Det som är tradition i vår familj är att vi inte har några egentliga traditioner. Ena året firar vi jul på ett flyg till Bali, andra året på ett slott och tredje året på en country club i Spanien. Mamma och pappa försöker dock så gott de kan att ge oss den "svenska" julen. Jag vill inte tänka på vad julskinkan kan ha kostat i Japan till exempel. En annan icketradition hos oss är att vi inte köper julklappar. Vi kör julhazardspelet (ni vet, med tärningar) och oftast blir alla nöjda och glada efteråt. I år fick jag servetter, olivolja och ögonfransböjare. Mycket bra!
Det jag vill slå ett slag för med otraditionella jular är detta: Jag blir aldrig besviken. "Så här brukar vi inte ha det..." är inte riktigt något man hör sägas med bitterhet i rösten hemma under jularna. Bitterheten och besvikelsen lyser också med sin frånvaro efter julklappsutdelningen.
I år saknar jag dock godisbordet. Fast det är väldigt bra att det inte finns. Om någon vecka går Stefans och mitt godisfria år mot sitt slut. Vi har klarat oss ganska bra faktiskt. Första halvåret avstod vi från allt. Sen började vi nog båda två att tulla på reglerna. Fast bara vad gäller finchoklad. Framför allt har vi sparat pengar detta år. Kalorierna har vi fått i oss ändå, tror jag. (U: Singoalla. S: Pepparkakor) Vi får se om vi fortsätter ett år till. Alva har än så länge inte sett sin första godisbit, så ju längre vi kan "gömma" det för henne desto bättre.
Jag avslutar med att önska alla en god julhelg, för själva julafton är det bara en halvtimme kvar på. Må alla era jular förgyllas av nöttryffel, trillingnöt och gräddnougat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar