Att blogga eller inte blogga

Jag saknar min bloggtid. Den tiden jag förut hade till att reflektera över dagen/livet/kunden/miljöproblemen eller vad jag förut skrev om. Jag skrev personligt och från hjärtat och jag vred och vände gärna på orden för att språket skulle spegla min sinnesstämning. Numera avrapporterar jag. Jag suger aldrig på mina inlägg. I bilen till eller från jobbet funderar jag ibland i "bloggtermer", men det blir aldrig så att jag skriver ner dem.

Här är senaste veckornas idéer till blogginlägg som aldrig blev nåt:

* Så här känner jag inför att mamma och pappa ska flytta tillbaka till Japan

* Catfight i volleybollaget

* Strumpebyxor vs stay-ups

* Snö och julgranspynt i Svartmåla

* Facebookdiskussion - igen

* Nytt europeiskt uppdrag - CSR-ansvarig i Eurhonet!

* Några dagar kvar, sen är det dags för mammaledighet igen

* Julfest på jobbet

* Vad händer om det blir ett urvattnat avtal i Köpenhamn?

* Alva kan sju bokstäver. Är det för tidigt?

* Bebisar jag vill besöka (i år är det ett tiotal!)

* Kan man tro på julpyssel?

* 14 000 SJ Prio-poäng som brinner inne... Fan.

* Det här vill jag ha i julklapp

* Min fina cykel samlar damm och det är mörkt och kallt när jag kommer hem från jobbet


I jul vill jag skriva av mig. Då kommer det att finnas tid till egentid, då Alva förhoppningsvis hellre hänger med morbröderna än med morsan. Alvas morsa alltså.

Nu är det dags för säsongens sista volleybollmatch. Bäst att åka i tid nu när marken täcks av snö.

På tal om att höljas av snö avslutar med en dikt av Lars Huldén, men känsliga läsare varnas...

Kom och var du mitt täcke.
Jag är jorden som skall höljas av snö.
Lägg dig mjuk över mig, min snö.
Låt din mjuka mun möta min.
Låt dina bröst vara drivor över mitt hjärta.
Som håller det fritt från tjäle.
Låt dina lårs mjuka insidor
glida ner över mina lårs risiga utsidor.
Och låt min fåle låna ditt stall.
Han har travat en lång, lång väg
och står med nosen mot dörren.