28 december 2011

Nu ser jag bra ut och bra ut

Har försökt hitta en bra bild på både mage och de nya glasögonen, men det bästa jag hittade var en bild som mamma tog i julas. Glasögonen är av märket Vendela (Kirsebom) och jag fastnade för dem direkt. Kändes nästan löjligt att ta med fyra par hem för påseende när man redan bestämt sig. (Det finns ju alltid en chans att mannen ska välja samma par som jag och jag sen kan ge honom cred för att jag "valde de som han pekat ut"... Hihi. Nu blev det ju inte så, utan jag valde de som jag tyckte var bäst i alla fall. Är det det killarna brukar syfta på när de säger "Regeringen"?)

Detta är alltså min nya image. Myskläder och pilotbrillor! Känns lite 70-tal, men jag är rätt nöjd faktiskt.

26 december 2011

Last 100 days

Tror att jag ska göra en att-göra-lista nu: "Saker att göra innan man förvandlas till en kossa utan så mycket fritid."

100 dagar kvar...

Resultatet


13 december 2011

Varför måste man ha en åsikt hela tiden?!

Nu måste jag ha en åsikt om huruvida jag tycker att det är ok att fotografera förskolebarn i ett luciatåg eller inte. Såna problem hade väl inte mina föräldrar när de fotade mig i lussesärken på 80-talet? Upp med super-8:an bara! Inget krångel.
Om jag säger att jag tycker att det är sjukt att jag inte ska kunna få filma min dotter då hon sjunger tio utantillsånger i ett av världens mest gulliga luciatåg, då är jag osolidarisk och tänker inte på de papperslösa barnen.

Trots att personalen frågade innan luciatåget om det var några föräldrar som inte ville ha med sina barn på bild (ok att fotografera/filma efteråt), så blev det fotoförbud under själva uppträdandet. "I ett lussetåg kan det ju hända att någon som inte får vara med på bild kommer med på bild." What?! Det var ju precis det ni frågade oss om och vi sa alla ok...! Jag hade helt klart köpt argumentet "ni stör barnen med era blixtar, så ta i så fall bilder utan blixt", men detta gör mig bara upprörd.

Efteråt fick vi ta bilder av barnen (de barn som var kvar), men i och med att jag respekterar restriktionen att inte lägga ut bilder på barn på nätet så får ni här den mest lämpade bilden.

Prettopost


Så här såg det ut i fredags i brevlådan. Det kändes bara FÖR pretto att se högen ligga på köksbordet. DN har vi på prov, DI har Stefan fått nån bra deal på, ByggIndustrin för vi för att husets förra ägare inte adressändrat (fast jag läser tidningen i smyg förstås iom att jag ändå är i branschen) och så två fackliga tidningar på det. FOKUS är egentligen den enda självvalda tidningen jag ser fram emot och som jag hinner läsa under helgen.

Sen kom decembernumret av "Bamse - för de yngsta" i måndags. Det kändes helt klart bättre. Mer glädje liksom. Lite mer jag.

(Ni som har treåringar och tycker att Kalle Anka och vanliga Bamse är lite för svåra att läsa för barnen, kan jag varmt rekommendera Bamse för de yngsta.)

06 december 2011

Sneak peek


Jodå, jag har skaffat mig en ny hobby. Här kommer före-bilden. Efter-bilden får ni se på/efter julafton. (Jag är redan klar med alstret, men kan inte avslöja något än, förstår ni...)

02 december 2011

Sa du första december?!

Birgitta på jobbet hade plockat de här sommarblommorna i morse i sin trädgård.
Vår rhododendron har fått nya knoppar nu, så den blir nog fin lagom till julafton.


01 december 2011

Altruism eller egoism – en spaning om solidaritet och globala problem

(Shit, det här är nog årets mest pretentiösa rubrik!)

Jag vet att en riktig P1-spaning ska innehålla minst tre exempel, men om jag bara har två men båda exemplen kom under samma dygn borde det väl kvalificera sig som godkänt?
Here it goes.

Exempel 1. Alva har öroninflammation. Exakt samma symtom som i somras, då det konstaterades att det hade gått hål i trumhinnan på henne. Då fick hon antibiotika.

Nu verkar anti-antibiotikakampanjen ha slagit till ordentligt även i vårt landsting, för när vi ringde igår morse var beskedet rätt klart: ”Ta en Alvedon och ring mig imorgon.” Sjuksyrran var även noga med att påpeka att detta var en del av kampanjen. http://www.antibiotikaellerinte.se
Dåligt?
Exempel 2. Saab AB - inte de där med kinesiska eller amerikanska eller ryska eller whatever ägare, utan de där som gör att det inte går att prata i telefon vissa dagar i Linköping pga bullret – har sålt lite plan till ett annat NEUTRALT land. Bra för Sverige och superbra för Linköping! (Fast hur var det egentligen med motköp… Choklad, ost och klockor för tjugotvå miljarder?!)
Bra?
Min spaning går ut på att jag under samma dag var tvungen att tänka lokalglobalt på samma gång. JAS är ju inte bra, även om det bara produceras i ”fredsbevarande syfte”. Kan man inte göra bättre saker för världens fred och rättvisa med en säck på 22 MILJARDER? Gå in på http://unicef.se/gavoshop och räkna själva. Och så det där med vår sjuka dotter. Vill jag inte att det ska finnas fungerande medicin åt henne den dagen hon får en dödlig bakteriell hjärnhinneinflammation? Måste vi inte dra vårt anti-antibiotikastrå till stacken då för att bidra till detta effektmål? Jo.

Så egentligen är det ju:

1)      mycket lyckat att Alva får vara sjuk några extra dagar och

2)      det riktigt dåligt att våra arbetslösa teknologkompisar nu kanske kan få jobb på Saab

Eller? Hur var det man skulle tänka nu igen? Usch, vad svårt det är!

Uppdatering
P.S. Detta inlägg skrevs på lunchen idag och nu på eftermiddagen har Stefan varit inne med Alva hos läkaren (som för övrigt visade sig vara en gammal gymnasiekompis till mig från örebrotiden) och fått bekräftat att trumhinnan var sönder = antibiotika. Jaha, så mycket för solidariteten... Jag får köpa lite poliovaccin istället för att kompensera min påtvingade egoism.

29 november 2011

28 november 2011

Vad hände med slipsen?

Har ni tröttnat på slipstvånget, gubbar? I förra veckan satt jag i ett styrelsemöte med enbart män i åldern 40-60 år. Jag räknade till sex stycken stenströmsskjortor runt bordet. Jag tror att det är rekord. Översta knappen uppknäppt så att den färgglada insidan på kragen syntes. Och så färgglada knappar naturligtvis. Ingen slips. Men kostym.

Har den nya trenden med "Visa Insidan" (av kragen alltså) kommit som en befrielse för alla män som förr känt sig tvingade att ha slips, men som nu med gott samvete kan kränga av sig kopplet runt halsen och andas som vanligt folk? "Jag har i alla fall en Stenströms", kanske de tänker.

Jag har i alla år tyckt synd om killar som ska klä upp sig. Utbudet av kreativa lösningar har inte varit så stort. En rosa slips har varit lite crazy, eller ett par spännande strumpor, som bara syns när man sätter sig i soffan i loungen för att smutta på en Grönstedts. 

Det är bara att gratulera till att nuförtiden verkar det vara helt i sin ordning att i börsnoterade företags styrelser sitta med rosa skjortor med röda knappar och blommiga kragar. Vad blir nästa grej? Jag väntar med förtjusning...

Brorsan i en stenströmsskjorta som han fick i 30-årspresent av mig sommaren 2010. Slipsen hade inte behövts, P!

21 november 2011

Impulsköp

Jag fick min första julklapp idag. Det är från lillebror som, liksom jag, drabbas av hög puls varje gång det ska pratas om vad vi ska ha i säcken på julafton.



Själva har vi börjat producera egna julklappar här hemma, även om det är ganska långt ifrån vad den här snubben verkar kunna göra: http://parlplattor.blogspot.com/

Tack Jonas! Du ska få en extra fin pärlplatta i FCB-färger från mig!



06 november 2011

Värdefull tid med släkt och vänner

Jag har slutat säga att jag inte har tid. "Jag har inte prioriterat dig/det/uppgiften/etc" försöker jag istället säga. För det är ju det som är sanningen. Många tar illa upp när det i realiteten innebär att man prioriterat att titta på Lyxfällan istället för att ringa en vän eller limma ihop den där leksaken som jag lovat Alva för längesen.

Alla val jag gör har jag ju prioriterat framför alla andra val. Krasst, men sant.

Nu har jag prioriterat tjejhelger två veckor i rad. Förra veckan med min dotter i Stockholm lör-tis och denna helg med mina gamla tjejkompisar från högstadiet. Vi träffas regelbundet med 18 månaders mellanrum ungefär och de två senaste gångerna har vi varit i Jönköping av alla ställen på Jorden. (Halvvägs mellan våra städer.) Förra träffen, våren 2010, var helgen då HV71 vann elitserien och vi inte fick sova. Detta år var året då lördagen inte var en lördag utan en röd dag och alla affärer och tändsticksmuseum var stängda. Dessutom väcktes vi detta år av en skylift 06:30 som satte upp julbelysning. Det får bli en bättre stad nästa gång, men en trevlig helg det var det i alla fall med många härliga skratt!

Vi gick bl.a. på bio, vilket är ovanligt för småbarnsmammor. (Speciellt filmen som börjar klockan nio.) Ingen av de filmer vi egentligen ville se gick denna lördagskväll (läs röd dag), så vi tog "In Time" på vinst och förlust. Det blev vinst, i alla fall enligt mig. Jag kan verkligen rekommendera den! Huvudrollen innehas av JustIN TIMberlake och här kan ni se trailern.

02 november 2011

But who's counting?

Medeltemperatur de senaste fyra veckorna. Rött 2011, grönt 2010.
Malmen, Linköping. Statistik från www.temperatur.nu
En mycket vis kvinna sa till mig en gång att man ska vakna varje morgon och fundera över vad man är tacksam för i livet, och/eller kanske speciellt just idag. Då gnäller man inte lika mycket över sin - för stunden trista - situation eller "gapar över mycket och förlorar hela stycket". Så här i kommande thanksgivingtider passar väl denna livsdevis alldeles utmärkt?!

Sedan ett par veckor tillbaka tackar jag för att jag slipper skotta. Vintern och snön kom till Linköping runt den 20 oktober förra året (och låg kvar till slutet av mars!), så varje dag utan snö är en välsignelse. Speciellt med tanke på att jag kanske inte är så skottbar i så många veckor till och då blir det en låång vinter för Stefan.

Utan snö i 13 dagar försmäktar vi i detta hus... But who's counting?

07 oktober 2011

Hört i tv-soffan

-Tänk om de vita vinner och inte de gula, mamma. Då får inte de gula spela mera.

-Han i röd tröja är dummare.

Tänk vad man kan lära sig om EM-kval av sin dotter!

06 oktober 2011

Flytt

Jag ber om ursäkt att min HTC tar så fula mobilfoton...

Herre jösses, vad papper man har på sitt kontor! Inom kort flyttar jag till ett nytt kontor en trappa ner. Detta pga att det kommer nytt folk till energigänget. Då är det mer logiskt att jag - ensamvargen - flyttar. Jag får ett flott kontor med både stol, bord och lampa. Och så utsikt förstås. Fast, som sagt, bara våning 10 och inte 11.

Igår köpte jag en blomma åt mig själv så att jag skulle känna mig "välkommen till nya jobbet".

Nu blir det snart luftgevärsskytte med Ladies' Circle. Förra gången var vi på GardenGirl på företagsbesök - vilken häftig nisch!! Kvinnliga trädgårdsarbetskläder! Jag köpte naturligtvis de här söta byxorna till Alva, vilka kommer att passa lagom till vårfagningen. Förresten såg jag att de hade lite utförsäljning på hemsidan nu...

Bild från www.gardengirl.se

01 oktober 2011

Bilder från Skördefest på Öland

Vi stannade och köpte... jordgubbar!
Häxa och traktor... och en mamma.
Fina, älskade tysk!

Lika vackert varje gång.

Kontnatt på Öland. Här en installation med belysta underkläder.
Kan nån förklara det där med "konst" för mig igen? 

Och här står det "Krukmakeri" och inget annat.

Bäst att visa kungen hur det funkar med dagens teknik.

Byggar-Mats leker detektiv och letar orsak till vattenskada.

Bloddopad

En gravid kvinna ökar sin blodmängd från ca 4 till ca 6 liter blod. Detta innebär ju en himla massa saker i form av ändrat behov av järn i mat o.s.v. men framför allt betyder det bloddoping.

Hade jag ställt upp i ett långdistanslopp med 6 liter blod i kroppen (utan graviditet) tror jag att jag faktiskt fällts för doping. (Eller vad säger ni som kan sånt?)

Just nu är jag på Öland för att bl.a. medverka vid styrelsemöte, gå på skördefest samt fixa inför vinterns kommande lägenhetsrenovering. Mer om detta i ett annat inlägg. Imorse var jag i alla fall ute och sprang för att testa kroppen lite. Det var några veckor sedan jag vågade mig på löpningen för jag har haft lite känningar i fogarna - precis som tidigt i Alvas graviditet... pust.

Efter ett par kilometer hände något. Fötterna började springa av sig själva, flåset ändrades och jag fick en känsla av att jag hade kunnat springa hur långt och hur länge som helst. Vilken underbar känsla det var! Jag har aldrig haft halvmaraton-kondis, men idag var det lika jobbigt att springa som att ligga på stranden och sola! Jag vände i alla fall och sprang tilbaka hem och tänkte att det nog var dumt att förstöra fogarna i onödan Jag ska ge mig ut igen imorgon och se om jag kan få samma kick.

Sex liter blod rocks!

25 september 2011

Fjäder av en höna?


De flesta dagar i mitt liv som mamma till Alva tycker jag ser likadana ut. Ibland får hon mig dock att inse att jag/vi har ett lite större ansvar för hennes uppforstran än vad vi fick lära oss på den så missvisande kursen "föräldrautbildning" två månader före hennes nedkomst (som för övirgt mest handlade om bäcken och andning när jag tänker efter)...

Hur lär man till exempel sitt barn vad mångkultur betyder och innebär? Speciellt när vi bor i ett område med enbart ursvenska lintottar och har ett dagis med endast ett "olikfärgat" barn (vars pappa kommer från USA, exotiskt nog).

Då kanske det inte var så konstigt att Alva sa "Apa!" till en färgad pojke på biblioteket när hon var 1,5 år? Mamma frågade vad Alva ville ha i julklapp det året. "En mörkhyad docka, tack", bad jag bestämt.

Sen hände samma sak på karibienbåten i vintras, dvs ett år efter biblioteksincidenten. "Varför är det så många apor här, mamma?" F-n![Bläddra, bläddra i det pedagogiska kartoteket...] "Vissa människor har sån färg förstår du. Du vet när mamma ligger och solar... då vill jag bli som dem, för jag tycker att det är så vackert." Bra - där fick jag till det! Så fort vi lämnade båten skaffade jag en ny Barbie till Alva. En brun. Kanske är det bra att spegla världen hemma i lekrummet, tänkte jag.

Varken jag eller Stefan tror att detta är något större problem i långa loppet, men jag är ändå nyfiken på hur ni andra föräldrar hanterar detta? (Att skriva "flytta utomlands" gills inte. Det är för enkelt sätt att lära sig mångkultur, vet jag av egen erfarenhet.)

Gravid igen efter två missfall

Ja, det är väl bäst att skriva redan i rubriken vad det här kommer att handla om. Jag hade velat skriva av mig alla känslor redan i februari, då vi hade första missfallet, men då kändes allt konstigt. Dessutom var allt misär ändå för att vi åkte till dyra Karibien och jag spenderade veckan med mina dyra amerikanska antibiotikakurer i en hytt. Nån måtta på misärbloggandet fick det vara då.

Kroppen och själen återhämtades tack vare kärlek från de närmast sörjande, gin från Linda och Pontus i Miami, samt tron på att det är himla vanligt med ett (1) missfall.

Ganska snart var de två strecken på kissestickan där igen. Oj då, sa vi. Nu var vi försiktigt glada. Men oroliga. Snabbt upp till Kvinnokliniken för ett tidigt ultraljud. Naturligtvis var det en suddig bild och kanske lite för tidigt för att kunna se något.
-Kan ni komma tillbaka nästa vecka?
-Nej, då ska vi till Italien för att fira mina föräldrars 60-årsdagar. Men jag är gravid alltså?
-Uj ja, jag är osäker på vilken vecka, men ni borde vara i vecka 8.

Tillbaka upp i den ångestladdade stolen igen efter italiensemestern, en semester som naturligtvis firades utan vin, parmaskinka eller parmesanost. Misär.

Inget hjärtljud. Skrapning igen. Narkosskötserskan kände igen mig.
-Hoppas vi aldrig ses här igen, sa hon med glimten i ögat och jag grät.

Nära sorgen ligger en frustration. Dels att vi fått så lite information om missfall, dels att jag saknat kontakt med andra som råkat ut för samma sak. Jag vet inte om det är för att det är ett visst tabu kring missfall; har man fått ett missfall har man säkert rökt eller druckit alkohol och får därför skylla sig själv... Tänker man. Inte andra förstås. Men det vet man inte.

Nu är vi gravida igen och varför jag äntligen vågar skriva om det är för att vi, för ett par veckor sedan, såg det lilla livet röra sig på bildskärmen. Att se magen växa, brösten ömma, byxorna krympa och tröttheten ta över vardagen var inte tecken nog för mig. Jag behövde ett hjärtljud för att BLI gravid.

Mitt livs största sorg har nu vänt till världens längsta väntan, som förhoppningsvis blir till ett av Jordens två underverk.

P.S. Jag skriver 'jag', 'min' och 'mitt' i inlägget ovan för det är jag som skriver. Stefan är naturligtvis med på resan lika mycket som jag och upplever lika mycket känslor, men jag känner inte att jag har mandat att skriva om andras känslor här på bloggen.

21 september 2011

40 000 kcal senare...

Igår åt jag följande:

Frukost: Baguette, croissant, yoghurt och te
Fm-fika: Juice och bulle
3-rätterslunch: Lax, entrecote, chokladmousse
Em-fika: Juice och plommon
Snack innan middag: Pistagenötter o vatten
Middag: Currysoppa, lammstek, ostbricka, creme brule

Nu har jag fyllt på vinterförråden och kommer inte äta något mer förrän snön smälter. På Arktis.

Vi åt förresten middag på ett ställe som ligger granne med det här slottet, här i Fontainebleau. Tydligen häftigare slott än Versailles, enligt många. Hinner tyvärr inte besöka det denna gång.


20 september 2011

En vanlig dag på jobbet

Ha, ha. Inte precis. Men lite musslor till lunch i Montmartre har väl aldrig skadat nån...

CSR-konferens med EurHoNet på schemat. Åter ondag natt. Sen blir det en skön ledig mamma-Alva-dag på torsdag för att ta igen förlorad tid.


12 september 2011

Det kom ett paket...

...från Lomma. Där vet de minsann vilka kylskåpsmagneter som går hem i detta hushåll!

Tusen tack, S! (Och förlåt att jag glömde din födelsedag... Grattis i efterskott!)

Dessutom har det kommit ett paket från Japan, men det får inte öppnas förrän imorgon bitti, då prinsessan vaknat.

Mobiltelefon återfunnen!

Jag tror att jag struntar i att hämta en ny telefon. Det var så bra i vintras att faktiskt ha en med riktiga knappar som man kunde använda med vantar. Den "smarta" jobbmobilen är inte alltid så smart nämligen. Och dessutom är jag både lat och snål, så nu funderar jag på om jag inte bara ska byta till kontantkort istället. Nån som har Halebop och har +/- erfarenheter? En annan sak som är positivt med att ha kvar gamla sms är att där står alla kompisars barns födelsedata! "Nu har vi fått en liten son på 3500 g som föddes 07:34 den 6 aug. Alla mår bra." Jag är nämligen inte så bra på att komma ihåg födelsedagar utantill. Alla som har facebook fuskar för övrigt...

07 september 2011

Mobiltelefonen borta!

Ingen idé att söka mig på privata mobilen på ett tag. Jag har blivit av med den, men spärrat naturligtvis.

När jag ringde Telenor sa de:
-Du har en gammal mobil med dåligt minutpris och ingen bindningstid. Kom in i nån av våra butiker och välj en ny mobil, bättre villkor med samma nummer. Bindning 12 mån.

Kan nån ge mig ett enda skäl till varför jag ska sätta in en Saknas-annons för min gamla mobil? Ska vara för adressboken i så fall... Eller att jag faktiskt har kvar original-SIM-kortet från 90-talet i den...

Ni når mig på jobbmobilen (eller vykort) under tiden. Kolla Eniro.

05 september 2011

Testar att mobilblogga

Har nyligen laddat ner en app för mobilbloggning. Måste testa hur bra den är...

Bifogar godtycklig bild också för att kolla alla funktioner.


25 augusti 2011

Gott-ont

När jag var liten sa mamma att det var lite gott-ont att ha på Salubrin på kliande myggbett. Det svider, fast på ett lite skönt sätt, så man tar inte bort bomullstussen.

Jag har funderat över andra saker man lockas till att göra fast det gör ont. Här är min masochistiska lista:

* Titta på Ove i "Solsidan"
* Titta på chefen i "The Office"
* Titta på "Lyxfällan"
* Lyssna på "Ring P1"
* Motionera

Fler?

10 bitar laxsushi, tack

På en av sushirestaurangerna i stan har de inte bara god sushi utan även gott minne. "Ska du ha 10 bitar laxsushi?" sa de häromveckan när jag för tredje gången på kort tid besökte deras hak.

Den värsta laxsushi-spree jag någonsin haft var när jag besökte brorsan i Buenos Aires och vi käkade laxsushi till förrätt och sen 15 bitar till till huvudrätt. Det var nämligen en fast 3-rätters med ett par olika alternativ till varje rätt och så fanns laxsushi både som förrätt och huvudrätt. Varför inte, sa vi? På tal om BA så finns några blogginlägg därifrån, bl.a. Jonas sköna vattenfallsfilm från Iguazu. Det är kul att gå tillbaka i tiden och bläddra i dagboken.

Kolla förresten in SNF:s nya film kring jätteräkorna. Ni väljer väl bort såna?

18 augusti 2011

Snart på banan igen

Jag var tvungen att komma bort lite från bloggandet under sommaren. Alla bloggare vet att man ibland hamnar i ett jobbigt bloggmåste, där man nästan gör grejer bara för att kunna blogga om dem. Åtminstone tar man kort bara för att kunna blogga om det sen. Jag vill inte vara en sån. Därav aktiv bloggsemester.

Datoranvändandet generellt har verkligen varit nerprioriterat under sommaren. Kanske mest för att datorn fick ett virus och slutade fungera, men även för att jag blivit lite anti. Mitt anti-facebook finns kvar och har egentligen bara blivit starkare med tiden. Nu verkar det inte finnas så många kvar utan ett konto... eller? Jag är väl inte ensam?

Däremot vill jag slå ett slag för www.funbeat.se. Det finns många sajter som liknar den, men jag föll för den i alla fall. Det handlar om att man kan föra träningsdagbok, rita grafer, hålla koll på sina träningskompisar m.m. Jag har valt att inte göra något synligt för någon annan än mig och jag har inga kompisar, men det har varit en otrolig sporre i mitt nya liv som började efter midsommar. Jag har tränat (mest löpning men även lite aerobicspass) minst varannan dag hela sommaren och det känns helt otroligt att kolla på den sönderklottrade digitala kalendern och att föra in nya pass. Jag mår oroligt bra och nu börjar jag också kunna se lite resultat. Bara att jag anmälde mig till - och genomförde - ett lopp i somras är ett otroligt stort steg för mig. Ett par väninnor i min närhet har fungerat som sporrar för mig, för det är tjejer som nästan aldrig sprungit förut och nu kör på som tusan och tycker att det är kul. Och sen finns det andra vänner som fungerar som coacher och förebilder och som ger värdefulla tips. Jag hoppas att inte jobb, höst och väder bråkar med mitt beteendemönster nu...

Jag har trots allt tagit lite bilder under sommaren naturligtvis, men nu skriver jag på fel dator för att kunna klistra in dem. Under tiden kan ni kolla in svägerskans blogg med bilder från släktfesten bl.a. En fin bild på hela familjen finns att beskåda. Det, må ni tro, är inte det vanliga att hela familjen är med på samma kort, med tanke på vår geografiska utspridning!

För övrigt har jag bakat ungefär tvåtusen polkagrisbiscotti under sommaren. Jag blev såld på biscotti under italienresan och sen hittade jag ett recept på kompisarnas blogg. Vojne vojne, inte bra för figuren. Stefan och jag har dock kommit överens om att allt som är lika knaprigt och hårt som knäckebröd måste vara lika nyttigt. Någon där emot?

22 juni 2011

Ett halvår som makeup-artist

Det har varit ett spännande halvår och there's always a first time for everything, som det ju heter. Här kommer lite bilder.

FÖRSTA BRUDEN
För några veckor sedan sminkade jag min första brud. Detta gig fick jag genom min frisörsalong. Jag gjorde en Kate Middleton-inspirerad look, dvs ganska mild och klassisk. Vacker, tycker jag. Eller vad säger ni? Det är visserligen alltid lätt att sminka en skönhet... Det ryktas förresten att Kate sminkade sig själv. Snacka om sinnesnärvaro!






FÖRSTA DANSBANDET
I lördags sminkade jag de tre tjejerna i dansbandet Helgas. Då var det inte mildhet som var temat utan snarare lösögonfransar och röda läppar. Fick också prova på det inte så glamorösa livet bakom scen då sminket inte får ta för mycket tid eftersom soundcheck, påklädning och hår också ska hinnas med. När allt var klart både lät de bra och såg bra ut! Synd bara att jag inte hade en bättre kamera med mig...


FÖRSTA KILLEN
De bilderna får ni vänta på lite, men jag kan berätta att det handlar om en svensexa i en fotostudio och att det var första gången jag fick lov att använda mascara på bröstbehåring! Bilderna kommer om ett par veckor - efter att killen ifråga har haft sin bröllopsfest... Jag vill ju inte vara den som avslöjar för mycket.

MAMMA OCH SVÄGERSKA




OCH SÅ EN GAMMAL BILD...
...på när jag var hårmodell februari 2006 för L'Oréal. Det är faktiskt enda gången som jag själv blivit sminkad av en MUA inför något "skarpt". Gillade verkligen inte ögonen, men jag hade inget att säga till om.


17 juni 2011

Det enda du behöver köpa i sommar



När benen blivit så där fint bruna bör man hjälpa dem lite på traven, så att de verkligen syns och gör lite nytta. Vi har ju liksom bara två-tre månader per år på oss att visa benen, så då ska man göra det med glans, anser jag. Body Shop säljer denna Honey Bronze Shimmering Dry Oil och jag tror att den låg på ca 250 kr när jag köpte den för ett par dagar sedan.

Denna olja är alltså ingen partyglitterolja eller BUS-kräm (=Brun Utan Sol) utan ger bara en lite bronserande och subtilt glänsande nyans. Framför allt luktar den gudomligt, så någon parfym behöver man inte ha på sig när benen luktar som tvål, honung och sommarblomster! Dry oil vet jag inte vad det innebär, men det mest fantastiska med den är att den faktiskt inte kladdar, så det är kanske det som "torr olja" betyder... Contradiction in terms!

Varför inte lite skimmer i dekolletaget i sommar förresten?

16 juni 2011

Tidig lektion i jämställdhet


- Alva, hur tycker du att den där fönsterrutan ser ut? Är den ren eller smutsig?
- Smutsig.
- Vem är det som har kladdat ner den då?
- Det är jag.
- Vem tycker du ska tvätta fönstret i så fall?
- Mamma.
- Det var väl inte så rättvist...?
- Pappa!

Toscana


Har man en blogg ska man av säkerhetsskäl inte berätta att man är på väg att åka på semester, men har man precis kommit hem från en underbar vecka i Toscana kan man ju berätta hur det var.

Mamma och pappa fyller 60+60 och ville bjuda med hela familjen (inkl. barnbarn och morfar) på gemensam resa. Vi tre syskon fick en budget och en instruktion att de inte ville veta mer om resan än vad som var nödväntigt. Det som de visste innan veckan var att vi skulle ses i Rom mitt på dagen den 3 juni och att vi skulle åka från samma ställe den 11 juni. Däremellan var de hela tiden on a need-to-know-basis. Även morfar, som brukar vara den som fixar och planerar släktresor, fick luta sig tillbaka i hyrbilen och bara njuta av ovissheten.

Efter en natt på underbara Boscolo Exedra i Rom och en snabbvisit runt Forum Romanum styrde vi kosan upp till Chianti-distriktet i Toscana. Där spenderade vi två nätter på sagolika vingården Vignamaggio. Ni som känner till Kenneth Branaghs film ”Much ado about nothing” (Sv. ”Mycket väsen för ingenting”) känner igen gården från filmen. Den historieintresserade känner möjligtvis till att det var på denna vingård som Mona Lisa växte upp, för att senare inspirera till känd tavla.

Efter en snabbvisit i Florens hämtade vi upp brorsans tjej på flygplatsen och styrde kosan västerut.

De sista fem nätterna bodde vi i västra Toscana i Villa Bacio en kvart från medelhavskusten. Det var ett väldigt trevligt sätt att bo på; stor villa med egna rum och badrum och gemensamt kök och gemensamhetsutrymmen. Speciellt när man åker med familjen och vill vara tillsammans så mycket som möjligt, men ändå ha en chans till privatliv.

Det kändes mycket sorgligt att lämna villan och jag återvänder gärna någon gång i framtiden, kanske med ett gäng italienälskande kompisar? (För den intresserade: Villan har 6 rum à 2 bäddar, 7 badrum, stort kök, två vardagsrum, stor pool, två uteplatser, tvättmaskin/torktumlare m.m. Se mer info under www.tenutaricrio.it/eng/villa-bacio-affitto-toscana.php)

Tack mamma och pappa för att ni gjorde denna resa möjlig! Det var verkligen ett minne för livet!

Fotografier från mammas, Kerstins och vår kamera.

ROM





VIGNAMAGGIO (Chianti)






FLORENS


VILLA BACIO (utanför byn Guardistallo)