Så här ser han ut, vår nya familjemedlem. Tror jag. Jag har inte sett honom ordentligt än. Han har suttit bakom tvättmaskinen hela kvällen och "känner in sig lite". Stefan och Alva hämtade honom i eftermiddags hos några släktingar på landet. "Katter köper man inte," sa Stefan. "Dem får man." (Jag lär mig nya saker hela tiden.)
Själv är jag verkligen ingen kattmänniska, men jag hoppas att jag ändå kommer att kunna njuta av att se mina familjemedlemmar njuta av honom, samt att jag kanske till och med kommer att tycka det är lite mysigt efter ett tag. Jag håller alla dörrar öppna. (Eller ska jag säga "kattluckor"?)
P.S. Ni som följer min mellan-raderna-jobbföljetong: Imorgon ska jag ha utvecklingssamtal. Alltid något.
2 kommentarer:
Det betyder alltså att du haft samtalet idag! H´åller tummarna för att allt känns bättre nu...
/Anki
Det känns bättre, tack!
Ses på måndag!
/u
Skicka en kommentar