här sättet. Vi i Bryssel tackar alltid nej till att anordna konferensen för att allt inte är tipptopp. Bilderna talar för sig själva.


Om ni tittar noga i filmsnutten så ser ni mitt bruna hår (ca 14 sek in i klippet, snett till höger om den blonda tjejen). Snacka om huvudroll!

(Firefox verkar ha problem att visa filmen. Prova i så fall Internet Explorer.)

Busfabriken

Den här veckan har jag tagit några semesterdagar. Det är en bra vecka att göra det på, för det är ändå så många på jobbet som tar "höstlov" med sina barn.

Idag var Stefan och jag på Busfabriken med Alva. Två vuxna på ett barn är nog väldigt unikt där. Vi kunde t.o.m. sitta och pussas lite i ett hörn medan Alva sprang omkring och lekte. Mycket romantiskt!

Alva stortrivdes i 2,5 timme och på bilderna kan ni se att även hennes föräldrar hade roligt!

Blinka lilla stjärna

Det finns många fördelar med att bo på landet. En är att det blir mörkt. Riktigt mörkt. Jag kom hem vid kvart över sex idag och insåg att jag bara hade en timme med Alva innan hon var tvungen att gå och lägga sig. Snabbt hoppade jag ur kostymen och i långkalsongerna, klädde på Alva overallen och mössan och så gick vi ut genom dörren, hela familjen. Till och med Messi hängde på.

Alva låg på rygg i min famn och tittade och pekade på alla stjärnor. Även ordet "måne" lärde vi oss idag. Den lös så starkt att hon också fick lära sig ordet "skugga". Skuggor kan man vinka till, visste ni det?

Sen gick vi in och spelade "Blinka lilla stjärna" på pianot.

Jag har ibland dåligt samvete för att jag träffar Alva för lite, men ikväll kände jag verkligen hur viktigt det är med kvalitetstid. Med lite vilja och lite planering kan halvtimmar kännas som halvdagar.

Are you the Mayor?

Linköpings borgmästare ringde mig häromdagen. Hon ville att jag skulle ställa upp och vara Linköpings representant i en europeisk videokonferens angående Energy Efficiency in Buildings. "Du behöver bara sitta med och lyssna. Kom till mitt kontor på imorgon kl.14 så har jag fixat allt med det tekniska och så. Jag kan tyvärr inte vara med själv." Så sa hon. Borgmästaren.

Kvart i två kom jag. Oförberedd, i och med att jag "bara skulle sitta med och lyssna". Jag hade ögnat igenom EU-ansökan och sett att det var ett tiotal länder som redan var uppskrivna och hade färdiga "case". De skulle säkert alla vara med på konferensen.

Jag började ana oråd när jag såg att det var ett vanligt Skypesamtal (tvåparts, video) som visar sig på skärmen. Bilden visar ett tomt konferensrum i Milano, som sakta börjar fyllas på med folk. En pompös man sätter sig längst bort, lägger armarna i kors och frågar:
- Are you the Mayor?
- No.
- I am the Mayor.

Vilken härlig start på det här mötet, tänkte jag. Nu gäller det att skaka fram nåt bra. Efter en timme med snabb, oförståelig engelska, mycket tolkande, fyra killar i kostym som aldrig sa något samt en kvinnlig professor med hybris kunde jag ta av mig min genomsvettiga kavaj och pusta ut.

Jag presenterade företagets energieffektiviseringsplan och undrade om det kanske kunde vara ett bra case att söka EU-stöd för. Den italienska borgmästaren utbröt "Perfetto!" så jag gissar att kavajen inte behöver lämnas in på kemtvätt helt i onödan. På måndag ska vi se hur vi går vidare.

Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj?

I veckan fick vi inbjudan till sista träffen med föräldragruppen. Vi är ett tiotal familjer som följts åt i ett drygt år. Barnen är födda ungefär samtidigt och Familjecentralen/BVC gjorde en grupp av oss. Vi har haft 5-6 träffar då vi pratat om puréer, tandskötsel etc. Viktiga saker som man inte kan som "förstis".

Så här står det på inbjudan till nästa träff:
"Hur sätter vi kärleksfulla gränser för våra barn? Trots starka känslor och egen vilja. Hur ska man få logistiken att inte tära på romantiken? Livspusslet med förskola, jobb och alla snuvorna. Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj? Hur ska vi handskas med konflikter?"

Vi var hemma hos några vänner igår på middag och de sa något väldigt bra angående just ovanstående frågeställningar:
- Varför ska alla göra lika? Det är väldigt svenskt!

Nu är det säkert inte så att vi ska komma fram till något slags consensus i alla frågor på nästa familjegruppsträff, men jag tyckte att det kändes som väldigt privata frågor att diskutera med väldigt ytligt bekanta.

"Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj?" För vissa kanske det handlar om att sova i skilda sovrum för att man ska få sova ut och vara en glad och pigg fru under dagen. För andra handlar det om att gå på swingerklubbar. För ett tredje par handlar det kanske om att hitta mycket egentid. En fjärde familj gör alltid allting tillsammans. Vill man diskutera detta med andra familjer? Nja...

Nej, jag är skeptiskt till det här mötet och känner faktiskt en viss lättnad över att jag har svårt att komma ifrån jobbet den tiden. Stefan får vara familjens öron, så tar jag gärna diskussionen hemma på kvällen med honom sen. Kanske över lite vitt vin och räkor? ;-)

Flyttfågel

När våren kom flyttade jag till Ryd. Nu är det höst och då är det bara att packa ihop sitt pick och pack och dra åt nordost.

Det blev för trångt i Ryd och nu när det ska byggas om på kontoret där ryker mitt kontor. Jag har trivt väldigt bra med personalen där, men kommer att få bra "våningskompisar" på Tornet också. Det är framför allt folk som jag jobbar nära och har mycket kontakt med.

Personligen innebär flytten fem minuters extra resväg, men i och med att jag ändå åkt till Tornet nästan dagligen, känns det inte som något oöverkomligt. Det tråkigaste är nog att jag aldrig hann jobba med Anki i Ryd; hon gick på mammaledighet när jag kom dit och kommer tillbaka till jobbet lagom till att jag flytt fältet. Attans.

Den 6 november är det Rydsfest. Jag flyttar måndagen efter. Man måste prioritera rätt här i livet... (Kommer du, Anki?)

Sådan matte sådan Messi

Sova och somna var som helst, när som helst. Jorå, det kan både Messi och jag.

Bara vanlig deltagare

Idag fick jag en personlig inbjudan till en EU-konferens som Näringslivsdepartementet håller i. I och med att Sverige är ordförandeland passar de på att köra lite "roadtrip" i Sverige så att inte alla konferenser och seminarier hålls i Stockholm. Den här konferensen är alltså i Linköping! (Det är ju alltid uppskattat när jag kan vara med på en tvådagarskonferens utan att behöva stanna över natt.)

(Mamma, kolla programmet så ser du att kusinvitamin ska vara med.)

När jag skulle anmäla mitt deltagande såg det ut så här:


Jag var rätt sugen på att köra lite vardags-edge och välja "Personlig livvakt". Undrar hur jag skulle bli bemött...

Vissa mornar börjar bättre än andra

Fyrtiogradig utomhuskälla med utsikt över Höggarnsfjärden.

06:30 - bara jag i hela poolen.


Snacka om inre frid och harmoni innan ännu en dags konfererande i Hasseluddens underbara möteslokaler!

Men nu är jag hemma i Linköping igen och inser att de vanliga mornarna när vi vaknar kl.06:00 av ett jollrande inifrån rummet bredvid slår alla flashiga yasuragimornar med hästlängder.

Att-göra-matris

Jag har börjat göra att-göra-listor i matrisform. Viktigt – Inte så viktigt / Bråttom – Inte så bråttom. Fyra rutor. ”Viktigt/Bråttom”-rutan fylls lätt på, men där ligger sen de stora, tunga stenarna som inte försvinner lika lätt. A-uppgifter. Deadlines.

Sen finns den där rutan som heter ”Inte så viktigt/Inte så bråttom”. Den fylls lätt på och den töms nästan lika snabbt. Det är inte rutinerat av mig. Men det är i den rutan som alla roliga saker ligger: Ta med plommon till jobbet, Anmäl mig till kurs, Rensa inboxen, Rensa sms i mobilen, etc.

Nu sitter jag på tåget till Uppsala och jobbar med Viktigt/Bråttom-rutan. Det känns oerhört skönt. Mycket skönare än att grönmarkera ”Ta med plommon till jobbet”.

Uppsala? Ja, jag ska överraska mamma (pappa vet) och bo över där i natt. Visserligen är hon borta ikväll, men vi kanske hinner träffas innan jag somnar i alla fall. Pappa och jag får ha lite kvalitetstid och käka pyttipanna ihop. Bäst att passa på innan de flyttar till Japan. (Det får bli ett eget inlägg förresten…)

Imorgon och på onsdag är det konferens i Sthlm. Hasseludden, here I come i min nya fina Malene Birger-blus! Vad löjligt glad jag kan bli av fina kläder!

Det här skrev jag igår natt på min nya fina laptop, fast jag hade inget internet...

Strategimöte med ledninggruppen

Är på lunch-till-lunch-seminarium med ledningsgruppen. Idag satt vi konstant från 13:00 till 19:45. Tre fem-minuterspauser hade vi, annars var det fullt ös. Vad roligt det är när hela ledningen brinner för det vi jobbar med och ingen tittar på klockan! Vi låg två timmar efter schemat efter första övningen, men alla tyckte att det var ok, så vi körde på. Kvällsmaten fick de hålla varm år oss, vilket gjorde att kalvytterfilén blev lite torr, men det var det nästan värt.

Vi är på Nääs kursgård utanför Borensberg. Inget toppenställe, men det kvittar för nu bubblar det i våra hjärnor.

Jag behövde verkligen den här nytändningen i jobbet. Nu är snart en ny SWOT framtagen för koncernen och med den kritiska och strategiska framgångsfaktorer och mål för nästa år.

2010 – here we come och jag är peppad!

Tre år yngre

För några år sedan gjorde jag det här testet på nätet, där man kan se hur gammal man kommer att bli. Idag gjorde jag testet igen; nu när jag har ett fast förhållande, bor på "landsbygden", ingen stress på jobbet osv. Jag inser att det är väldigt mycket som ändrats i mitt liv de senaste 3 åren. Till det bättre, anser jag själv.

Hur som helst, min förväntade livslängd blir bara 113 år med dagens faktorer inräknade. Var det alltså en förlust att flytta ut på landet, gifta sig, skaffa barn och få ett normalt åttatillfemjobb? Attans.

Jag älskar de där högst vetenskapliga testen som gör att man slänger allt förnuft genom fönstret. Jag har hört från folk som fäjsbokar att det finns en massa såna där test där också. Varför har människan ett sånt behov att att mäta och testa sig själv hela tiden? T.o.m. när det är idiotitester?!

(När ska förresten den där facebooktrenden ge sig, så att jag kan få ha rätt?!)

En underbar blåsa...

...har jag under min fot. Den vittnar om att jag varit på mitt första ordentliga aerobicspass sen Alva föddes. Efter passet fick jag njuta av:
* att se mitt rödflammiga ansikte i spegeln
* stretching med eftersvettningar
* en nittiogradig bastu och
* en kall dusch.

Nu är jag en ny människa.

I måndags var jag inte på hockey

Men jag var där, i logen, med biljett i handen, en timme före nersläpp. Vi hade ett sent extrainsatt ledningsgruppsmöte i samband med matchen, men jag hade en trevligare tillställning att bevista, så jag fick lov att avvika. Och jag kan berätta att det inte är lätt att avvika och ta sig UT ur Cloetta Center när 8000 personer håller på att ta sig IN.

Jag hade dock en mycket trevlig tjejkväll istället. Efterrätten (hjortronpannacotta) fick jag däremot skicka tillbaka, då den smakade tapetklister och möglig bärkompott. Inte bra, Gula Huset...

(LHC förlorade för övrigt med basketresultatsiffror, så jag missade inget.)

En pedagogisk katt

Inte nog med att han är kelig. Han är extra kelig mot mig. Typiskt. Nu kommer jag ju att behöva tycka om honom jättemycket. Och jag som brukar vara så pricipfast. Attans.

Ny familjemedlem

Så här ser han ut, vår nya familjemedlem. Tror jag. Jag har inte sett honom ordentligt än. Han har suttit bakom tvättmaskinen hela kvällen och "känner in sig lite". Stefan och Alva hämtade honom i eftermiddags hos några släktingar på landet. "Katter köper man inte," sa Stefan. "Dem får man." (Jag lär mig nya saker hela tiden.)

Själv är jag verkligen ingen kattmänniska, men jag hoppas att jag ändå kommer att kunna njuta av att se mina familjemedlemmar njuta av honom, samt att jag kanske till och med kommer att tycka det är lite mysigt efter ett tag. Jag håller alla dörrar öppna. (Eller ska jag säga "kattluckor"?)

P.S. Ni som följer min mellan-raderna-jobbföljetong: Imorgon ska jag ha utvecklingssamtal. Alltid något.

Rolig rubriksättning

Nu har man hittat Usama bin Ladin i en gammal bil utanför Staby gård i Linköping. Han är vid god vigör och har inrett sin lilla husbil mycket smakfullt, säger ett vittne.

corren.se den 14 sept 2009

P.S. Ja, jag har tid att surfa lite idag för jag är mammaledig nu på förmiddagen (S på möte) och lillan sover.

Föreläsning på universitetet

I måndags höll jag en föreläsning på universitetet. Jag skulle representera Verkligheten, genom att vara en gästföreläsare från ett företag. Strategisk miljöledning skulle jag prata om. Hur ser det egentligen ut på företag?

Jojo. Jag hade avsatt några timmar på fredagseftermiddagen för att "fila till min gamla ppt-presentation" (som jag hade på förra årets föreläsning), men någon gång runt halv ett kommer jag på att jag inte alls vill köra Powerpoint utan ta ett helt nytt grepp. Jag ville utgå från alla deras kursmål, vilka stod skrivna med torr och korrekt universitetssvenska, och koppla varje mål till Verkligheten. På så sätt skulle de verkligen få med sig något hem.

I och med att de bara var 20 personer i klassen (alla kom på föreläsningen!) blev föreläsningen mer i seminarieform. Till min hjälp hade jag en tavla och en whiteboardpenna. Ingen dator. Två timmar Verklighet. Frågorna haglade; allt ifrån vad jag hade i lön till vilken som är den svåraste miljöfrågan att driva igenom i ett företag. Och jag kände att jag kunde svara på allt.

Det var en mycket uppskattad föreläsning. Kanske jag ska vara lite stolt över mig själv också, inte bara över mina nära och kära...

Stolt mamma

Och så fortsätter jag väl med stolthetsproklamerandet då:

Vår lilla dotter fyller 1 år på torsdag. Alla föräldrar är väl stolta över sina barn och i mitt fall är jag mest stolt över att hon har en sån fantastisk pose i fotograferingssammanhang. Det känns som Top Model nästa?



Lite nonchalant vänd mot kameran... Vilken naturbegåvning!

Stolt fru

Jag vill bara säga att jag inte bara är en stolt syster, utan även en stolt fru. Min man håller på - tillsammans med ovärderlig hjälp av svärfar - att bygga en carport! (Först var de tvungna att riva en liten bod.) Imorgon fortsätter bygget, så när jag kommer hem kanske jag kan ställa in bilen under tak... Eller ja, taket kommer nog inte på imorgon, så vi kan väl kalla det en pergola så länge.

Det är väl äkta kärlek när någon bygger en carport åt sin fru för att hon ska slippa skrapa rutor på morgonen?

Jag och Marcus Wallenberg...

... stötte ihop idag på lunchen. Han vinkade glatt åt mig och tecknade i luften att jag skulle ringa honom nån gång.

Nej, så var det inte. Men nästan. Så här var det:

Jag var för en gångs skull på Mjärdevi och åt lunch idag. Mitt i en tugga grönpepparbiff hör jag applåder och undrar naturligtvis vad det är frågan om?! När jag och mitt lunchsällskap går förbi entréhallen ser vi en drös potentater stå och avtäcka en Wall of Fame.

Varför känns det alltid lite pirrigt att stå ett par meter ifrån en kändis? Jag var hur som helst nöjd att jag kunde namnge alla fyra potentaterna på stående fot för min väninna.

Jag uppvägde den onödiga näringslivskunskapen i eftermiddag genom att ögna igenom lite skvallertidningar hos frisören. Nu vet jag t.ex. att Britney "vikthånar" Kevin Federline genom att bli smal nu när han blivit tjock. (Varför har jag aldrig använt ordet "vikthåna" förut?) Undrar om det finns en skavallerblask-SAOL nånstans? Nakenchock, vikthåna, strippkupp, snoppkrig, saltbov, barnporrläkare, revanschhår... Jag känner att behovet är stort. Eller vad säger du, Sara?

En lunchoas

Klockan 11 fick jag ett sms från Sofia, som jag inte träffat på månader: "Lunch idag?"

Jag har flängt mellan våra olika kontor i stan idag, men hade just inget bokat under lunchen, så det passade alldeles utmärkt. Vi träffades på en restaurang som ligger intill min gamla arbetsgivare. Efter en fantastiskt trevlig måltid med thai-mat och konversationer om livet gick jag upp och sa hej till gamla konsultgänget. Passande nog satt de alla i kontorsmöte, så jag kunde på så sätt slå alla flugor i en smäll.

Det var underbart att höra dem säga att de saknade mig. Inte för att jag planerar att byta arbetsplats, men när det känns lite tungt på jobbet är det trots allt skönt att höra de orden.

Jag gick via min frisör - som också ligger i kvarteret - och passade på att beställa en tid för bot mot Utväxten Som Gud Glömde.

En lunch-oas, med andra ord.

Släkt var det här!

Nu till helgen ska vi träffa hela pappas sida av släkten. (Den delen av min släkt träffas på regelbunden basis, ungefär var 20:e år!) Nästa helg kommer Stefans släkt hit på ettårskalas. Helgen efter det samlas vi till den årliga träffen med mammas sida av släkten. Gissningsvis innebär dessa helger att vi sammanlagt kommer att träffa ett 60-tal släktingar. Minst.

Lagom till dessa helger har jag skaffat mig nariga och spruckna sommarfötter, kluvna toppar och utväxten som Gud glömde, nerbitna naglar (jag är irriterad på jobbet just nu) och kraftigt hårbevuxna ben. Till detta lägger vi till ett par slutat-amma-kilon samt några sönderkliade myggbett. Volià!

Har inte kommit på om jag orkar bry mig eller inte. Som sagt, jobbet gör just nu att jag inte känner mig på topp. Kanske bäst att insidan och utsidan matchar varandra?

Nej, jag har inte glömt att jag har en blogg

Jag bara struntar i att skriva för tillfället. All ledig "egentid" går åt till att lyssna på sista Stieg Larsson-boken. (Jag får inte säga "läsa" för Stefan, eftersom jag har den på ljudbok, men det blir ju indirekt att man läser boken... eller?) Detta är min sista semestervecka. Inom kort kommer en mer utförlig recension av "sommarlovet".

Ni som läst alla tre böckerna vet hur spännande det är just nu (har en tredjedel kvar) och borde förstå att man inte kan slösa tid på att skriva nonsenstexter på internet!

Ni som både läst och sett första boken på bio, "förstördes" boken av filmatiseringen, eller var den sevärd?

Klara, färdiga, gå!

Nu går vi! Om än lite vingligt.



Öland bjuder för övrigt på det vanliga: sol, bad, rökt lax, raukar, sandstrand och solnedgångar. Överkomligt, med andra ord.

Torkan före stormen

När jag var i 25-årsålders blev jag bjuden på flertalet bröllop varje år. Jag hade/har mestadels lite äldre vänner, vilket resulterade i att de alltid låg några år före mig i bröllop, barnafödande, villaanskaffning etc. Nu har jag hunnit i fatt dem och väntar således på att vågen av 40-årskalas ska dra över. (Hur firar man en 40-åring förresten?)

Nu är det tomt på bröllop. Många kompisar är lika tråkiga som Stefan och mig, dvs gör en liten privat grej av det, men många står också över helt och hållet. Hur ska jag då kunna möhippa, köpa onödiga designprylar och hålla tal och allt sånt som hör väninneyrket till?!

Det läskiga är att 2010 kommer att bli ett riktigt bröllopsår. Stefans ena syster har redan bestämt datum; hans andra syster förlovade sig nyss; Sara har också nästan bestämt datum; Stefans bästa kompis siktar på septemberbröllop; och A och H har också vid något vagt tillfälle pratat om bröllop sommaren 2010.

Snälla ni, vi kommer inte att kunna prioritera rätt om det blir två-tre bröllop på samma helg, så om ni bara kunde prata ihop er lite innan allt är spikat vore vi tacksamma. :-)

Förresten, för några månader skrev jag om de 10 kompisarna som väntade barn. Två små killar och fem små tjejer så här långt. Alla är otroligt söta och jag önskar dem allt gott!

Några fler som vill avslöja bröllopsplaner eller tjocka magar förresten?

Stolt syster!

Caddie Peter Butt und der "Rookie of the year" Peter Melin. Der Schwede Peter Melin war der Überrasch-ungsspieler der Saison, er siegte glänzend mit 6&4.
Klippt från http://golfclub-langenhagen.de

Grattis Peter!

Till Stefan

Älskling,

Jag är kär i Tommy. Han är dock lite dyr i drift. (Fast här i BA är priserna en tredjedel av vad de är i Sverige.)

Om jag inte kan vara hemma och pussa på dig får jag helt enkelt tröstshoppa lite... Det är ok va'?

Till Sara och Malin

Hej språkvänner,

Jag har några härliga språkliga "encounters" åt er.

1) På ett lilleputtetåg vi åkte i djungeln stod det:
* Stand or walk
* Lean out
* Stick your arms and legs out of the yellow lines
* Throw any object

Jonas och jag fattade först inte vad de menade förrän vi hittade ett "Don't" i ett hörn långt bort från själva listan.

2) Den fina gula regnponchon jag har i filmen i förra inlägget är inte vilken poncho som helst. Så här stod det på etiketten:

EMERGENCY PONCHO
* Long sleeves with reflexive
* With hat
* Heavy duty reusable poly construction
* One size fits both men and women
* A must for emergency car reparts
* Great for sporting, events, travel, etc

Jag fattar inte att jag klarat mig utan denna regnrock tidigare! Heavy duty!

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Tillbaka i Buenos Aires efter mycket om och men. Flyget var naturligtvis försenat imorse när vi skulle åka från Iguazu, men jag försöker att inte bli irriterad på Argentina och argentinarna... Jonas är lugn och genomskådar alla lögner. Idag blev han förresten misstagen för argentinare inte mindre än två gånger pga hans felfria spanska. Snacka om att han var odräglig att ha att göra med efter det! :-)

Här kommer en liten film som Jonas har gjort:

"Poor Niagara!"

Sa uttryckte sig namligen Eleanor Roosevelt nar hon sag Iguazu-fallen for forsta gangen. Det ar bara att halla med.

Intryck dag 1

* Passkontroll med stämpelmani.
* Taxichaufförer med "Harry Potter"-fil, dvs fil som inte finns, men som skapas om man kör där.
* Billig mat.
* Hundbajs.
* Smog.
* Vinterkyla (Noll grader när jag landade).

Förutom detta var det underbart att få återse brorsan efter ett helt år! Jag känner mig som lillasyster i.st.f. storadito då han utan problem lotsar oss genom stan, likt en äkta inföding.

Nu blir det öl och bastu i hotellets spa-avdelning. Imorgon blir det Iguazu-fallen! Yeah baby!

Snabbvisit i Paris city

Sitter nu pa CdG-flygplatsen utanfor Paris och vantar pa att fa aka vidare till Buenos Aires. Jag har sju minuter kvar pa min internetuppkoppling och tankte bara "semi-twittra" lite och beratta att jag gjorde en snabbvisit in till City for nagra timmar sen. Jag hade namligen nastan sex timmar mellan mina flygningar. Fyrtio minuter tog taget in till stan - som inte alls var ett Arlanda Express, utan snarare Roslagsbanans mjolktag - och dar klev jag av vid Notre Dame. Jag satte mig pa ett cafe, bestallde en croque monsieur och en te och insop parisdoft och intryck under en timme.

Om jag hittar internet i Buenos Aires kanske jag t.o.m. kan blogga lite darifran, annars far ni en utforlig berattelse nar jag kommer hem.

Jag är årets miljöhycklare

Jag har lovat mig själv att försöka vidga mina vyer lite. Ibland känner jag mig otroligt smal - och då syftar jag inte på mitt BMI. Om det finns något som heter "Akademiker-Svensson" så är jag nog det. Man, barn, villa, mestadels akademikervänner, SAAB, nyrenoverat kök, lagom många hobbies o.s.v. Missförstå mig inte; jag älskar allt det ovanstående, men ibland tror jag att jag blir en rikare människa om jag försöker lära mig lite om sånt som jag egentligen inte ägnar så mycket tid åt. Jättestora amerikanska raggarbilar från 50- och 60-talen till exempel.

Jag hade hört av någon att Big Power Meet i Västerås är en cool grej att åka på om man gillar bilar. Stefan gillar bilar och MC och annat med motorer i sig, så jag drog med honom (och Alva förstås) på årets västeråshappening nu i helgen. Det är häftigt att se personer med passioner; en kille hade lagt ner 1000 timmar på att installera ett najs litet ljudsystem i sin bil till exempel.

För ett tag sedan utsåg Bilfront Årets Miljöhycklare. Ni vet, "miljöpartister som flyger mycket" o.s.v. Jag känner verkligen att jag borde kvala in på listans topp-tio genom att jag gynnat ett arrangemang där "alternativbränsle" anses vara skällsord. Här kommer bildbevisen:


Såg här såg man ut om man ville passa in.

Eller så här.

Eller kanske så här.

Tror att Stefan kallade den för lowrider. Se där - jag lärde mig nåt nytt!

Jag passar även på att lägga in en bild på vår motor i SAAB:en. ;-)