Ikväll har jag varit på stå-upp-komedi (med imaginära hundar och sovande samurajer) tillsammans med en väninna. Det var Lasse Nilsen som stod upp mest hela tiden - då han inte låg ner, för att göra en mycket manlig gestaltning av Kristina Lugn i slow motion. Det är väl inte så många som känner igen Lasse, men han slog tydligen igenom lite då han förbandade till Magnus Betnér för ett tag sen. Nu kör han egen show, och även om han fortfarande känns lite som en rookie, får han godkänt betyg och jag kan absolut tänka mig att se honom igen om nåt år då han "mognat".
Jag står också upp hela dagarna. Och kör mina gig. Det kan t.ex. handla om arbetsmiljölagen eller miljöengagemang. Holy smoke vad spännande ämnen! Jag gör mitt bästa för att det trots allt ska vara kul och engagerande och jag får ofta just de kommentarerna på kursutvärderingarna. Kursen för ett par dagar sen gav bl.a. detta:
• Suverän pedagogisk förmåga av kursledare! Tankeväckande!
• Rolig och lättsam
• Utbildningsledaren var jättebra, informativ, rolig! Tack!
• Mycket duktig föreläsare!
• Mycket motiverande, kändes roligt med miljö
Det är ju fantastiskt roligt att få såna här kommentarer, men i och med det att jag känner mig så stressad hela tiden hinner jag aldrig stanna upp och faktiskt klappa mig själv på axeln.
Det kommer dock att bli bättre. Jag kan inte säga mer än, men mitt liv håller på att ordna upp sig. Jag återkommer i frågan. Snart.
Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på ett Eddie Izzard-avsnitt på datorn. TV:n är ju utkastad. Måste dock skaffa en innan "Let's dance" börjar om några månader! Satt förresten snett bakom Daniel da Silva på tåget förra veckan. Han satt och skrev på sin blogg. Eftersom jag själv satt med datorn i knät var jag tvungen att gå in och kolla vad han skrivit. Kändes nästan som att spionera på nåns tankar. Coolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar