Käkade lunch med en gammal kompis idag. Vi pratade om gamla tider och hur det kommer sig att man blivit som man blivit. Som människa alltså.
Jag kan nog uppfattas som väldigt målmedveten och karriärsdriven, men om sanningen ska fram så är jag inte det. Min devis är helt enkelt att köra på och göra det jag tycker är kul, fast utan att skada folk under vägen. Sen får det liksom bli som det blir.
"Du är en empatisk buffel med andra ord" sa min vän.
Ja, det är nog en rätt bra sammanfattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar