Om din kropp

Till alla er som ska springa maraton, är gravida, har genomgått operationer pga nån olycka eller sjukdom, har fött barn, räddat människor ut brinnande hus och/eller bara glömt bort hur coola ni är. Läs nedanstående citat och insup orden från en av Sveriges mest framgångsrika och prisbelönta författare:

Den var den naturligaste sak i världen, kroppen, den förelåg och utförde sitt verk även om man inte ägnade den en enda tanke. Den utgjorde en lycklig förening av löst och fast, av flytande och stelnat, slem och emalj, överhuvudtaget föreföll den att vara en skickligt för att inte säga konstfärdigt uttänkt helhet av delar som, betraktade var för sig, kunde te sig skrattretande och i vissa fall frånstötade. Summan, kroppen som anordning och sammanhang, förtjänade både aktning och beundran, man kunde till och med tänka sig att den ständigt var i behov av just aktning och beundran: den saknade nämligen anförvanter, den stod helt ensam i världen.

Nån som känner sig sugen på att flasha med sin litteraturkunskap? Författade och verk?

12 mail

Jag loggade in och kollade jobbmailen idag. Nu har jag varit ledig i en vecka och varit helt fri från jobb och jobbtankar. De flesta tror att jag gått på föräldraledighet redan nu, så det är helt dött på mailfronten. Tolv mail på en vecka! Det är som en dröm! Jag kollade på ämnesraden, insåg att inget var akut och loggade sen ut.

Nu ska jag inte logga in förrän jag kommer tillbaka till jobbet den 13:e aug. Fast fr.o.m. då jobbar jag bara strödagar då jag ändå har intressanta möten att gå på. Fem veckors semester utspritt på sju veckor - det är en hit!

Sitter jämställdheten i kläderna?

Häromdagen fick vi en hel påse med otroligt fina barnkläder från en kollega. Hennes både döttrar, som i sin tur har smådöttrar, hade dumpat kläderna på sin mor och sagt "Släng de här, vi ska inte ha fler barn". (Vi ska inte gå in på överkonsumtion i detta inlägg.) Min kollega hade snappat upp att vi ska föda en dotter och frågade lite försynt om det skulle kännas fel om hon gav bort kläderna till mig.

I påsen fanns det mycket rosa och rött och sammet och glitter och blommor och spets. Några helvita bodies kan vi - med gott samvete - sätta på barnet om det skulle visa sig att det, trots en säker ultraljudsläkares uttalande, har något som dinglar mellan benen när den kommer ut.

Vi är 70-talister. Jämställda. Ska dela 50/50 på föräldraledigheten. Delar lika på hushållssysslorna. Är liberala vad gäller kvinnliga chefer, homosexualitet, mäns förmåga att vara förskollärare och kvinnors förmåga att vara brandmän. Men att sätta jeans med glitterblommor på min son; skulle jag göra det? Nej. Men en FC Barcelona-outfit på min nyfödda dotter? Absolut! Jag kan erkänna att det finns en liten skevhet i detta.

Jag tror inte att den reella jämställdheten sitter i kläderna egentligen och man ska nog passa sig för att vara alltför obstinat vad gäller hur man klär sina barn. Det finns ju faktiskt en mobbingaspekt på det hela också. Det är bättre att vi lär dem att jämställdhet sitter i våra beteenden, i våra åsikter. Vi ska också "trampa upp stigar i hjärnan" åt dem, så att de själva kan välja konstsim eller boxning, barnmorska eller bilmekaniker, oavsett var "normen" och statistiken i samhället säger.

Eller hur blir man som 70-talist och förälder vad gäller klädsel? Gissar att ni sitter på facit där ute...

Arboretum

Ett arboretum är en skogsträdgård med planterade träd och buskar från när och fjärran. Pappa och jag besökte Skäftekärrs arboretum (ägs av Sveaskog) häromdagen och jag tycker att det är något visst med såna där planteringar. Min fd kollega har ett privat arboretum vid sin sommarstuga. Har ingen aning om hur många träd han planterat under årens lopp, men jag tror att det börjar närma sig ett hundratal.

Vad lämnar jag efter mig som människor år 2186 kommer att ha glädje av?

För tio år sedan läste jag "Den själviska genen" av Richard Dawkins. En mycket intressant bok som tar upp begreppet evolution på ett spännande sätt. I boken introduceras bl.a. begreppet "mem" (eng. meme), som analogt med våra gener är något som kan spridas vidare genom generationer. Ett arboretum skulle jag säga är en typisk mem. Likaså ett verk av Mozart, ett klädmode, en hantverksmetod etc. Vill man bli ihågkommen som människa i detta kulturella samhälle är det nästan bättre att börja skapa memer istället för att sätta barn till världen. En opera av Puccini går i princip oförändrad igenom generationerna, medan dina barnbarnsbarn bara har en bråkdel av just dina gener i sig.

Jag har ännu inte skrivit klart någon opera eller börjat plantera ädelcypress, fontänpil, silverpoppel eller hybridlärk, så jag kör på plan B istället; barn. Vi får hoppas att Spiggen lämnar efter sig ett riktigt kulturarv och att hennes föräldrar får lite cred för det.

Väldigt high-tech

Jag glömde kameran hemma. Miss av mig, men i detta high-tech-samhälle går det ju inte nöd på mig; jag har ju en mobilkamera med 3.2 megapixlar att tillgå.

Dock stötte jag på nästa problem när jag insåg att jag inte kan publicera några av dessa bilder på bloggen, eftersom jag även glömt sladden hemma, den som går mellan mobilen och datorn. Datorn har inte heller blåtand eller minneskortläsare, så jag kan inte få enheterna att "prata" med varandra. Pust.

Vad gör man då? Jo, då testar man att gå in i mobilens kameraalbum, välja "Skicka till" och sen finns det något som heter "Blogg". Jag testar, tänkte jag och skickade iväg en bild ut i cyberrymden. Efter ett tag kom det ett sms tillbaka där det stod att de skapat en blogg och att bilden fanns att hitta där. Och mycket riktigt, nu finns det en "ny" blogg (som bara jag kan läsa, för den fungerar bara som mellanlagringsplats) dit alla mina mobilbilder skickas.

Jag borde börja jobba med "data", som hon i Masjävlar. Jag är för j**la bra på sån här high-tech! Nästan så att jag slår mannen på fingrarna. Nästan bara.

Resultatet ser ni nedan.

Lite ölandsbilder

Det går inte att ta för många bilder på solnedgången från balkongen


Pappa och jag besökte en järnåldersby

Varningsskyltar så som de såg ut år 500 AD (typ)

Semester!

Första dagen på semestern och Spiggen väcker mig kl.7 för att visa att hon (ja, vi vet att det är en "med-blygdläppar-och-här-borde-snoppen-varit-om-det-funnits-nån") numera även kan sparka på revbenen inifrån, inte bara underifrån. Vi uppmuntrar alla nya fina beteenden hon har... hrm... Skämt åsido, det är underbart och mysigt, men nu börjar jag bli less på magen och vill ha ett barn istället. Fem veckor kvar. Typ. Kanske. Eventuellt.

Jag har i alla fall snabbt kommit in i "semestermode", vilket är skönt. Det gjorde jag förresten redan igår kväll när vi var på mycket trevlig svärmorsfödelsedagsmiddagsbjudning med S:s släktingar. (Tack för senast!)

Imorgon drar jag till mitt paradis på Öland där jag ska ligga och flyta i poolen likt Roms tre kullar (eller var de kanske sju), käka jordgubbar tills de tar slut, promenera längs stranden och raukarna, läsa alla pocketböcker jag köpt men inte avverkat, besöka Rosas handel och köpa lammkött och så umgås ett par dagar med far, bror och kusin. Förhoppningsvis slipper jag besöka sjukhuset i Kalmar, men jag har i alla fall tagit reda på numret till förlossningen där. Bättre att förkomma än att förekommas.

Nu boar vi!

Häromdagen kom denna post till Mamma U: Försäkringskassan frågar om jag vill ha pengar; Rädda Barnen inser att jag verkar tycka om barn och alltså borde ge dem pengar och så Babyland som tror att jag har för mycket pengar och tycker att jag ska spendera allt hos dem istället.


Vi har också börjat "boa" lite, vilket nog är på tiden. Igår och idag har vi målat om en gammal byrå, som jag själv hade som bebis och som hängt med mig hela livet. Jag tror faktiskt att det är originalpappret som ligger i lådorna. (Eller hur, mamma?)


Vi passade även på att ge nytt liv åt några växter. Det känns häftigt att dra paralleller mellan sticklingar och Spiggen!



Listan över borde-köpa-prylar till Spiggen är skriven, men all input är välkommen från er som vet vad som är riktiga måsten! Barnvagn, babyskydd och säng är fixat. Och så en byrå förstås.

Föreställ dig...?

En LIKNELSE måste väl ha som syfte att den som lyssnar ska kunna sätta sig in i situationen på ett så realistiskt och självupplevt sätt som möjligt? Idag har jag fått höra/läsa om två intressanta liknelser:

1) En kollega äter några rättikor från sin sushitallrik och utbrister: "Fy, de här smakar ju fis!"

2) Jag läser om hur mamman kan må i graviditetsvecka 35: "Snart börjar barnet att sjunka ner i bäckenet och när det fixerat sig kan det kännas som om du har en kokosnöt mellan dina ben."

Vem har någonsin ätit en fis och vem - som inte fött barn - kan sätta sig in i exakt hur det känns att ha stoppat in en kokosnöt mellan benen?!

"Det här kan du ju inte dricka!"

OK. Here it comes: Jag saknar Klorin.

Vi har en massa vita kläder hemma som fortfarande är hela och fina (och ibland dyra), men som med något år på nacken börjar få en inte så vit färgton längre. Igår körde jag en vittvätt med Änglamarks "Bleksalt". Tror ni att det gjorde susen? Nope. Ibland är dessa miljömässigt riktiga medel fullkomligt odugliga!

Jag köper KRAV-mat, kör en etanolbil, använder fjärrvärme, cyklar till jobbet, skänker pengar till WWF och SNF, skruvar i energisparlampor, källsorterar, köper utsläppsrätter när jag flyger o.s.v. SNÄLLA, kan jag inte få köpa en liter Klorin utan att få sjukt dåligt samvete?! (Jag lovar att jag inte ska dricka det.)

P.S. Nu har jag lagt till ett foto på "Vet hut!"-inlägget. Cyklade förbi igår och tog en bild. Fast jag är fortfarande en mes när det gäller att gå in och förklara för dem i butiken att det är fel att skriva så. Man vill ju inte låta som en besserwisser...

Visdomsord

Jag rensade bland gamla mail häromdagen och hittade dessa fina visdomsord:

**********************************************************************

En bra karl blir redlös själv

Den man ligger med får bädda

Den som tar, hon har

Det man inte minns har inte hänt

Det man inte vet har man ingen aning om

Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon

Förtala är silver, förtiga är guld

Gammal kärlek kostar alltid

Har man slagit yxan i båten, får man ro som fan

Man ska inte kasta spjut i radhus

Som man raggar får man ligga

Liten stuga kallas ofta stort dass

Man måste kyssa många grodor, innan man hittar sitt svin

Övning ger träning

Friskt kopplat, hälften brunnet

Ett långt skaft förlänger underlivet

Zappat och klart

Idag har jag och Spiggen tittat på TV i en timme. Slözappat helt enkelt. Vi tycker synd om oss själva för vi får (läs kan) inte spela golf, vilket den tredje tredjedelen av lillfamiljen gör. *bitter*

Under denna timme har vi zappat runt mellan Nyheterna, Pageant Place, Sjukhuset, Skild! och Golfmagasinet. Det jag fått mig till livs under denna period är att SEB höjer räntan mer än de andra storbankerna. Tack för det, Televerket.

I eftermiddags klippte jag topparna och gjorde slingor. Känns skönt att vara lite sommarljus igen. Gissar att tvåtimmars egentid hos frissan kommer att vara sällsynt den närmaste tiden framöver. Ska också unna mig den där spabehandligen snart. Tänkte att en fotvård skulle sitta fint. Jag har nämligen tappat bort mina ankelknölar plus att jag inte kan böja mig ner för att klippa/måla naglarna längre. Hihi, det är kul att vara otymplig. Not.

Vi väntar tillökning

Om ett par dagar är det dags. Då väntar den tillökning som vår lilla familj sett fram emot med blandade känslor. Igår köpte vi en möbel på IKEA för att den lille ska känna sig välkommen. Vi har byggt ihop möbeln, men vi är fortfarande osäkra på var i lägenheten den ska få stå. Den kommer ju inte att användas så mycket, är vår utgångspunkt.

Det ryktas om att "den lille" är runt 40 tum och svart (eller är det mer politiskt korrekt att säga färgad?), så den lär bli svår att missa om man kommer hem till oss. Vi har med flit valt att inte skaffa tillökning pga att vi vet att den tar för mycket av vår tid i anspråk, men nu när brorsan ska sticka utomlands under ett år, behövde han någon som kunde vakta den. Speciellt under OS.

Det ska bli spännande att se hur detta kommer att ändra våra liv; om vi får nya vanor, om uppmärksamheten och fokus ställs om; och om vi ändrar vår inställning efter detta år och inser att vi ska skaffa en alldeles egen liten "svarting".

Imorgon ska vi för övrigt iväg och titta på vår andra kommande tillökning med 3D/4D-ultraljud. Pirrigt värre!

Kärlekscheck #1: SATC

I födelsedagspresent i april fick jag bl.a. ett häfte med s.k. Kärlekscheckar från S. I förrgår bestämde jag mig för att jag ska använda upp alla checkarna innan Spiggen kommer. Det är sju-åtta veckor till "beräknad partus" och jag har åtta checkar. En i veckan alltså.

Igår använde jag biochecken för att dra med mig S på "Sex and the city". Jag är egentligen ingen SATC-brutta, men jag hade hört så mycket bra om filmen att jag tänkte att det kunde vara kul att ha sett den trots allt.

Framför allt så var det intressant att se att S var ensam man i en fullsatt biosalong. Vi diskuterade det på vägen hem sen och han sa att killars ointresse för filmen antagligen beror på att de känner sig för objektifierade. Visst, jag håller med om att filmen hade lite "märkligt malplacerad mjukporr", som SvD:s recensent uttryckte sig, och att vi tjejer fick vår beskärda (Sara, varför heter det inte beskurna?) del av manlig nakenhet, men tänk om alla tjejer skulle sluta titta på de filmer där kvinnor objektifieras?!

Varför gör vi inte det förresten? Är det för att vi faktiskt inte anser oss vara objektifierade, för att vi trivs med att vara det, och/eller för att det ligger i våra gener att vara passiva föremål istället för egna handlande individer? Eller är det bara så att killar helt enkelt är för känsliga och ovana att se snygga, helnakna hunkar på filmduken?

Där fick ni något att tänka på! Själv ska jag gå och trycka i mig en halv liter jordgubbar.

Vet hut!

Jag cyklade förbi en affär i stan idag där de har lagerrensning. Med stora bokstäver informerar de oss om att de har "HUTLÖSA PRISER - Välkommen!"

Jag har hört talas om hutlöst dyrt, men hutlöst billigt??

(Fredrik Lindström säger ju att om man bara förstår vad folk menar så får man egentligen inte klaga på deras ordval.)

Sara, stå på min sida och säg att jag visst får vara språkpolis och tycka att en dylik formulering är hutlöst dålig!