30 december 2009

Och så var det bara där...


...det där lilla hårstrået som påminner, skrämmer och hånar men som samtidigt berättar något för mig: Inte att pigmentcellerna har slutat tillverka melanin - det är för uppenbart - utan att jag inte är odödlig.

Fram till nu trodde jag att jag inte kunde/skulle få gråa hår, celluliter, svarta skäggstrån, rynkor eller pigmentsfläckar som gamla människor har. Nu måste jag nog klättra ner från den lilla piedestalen och sälla mig till pöbeln. Ni vet, de där som är dödliga och som förfaller med tiden. Gråa hår - check! Keep 'em coming! Jag är redo att möta ålderdomen!

3 kommentarer:

Hedvig sa...

Jag fick mitt första gråa hårstrå när jag var 25. Jag tror att det är ett tecken på visdom. ;-)

Ulrica sa...

Nope. Tyvärr. Är tyvärr för mycket av naturvetartypen för att gå på sånt mumbo jumbo. Man kan jämföra det med de skalligas "ursäkt" att de är bättre älskare än män MED hår. Där har de iaf delvis rätt; håravfall kan orsakas av att för mycket testosteron ombildas till nåt enzym... kommer inte ihåg hur det var... (Gener var också inblandade.) Kopplingen testosteron och god älskare är dock inte helt uppåt väggen. Men som sagt, visdom och gråa hår - nej. Jag hörde förresten en rolig historia på samma tema:
"Vet du att folk som firar sin födelsedag lever längre?"
"Va?!"
"Jo, ju fler födelsedagar du firar desto äldre blir du!!"

Men du kan ju alltid prova att ha med "Har gråa hår" i din CV. :-)

/Ulrica, kaxig men vis

Anonym sa...

Den här då, naturvetaren... Jag fick också grå hår tidigt i livet, de dök upp strax efter att jag gått igenom en jobbig period med panikångestattacker. Jag tror starkt på en koppling.

Jag tror att du klarat dig så länge tack vare din goda sömn. Kommer ihåg i St Malo (Jeeezus vad länge sedan) att det var i princip omöjligt att väcka dig :-)

Kram,
Malin