Are you the Mayor?

Linköpings borgmästare ringde mig häromdagen. Hon ville att jag skulle ställa upp och vara Linköpings representant i en europeisk videokonferens angående Energy Efficiency in Buildings. "Du behöver bara sitta med och lyssna. Kom till mitt kontor på imorgon kl.14 så har jag fixat allt med det tekniska och så. Jag kan tyvärr inte vara med själv." Så sa hon. Borgmästaren.

Kvart i två kom jag. Oförberedd, i och med att jag "bara skulle sitta med och lyssna". Jag hade ögnat igenom EU-ansökan och sett att det var ett tiotal länder som redan var uppskrivna och hade färdiga "case". De skulle säkert alla vara med på konferensen.

Jag började ana oråd när jag såg att det var ett vanligt Skypesamtal (tvåparts, video) som visar sig på skärmen. Bilden visar ett tomt konferensrum i Milano, som sakta börjar fyllas på med folk. En pompös man sätter sig längst bort, lägger armarna i kors och frågar:
- Are you the Mayor?
- No.
- I am the Mayor.

Vilken härlig start på det här mötet, tänkte jag. Nu gäller det att skaka fram nåt bra. Efter en timme med snabb, oförståelig engelska, mycket tolkande, fyra killar i kostym som aldrig sa något samt en kvinnlig professor med hybris kunde jag ta av mig min genomsvettiga kavaj och pusta ut.

Jag presenterade företagets energieffektiviseringsplan och undrade om det kanske kunde vara ett bra case att söka EU-stöd för. Den italienska borgmästaren utbröt "Perfetto!" så jag gissar att kavajen inte behöver lämnas in på kemtvätt helt i onödan. På måndag ska vi se hur vi går vidare.