I veckan fick vi inbjudan till sista träffen med föräldragruppen. Vi är ett tiotal familjer som följts åt i ett drygt år. Barnen är födda ungefär samtidigt och Familjecentralen/BVC gjorde en grupp av oss. Vi har haft 5-6 träffar då vi pratat om puréer, tandskötsel etc. Viktiga saker som man inte kan som "förstis".
Så här står det på inbjudan till nästa träff:
"Hur sätter vi kärleksfulla gränser för våra barn? Trots starka känslor och egen vilja. Hur ska man få logistiken att inte tära på romantiken? Livspusslet med förskola, jobb och alla snuvorna. Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj? Hur ska vi handskas med konflikter?"
Vi var hemma hos några vänner igår på middag och de sa något väldigt bra angående just ovanstående frågeställningar:
- Varför ska alla göra lika? Det är väldigt svenskt!
Nu är det säkert inte så att vi ska komma fram till något slags consensus i alla frågor på nästa familjegruppsträff, men jag tyckte att det kändes som väldigt privata frågor att diskutera med väldigt ytligt bekanta.
"Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj?" För vissa kanske det handlar om att sova i skilda sovrum för att man ska få sova ut och vara en glad och pigg fru under dagen. För andra handlar det om att gå på swingerklubbar. För ett tredje par handlar det kanske om att hitta mycket egentid. En fjärde familj gör alltid allting tillsammans. Vill man diskutera detta med andra familjer? Nja...
Nej, jag är skeptiskt till det här mötet och känner faktiskt en viss lättnad över att jag har svårt att komma ifrån jobbet den tiden. Stefan får vara familjens öron, så tar jag gärna diskussionen hemma på kvällen med honom sen. Kanske över lite vitt vin och räkor? ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar