GOD JUL!

De senaste åren har jag komponerat ihop ett längre julbrev och skickat till nära, kära, nästgårds och utsocknes. Det har varit en givande stund för mig, att få sitta ner och fundera över vad som egentligen försiggått det gångna året.

I år känns det dock lite överarbetat att skriva ett sådant julbrev, eftersom bloggen fungerat som dagbok i snart två år. För er som besöker bloggen för första gången kan jag tipsa om viktiga händelser 2008:

Nya jobbet
Graviditeten bekräftad!
Mysig semester på Öland under påsken
Underbar golfsäsong: Inlägg 1 Inlägg 2 Inlägg 3
Invald i Ladies´ circle
Bröllop!
Sommarsemester höggravid
Öland igen
Alva föds! (10 dagar över tiden) b i l d e r
Husköp + Försäljning av lägenhet
Teneriffa veckan innan jul

Dessutom har både min mamma och min pappa bytt jobb under året (vilket resulterat i att de blivit "kär-bos" som de kallar det, fast egentligen tror jag att man kallar det särbos), bror version 2.0 flyttat till Argentina (snyft!) och bror version 1.0 bor fortfarande i det tüska utomlandet (snyft igen!).

På det hela taget kan man väl säga att jag hunnit med en hel del under 2008 och jag hoppas att 2009 bjuder på snäppet färre stora livshändelser, så att Stefan, Alva och jag kan njuta av det vi nu har.

I sann melinaranda (dvs aldrig göra en jul lik nån annan) låter jag härmed önska er alla en GOD JUL genom ett blogginlägg!

Kram
Ulrica

P.S. Cred till bror J som är så flink med photoshoppandet! Tusen tack än en gång!

Semestervecka på Teneriffa

Borta bra men hemma bäst. Idag kom vi hem från en veckas semester på Teneriffa. Därav viss bloggtorka den senaste tiden. Jag väljer att inte skriva så mycket mer om resan nu, eftersom det är julafton imorgon och det finns bättre saker att göra än att blogga. Däremot bifogar jag några bilder:

24 tops för en friskare jord

Varför kom jag inte på den här idéen?! Det här killen kör precis den pedagogiken som jag gillar; skoja om allvarliga saker och väv in det seriösa på ett roligt sätt. Vi miljönördar har historiskt sett alltid jobbat i motvind, så detta med att driva med oss själva har liksom varit en vinnande överlevnadsstrategi. Det har tagit udden av motståndarnas argument.

Klicka HÄR och kolla in 24 olika klimattips... eller ska jag säga klimattops kanske...?

Min dag

Först vaknade jag. Sen åt jag. Sen låg jag och lekte med min nya boll. Den är röd och blå. Mamma säger att det är bra fotbollsfärger för mina morbröder hejar på Barca. Vi har lyssnat på barcalåten på datorn. Den är bra.

När lilla visaren stod på ett och stora på tolv gick vi till Öppna Förskolan. Det är kul. Men sen blev det inge kul när vi gick in till hon med sprutorna. Jag fick två stycken. Det gjorde jätteont och jag skrek, men mamma tröstade mig och sen fick jag gå tillbaka till lekrummet och leka med Oskar igen. Det var kul. Han är också precis tre månader idag.

Jag fick leka med pappa på kvällen för mamma skulle handla mat och julklappar. Pappa har inga bröst. Det är dåligt. Sen fick jag mat när mamma kom hem.

Hej då.
/Alva

P.S. Mamma har en telefon som också är en kamera. Jag förstår inte riktigt, men här är lite bilder på mig i alla fall.

Roliga ord

När jag var mindre tyckte jag att urinvånare och polisånger var roliga ord.

Nu har jag hittat ett nytt ord som ser festligt ut: hemmais. Det låter som ett typiskt franskt ord, men är väl så långt ifrån det franska som man kan komma.

(Jag har för mycket fritid, jag vet.)

Hur luktar tennis?

Om jag säger att något luktar "tennis", så skulle hälften rätta mig och säga att det inte är en lukt och hälften skulle förstå vad jag menar. Ni vet, odören av halvmöglig filtmatta blandat med doften av nyöppnad tennisbollsförpackning. Och så ett stänk svett från 57-åriga män i glasögon med glasögonrem.

Nu försöker jag komma på hur "sommarsol" borde lukta, för hos mina föräldrar hittade jag en Bliw-tvål med den lukten. God visserligen, men sommarsol? Nja. Borde inte detta vara ett fall för Konsumentombudsmannen förresten, eftersom de på förpackningen skriver något som den verkligen inte innehåller?

Snart ska vi i alla fall få känna doften av ovan nämnda lukter då vi ska till Teneriffa och njuuuta av sol, bad, tapas, sangria och tennis.

Pepparkaksbus

Igår besökte vi farmor och farfar och fick insupa lite julstämning i form av pepparkaksbak. Jag fick med mig en bit deg hem, så idag bakade Alva och jag några egna plåtar. Vissa av oss var mer aktiva än andra, som ni kan se på bilden...

Sjunger farmor "Imse, vimse spindel" månne?

Farfar och Alva kontrollerar mysbelysningen

Nytt vare här!

Jahapp, då fick man lov att byta bloggmall igen då. Denna gång hade jag drabbats av något pissigt virus eller nåt för vissa av mallbilderna hade bytts ut till nån konstig reklam. (Några av er kanske hann se eländet innan jag plockade bort det? Tack Jonas för att du påpekade det för mig!)

Blogger (dvs Google) bjussar inte på så roliga mallar, så jag valde denna mall, som av någon anledning heter "565". Detta kan ni se längst upp i sidhuvudet, men fråga mig inte vad det står för. Kanske är det antalet gånger man måste byta bloggmall innan man blir nöjd. Jojo, så är det nog.

Pneumokockvaccin

Idag på BVC fick vi lite information om ett frivilligt vaccin mot pneumokockinfektioner. Pneumokockbakterien kan orsaka luftvägsinfektioner, öroninfektioner och så kallad invasiv pneumokocksjukdom, som kan visa sig som lunginflammation, hjärnhinneinflammation eller blodförgiftning. Förekomsten av invasiv pneumokocksjukdom beräknas i Sverige till ca 1200/år och då är det framför allt barn under 2 år samt personer över 65 år som drabbas.

Vaccinet skyddar främst mot den invasiva sjukdomen och ett tiotal länder har redan infört detta vaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet. I Sverige kommer vi att börja med detta vid årsskiftet, men då är det alltså bara för barn födda från 1/10-08 och framåt. Alva missar alltså detta i hennes vaccinationsprogram, med några få födelseveckor. Suck.

Men! Det går naturligtvis att vaccinera sig mot detta ändå, till en liten kostnad av 3x650:-. Vaccinationen ges vid 3,5 och 12 mån ålder, så det blir alltså vid nästa BVC-tid för Alvas del, då hon ändå ska få sin första del av vaccinationsprogrammet.

Stefan och jag funderar nu hur vi ska göra. Ska Alva få denna extra spruta eller inte? Självklart är vi inte gjorda av pengar så kostnadsfrågan är relevant, men inte avgörande. Vi vill ju inte vara småsnåla när det gäller vårt barn. Men! Hur många vacciner skulle vi kunna pumpa i henne egentligen? Det finns ju tusentals olika sjukdomsrisker i världen. Att sätta en hjälmbeklädd Alva i ett rum tapetserat med vadderade väggar och golv är ju inte hur vi tänker uppfostra henne. Är inte vissa barnsjukdomar t.o.m. bra för immunförsvaret och kan inte vissa vaccin vara skadliga?

Det lutar väl kanske åt att ge henne sprutan trots allt - i och med att den svenska sjukvården ändå tycker att den är så relevant att den ska in i det allmänna barnvaccinationsprogrammet - men det vore ändå intressant att höra hur ni som läser detta resonerar. Vi måste bestämma oss om en dryg vecka.

Vår kamera har varit i Sydafrika

Mamma var där för några veckor sedan och fick låna med sig vår kamera (Panasonic Lumix FZ-18) i och med att den har en alldeles utomordentlig zoomfunktion. Hatten av för de snygga bilderna, morsan!

Hur man tar kort på små barn

-Pappa, du sätter dig där. Och så mamma nära intill.
-Nej, lite närmare.
-Kan du luta dig ännu lite till?
-Och så lilla Alva ska liksom sitta på pappas arm.
-Mamma, kan du luta dig ännu lite närmare pappas ansikte. Bra.
-Alva! [skaller, pling, pling, vissel, vissel]
-Alva!! Hej! Titta hitåt!
-Jättebra!
-Alva! Alva! [pling, pling]
-Och så får ni klämma ihop er lite till, tack.
-Alva! Tjoho! [skaller, skaller]
-Tjoho, Alva!

-Ja, nu har jag nog något kort som ni är bra på alla tre.

Jodå. Det duger gott.

Städat

Nu har vi haft två visningar och det är ett antal som skrivit upp sig som intresserade, men jag vågar inte ta ut något i förskott. Mäklaren (eller heter det mäklerska när det är en tjej?) ska börja ringa runt imorgon. Hon säger samtidigt att det är mer vanligt än ovanligt i "dessa tider" att man får köra en till visningsomgång innan lägenheten blir såld. Pust. Håll tummarna för oss.

Sedan i fredags har vi haft det superstädat och undanplockat här hemma. Så pass undanplockat att de vanligaste orden Stefan och jag säger till varandra nuförtiden är: "Var har du lagt [...]?" Datorn låg i hans t-shirtlåda, posten hade jag gömt bland mina bankpapper, blöjhinken i källaren, bilbarnstolen under ett bord på balkongen etc.

Det är lättare att leva i ett stökigt hem, men mer rofyllt i ett städat.

Döm om min förvåning...

...när jag läser i dagens SvD att Kungen, alltså självaste Kalle sexton, har samma musiksmak som jag. På hans lista över musikaliska älsklingsstycken sätter han, liksom jag, Lars-Erik Larssons "Förklädd Gud" på förstaplats.

Det var som fan.

Medan du sov

Det blir många inlägg som bara sparas som Utkast nuförtiden. Min ambition är att skriva mer, men i och med att Bloggskrivande kommer långt ner på att-göra-medan-Alva-sover-listan blir ambitionen större än resultatet.

Här är saker jag tänkt skriva om, men inte hunnit:

1) Mitt icke så vetenskapliga tandkrämsprovartest

2) Att jag var på universitetet och lunchade häromdagen och inser att längtar tillbaka till dit (som anställd, inte som student)

3) Att tiden går (för) fort och att det snart är mars, då jag ska börja jobba en dag i veckan igen (heltid igen fr.o.m. maj)

4) Sen skulle jag också skriva nåt inlägg om att jag saknar mina bröder ofantligt mycket och att det borde vara förbjudet att flytta utomlands

5) Mitt EGO-möte skulle jag också skriva lite om, om jag hann. Det är ett möte med Ladies' Circle (LC) då det är jag som är värdinna och får hitta på precis vad jag vill. Man har sitt EGO i anslutning till att man blivit invald och jag blev ju invald i våras. Jag har i alla fall bestämt att vi ska vara här hemma. Jag funderar lite på om jag ska bjuda in någon föreläsare som får prata om något intressant... Hade jag skrivit ett inlägg om detta hade jag frågat er som läser vad ni tycker att jag kan hitta på när ca 20 pers ska få lära känna mig på ett litet mer personligt plan.

6) Ett av utkasten handlar om att jag borde bli lite mer lattemammig - för Alvas skull. Hittills har vi inte träffat så mycket andra barn. (Fast idag ska vi iväg på Öppna Förskolan.)

7) Och så skulle jag eventuellt kunna skriva ett litet inlägg om att Alva nu hittat sina händer på riktigt och nu kan greppa saker och så smått börja föra dem till munnen (läs pannan). Men det inlägget skulle allt för många tycka var för ointressant, så det ska jag nog skriva i hennes Mina-första-år-bok istället.

Nu står ÄTA LUNCH på att-göra-listan, så det är bäst att jag gör det - innan hon vaknar.

Hemmet på hemnet

Nu ligger vår lägenhet på hemnet för den som är intresserad. Det blev inga lime, men däremot gröna äpplen för fyrtio spänn - och de syns knappt på bilderna. Attans.

Bitter stolthet eller stolt bitterhet

Nu har det kommit en artikel i den lokala pressen om det företag jag jobbar på - igen. Och den är negativ - igen. Och jag kan inte annat än hålla med - igen.

Jag vet att vårt företag gör mycket bra saker för Linköping och att det jobbar fantastiskt bra människor där, men jag vill kunna känna äkta stolthet när jag berättar för folk var jag jobbar. I dagsläget har den stoltheten naggats i kanten av de senaste månadernas pinsamheter som uppdagats.

Fast å andra sidan: när man har med sig Alva på fest är det ingen som frågar var man jobbar, eftersom man bara är "mammaledig". Så jag slapp berätta.

Bitter? Jag? Nej då. Inte alls.

Fredag kväll

Det är fredag kväll och jag sitter framför datorn med TV:n på i bakgrunden. Ikväll är det nämligen Doobidoo, som jag såg för första gången hos morfar för någon månad sen och som jag faktiskt kollat på några gånger sen dess. Trodde inte jag skulle fastna för såna där "familjeprogram", men Lasse Kronér gör det riktigt bra faktiskt. Ikväll var dessutom min kompis kusin Peter Johansson med och tävlade. Bredvid laptopen står det också ett gott glas vitt vin, som av någon konstig anledning bara heter "Riesling". Det är ju ungefär som om GB skulle döpa en glass till "Glass". Hur som helst, mycket gott var det i alla fall och det har nummer 12284 på Systemet om ni vill prova. (Tack mamma för vinet!)

För den trogne bloggläsaren som hängt med de senaste inläggen kan jag berätta att vi på måndag ska skriva kontrakt på nya huset! Det känns helt underbart och det kommer bli ett toppenställe för Alva att växa upp på. De största plustecknen (som jag ser det) är:
* Fräscht hus på landet fast med kommunalt vatten och avlopp
* Endast några hundra meter ner till sjön där det finns en badplats som är trevlig och barnvänlig och som har vatten som kvalitetsövervakas av kommunen
* Lagom stor och lagom lättskött tomt
* Inget behöver göras i huset när vi flyttar in - alla ytskikt är nya och köket är nytt
* Cool övervåning med friliggande bjälkar
* Braskamin i täljsten
* Fin altan
* Grannar som också är åretruntboende och som har barn

Självklart finns det mindre bra saker med huset också (i-landsproblem bara), men de ska vi inte prata om nu. Nu njuter jag bara. Tyvärr lite i min ensamhet, för Stefan är iväg på jakt/poker/whiskey-helg med boysen. Jag och Alva kör en tjejhelg och imorgon ska vi gå på Glitter&Glamour-partaj med min gamla kör.

Innan jag slutar måste jag bifoga en bild på Alva som var på Mamma-Barn-gympa imorse. Jag blev lite besviken på henne för hon bara låg där medan jag fick köra ett step-pass alldeles själv. Trist när man tar med sig nån till ett pass och som sen vägrar ta ett enda steg. Dåligt, tycker jag. Dessutom låg hon bara och spanade in instruktörens röda gympabyxor hela tiden. Jag som trodde att det bara var killar som gjorde sånt...


Och så måste jag ju lägga in några gulliga bilder också - på allmän begäran.

Det är nära nu..

Först:
Är det fler än jag som irriterat sig på avsaknaden av en punkt på skylten som sitter på E4:an utanför Mjölby? "MJÖLBY - Det är nära nu.." Punkt-punkt-punkt, ska det väl vara...

Hur som helst, det är nära nu...

Vi har fått lånelöfte, vi la ett bud på huset igår och nu går vi och väntar på att mäklaren ska ringa igen...

Två olika mäklare har varit här och värderat vår lägenhet... Det som känns tryggt på något vis är att båda sagt ungefär samma summa... Men sen är det som sagt köparens marknad just nu och inte säljarens...

Just nu känns livet väldigt mycket punkt-punkt-punkt... Det liksom hänger i luften... Meningen är inte färdigskriven liksom...

Om allt går vägen med budgivningen kanske jag måste köpa lime i helgen för att förbereda för fotograferingen... :-)

Punkt. Punkt. Punkt.

Håll utkik

I fredags var vi och tog bild till BB-nytt som publiceras i Östgöta Correspondenten. Det var svårt att få Alva att titta in i kameran, men hon var i alla fall vaken och grät inte, så vi är nöjda med resultatet.

Bilden publiceras i Corren om 2-4 veckor, sa de. Men när det kommer på BB-sajten på corren.se är lite osäkert. Håll utkik.

Tio lime och ett excelark

För att fortsätta på den inslagna vägen till "flest vuxenpoäng på kortast tid" har vi börjat titta på hus. Mest på skoj, har vi sagt till oss själva, men igår fick vi lov att redigera den tanken. Vi har hittat ett mycket intressant objekt (OBS! länken kommer nog bara att funka under tiden som huset finns på marknaden) och vi kommer åtminstone att ta ett snack med mäklaren imorgon... Sen får vi se... Spännande! Vi är i alla fall så seriöst intresserade att vi gjorde ett excelark igår kväll där vi kan ändra på försäljningssumman för huset, försäljningssumman för vår nuvarande lägenhet och räntan. Och så trillar det ut en har-kvar-att-leva-på-summa längst ner.

Förresten.
Varför måste det alltid stå en skål med tio limefrukter i köket när det är visning? Och så den obligatoriska liljan i en stor golvvas?

Ni husägare, har ni några tips till oss angående budgivning etc? Ni har ett par dygn på er att kommentera, sen kan det nog vara så att det hela satt igång - med eller utan oss.

Tacksam

Nu ligger hon och sover. Vårt lilla liv. Hon ligger på en fårskinnsfäll på loveseatens stora fotpall. Det kan hon inte göra i så många dagar till, för snart börjar hon bli en sån där liten prinsessa som inte bara ligger så fint på ärten utan också vill röra sig vidare i livet. Men jag njuter så länge det varar. Och håller ett öga på henne hela tiden.

Vem skriver man och tackar för att vi fått ett välskapt och glatt barn, som har givit mig en helt ny syn på livet? Varje dag, varje minut är en gåva.

Jag kämpar dock mellan dessa känslor dagligen:
Tänk vad frisk och glad hon är nu -- Tänk om något händer henne?
Vilken ynnest att kunna amma -- Tänk om jag ändå finge hjälp med matningen...
Åh, vad skönt att få vara hemma och kunna ägna mig helhjärtat åt pedagogik i dess rätta mening -- Gud, vad jag längtar efter att stå framför folk och utbilda igen!
Åh, vad skönt att kunna ta en eftermiddagslur -- Tänk den som ändå kunde få sova 8h en natt...
Vad underbart att kunna ta långpromenader i dagsljus varje dag under vinterhalvåret -- Snart blir det rysligt kallt och jag måste gå ut med henne... brr...

Men som sagt, tacksamheten över Alva gör att de positiva tankarna slår knockout på alla de negativa tankarna redan i första ronden.

Äntligen!

Skit bra!

Periodiska systemet

Har ni saknat en riktig bra bild över det periodiska systemet så finns den här. Otroligt pedagogiskt!

Alternativt kan ni damma av de gamla kemikunskaperna från högstadiet genom att lyssna till denna lilla fyraåring som sjunger Tom Lehrers sång "The elements".

Jag har aldrig sprungit en mil

Jag tror att den längsta sträckan jag sprungit är 7,5 km. (Det du, Sofia!) Däremot kan jag gärna svetta (nej, det är inget ord) mig igenom ett hårt Aerobics 3-pass i en timme och kanske t.o.m. gå på ett pass till efter det. (Det hände några gånger i mitt "förra liv" när jag inte kände för att åka hem...) Så jag tror inte egentligen är det är min kondition som satt 7,5 km som smärtgräns.

Det är inne med löpning nu. Alla de kända svenska loppen (Lidingö, GbgVarvet, Midnattsloppet m.fl.) ökar med tusentals nya löpare från år till år. Jag undrar om löpning är den bästa motionsformen för den moderna människan, som "har lite mycket just nu". Man slipper transportera sig ner till gymmet, slipper ha bestämda träningstider med innebandygänget etc. Löpning innebär att dagens motion inte tar mer än en timme "från dörr till dörr".

Hur som helst är det sjukt tråkigt med löpning, tycker jag. Jag vill ha musik och danssteg när jag svettas, alternativt riktigt tunga fria vikter att kämpa med.

Detta till trots har jag nu bestämt mig för att börja springa, som ett komplement till min andra träning. Jag tänkte t.o.m. bli lite bra på att springa. I och med en viss kroppslig förändring den senaste tiden och ett långt uppehåll med den "hårda" träningen kommer jag att ha "halvmilen på en halvtimme" som första delmål. Sen tänkte jag mig "milen under en timme" som nästa mål och efter det kan jag tänka mig att ställa upp i Tjej-Lidingö eller Tjejmilen under 2009.

Nu behöver jag hjälp från er som springer! Jag behöver tips på vilka skor som är bra, vilka kläder man springer i under hösten/vintern, vad och hur man äter innan ett långlopp (som betyder >7 km för mig), vilken musik jag ska ha i iPod-lurarna (Tack, Jonas!), hur man motiverar sig när det regnar och är 7 grader varmt/kallt, om det är bra med löparband på gymmet, vilka lopp som är roliga att springa, om det är värt att köpa ett löparmagasin typ Runner's World, etc etc...

Jag ska verkligen försöka se till att detta inte bara blir ett projekt som jag startar och inte slutför. Ni får gärna tjata på mig framöver! (Jag är gift med en långdistanskille och jag hoppas få lite "push" och tips därifrån.)

Tack på förhand!

Jodå, det är min dotter också

I snart sju veckor har vi fått höra: "Oj, vad lik hon är Stefan!" Och vi har inte invänt mot detta faktum, för det är sant. Hon är inte 1,90 lång, vältränad och har skägg, men hon har "strawberry blond"-hår precis som far sin och så likadan näsa och likadana ögonbryn.



Självklart har jag tyckt att det varit kul när folk sagt så, för alternativet är ju inte att föredra: "Oj, det var verkligen inte likt Stefan. Vem är pappan egentligen?!" Men det hade ju varit kul om någon sagt att hon liknar mig...

Nu har jag i alla fall lite bildbevis på att jag nog trots allt är en av föräldrarna till Alva.

Hommage till aspen och Mormor

Min mormor var en fantastisk kvinna. Hon tyckte om naturen. Inte som i "tycker om långa skogspromenader", utan som i omfamnandet av allt liv i naturen. Hon pratade med alla insekter som kom till fikabordet, speciellt med humlorna. Det sägs att hon till och med kunde klappa humlor. Allt i naturen hade en själ och var i princip tänkande, kännande varelser som man skulle vara snäll mot.

Idag fick jag en naturkänsla à la Mormor: Aspar. Dem är det riktigt synd om. Har ni tänkt på det? Inte? Vilka är det som får sina löv sist på våren? De som liksom är senast in i puberteten, så att säga. De som alla andra träd skrattar åt. Jo, asparna. Sen är de konstant nervösa hela sommaren och så tappar de sina löv först av alla på hösten. Tror ni att det är några miljöaktivister som någonsin hängt i några ASPAR i Kungsträdgården? Åh nä. Ofta är asparna dessutom angripna av röta i mitten och luktar således inte hallon när man sågar i det. Det enda man egentligen kan ha aspen till är att göra tändstickor.

Man har fortfarande inte kommit på om det var Gud eller Darwin som skapade aspen, men den som än gjorde det måste ha haft en riktigt dålig dag och tagit ut sin ilska på denna stackars trädart. Fy skäms.

Tänk på detta nästa gång ni går förbi en asp. (Om ni nu kan känna igen träd utan att de har löv på sig, vill säga.)

Urk!

Julen har kommit till IKEA nu. Bara så ni vet.

Rutan

Jag brukar passera en skolgård dagligen. Där finns det såna här "rutor":


För tjugo år sen brukade jag själv stå i en sån där på rasterna och... ja, vad var det vi gjorde egentligen? Jag minns inte vad det gick ut på eller hur reglerna var.

Idag gick jag förbi skolgården under lunchrasten och då var det tre killar i nioårsåldern som utövade "rutan", som de kallar det. Jag var tvungen att stanna och fråga dem hur reglerna var. Så nu vet jag. Är ni i behov av en genomgång vet ni var ni ska vända er.

Inte bara bröst

Ibland känner jag mig som ett par bröst med armar och ben. Hjärnan är liksom överflödig. Jag blir glad när min vikarie ringer och frågar saker och nästa vecka ska jag på ett möte på kontoret för att skriva klart affärsplanen för 2009. Yrkeskvinnan Ulrica existerar fortfarande. Idag lunchade jag med en kollega och fick uppdateringar och skvaller så att jag kan känna mig "trygg".

Det är toppen att känna sig behövd och professionell yrkesmässigt, men ännu bättre att få avsluta ett jobbsamtal och gå tillbaka till vår dotter och pussa på henne, sjunga för henne, somna med henne eller bara vara två härligt goda bröst åt henne!

Firstnighter - Linköpings nästa stora idol?

I somras hade vi en massa sommarvikarier på jobbet. En heter Sofie Larsson, alias Firstnighter, och det visar sig att hon håller på att bli riktigt känd. Borde bli i alla fall, enligt mig. Är hon nästa Anna Ternheim månne?

Gå in på hennes MySpace-sida och lyssna!

Kusslingar

Idag fick Alva besök av sin mors (mina) yngsta kusiner, dvs "morkusiner"(?). De i sin tur kallar ju Alva för kusinbarn. De är ju alltså varken kusiner eller sysslingar med varandra. Däremot är de KUSSLINGAR.

Jag hoppas få med det ordet i SAOL till nästa utgåva.

Är bildbehandling ok?

Idag står det i SvD om modeindustrins bildretuschering. De har t.o.m. tagit en 65-årig "vanlig" kvinna och låtit en bildbehandlare fixa till hennes foto. Det som slog mig var hur autentiskt det trots allt ser ut. Det är nog det som är det farliga; tonårstjejer kan inte riktigt se att det är retuscherat in absurdum, utan tror att man faktiskt skulle kunna se ut så där.

Här kommer dock min fundering:
Bildbehandlaren Anders Jensen i artikeln säger att det blir mer och mer vanligt att folk i gemen använder sig att dessa metoder när de t.ex. ska lägga upp en bild på Facebook. Jag kan till viss del tycka att detta är ok. Jag känner att det ungefär är som smink. Jag sminkar mig mycket för att jag själv ska känna mig fräsch/glad/snygg/pigg när jag tittar mig i spegeln. Sen tvättar jag av sminket på kvällen - utan att behövt göra några större kirurgiska ingrepp för att "bli snygg". Om man vet att fotografiet på en själv är lite retuscherad - och precis som med sminket vet andra också om det - och att man blivit lite nöjdare med sitt utseende utan att ha behövt operera sig, då kan jag tycka att det är ok.

Problemet ligger dock i att det inte stannar på det privata planet, utan ju fler bilder som retuscheras i samhället desto skevare bild får de som inte kan skilja på äkta och falskt.

Men, som sagt, bättre att man som sextonåring leker i Photoshop än att man börjar spara till en bröstförstoring. Om man lär sig knepen med bildbehandling kanske man kan läsa modetidningarna med lite nyktrare ögon och ifrågasätta de skönhetsideal som vi har idag.

Skära vänner!

I måndags överraskades jag av något som liknade en retroaktiv möhippe-babyshower. Rosa var det och gott och oerhört trevligt!

Tänk att det kan värma så att ha vänner! Det är som att ha ett eget litet fjärrvärmeverk i hjärtat. Tusen tack!

Alva överöstes med presenter!

Alva-tårta och rosa ballonger!

Till Peter och Jonas

Bröder,

Här kommer ett litet smakprov på Lihkörens höstkonsert i lördags. Jag ska hälsa så mycket till er från alla möjliga håll. Peter saknades på mer än ett sätt; tenorstämmorna var lite svaga denna gång. Förstabasarna klarade sig dock bra, trots avsaknaden av Jonas. (Dock hade detta varit "din" konsert Jonas, med sydamerikanska stycken, tango, cello m.m.)

Många av mina favoriter framfördes, däribland den tårdrypande historien om Musgrave och Lady Barnard. "A grave, a grave..." *snyft*

Ett annat stycke som fick mina ögon att tåras var Hans Lundgrens nykomponerade "Funeral Blues" med text av W.H. Auden.

Programmet såg ut så här:
Si puer... och In taberna... (Carl Orff)
Cantilena/Aria (Heitor Villa-Lobos)
Sin otoño (Beata Söderberg)
Fragancia och Vals i Valparaíso (Evert Taube)
La cucaracha (Trad)
Marry a woman uglier than you (Trad)
O tremsinho (Heitor Villa-Lobos)
Rondes (Folke Rabe)
Gryning vid havet (Hugo Alfvén)
Kung liljekonvalje... (David Wikander)
The Ballad of Little Musgrave and Lady Barnard (Benjamin Britten)
Le grand tango (Ástor Piazzolla)
Funeral blues (Hans Lundgren)
'O sole mio (Eduardo di Capua)
Saltarelle (Camille Saint-Saëns)

Jag filmade också några snuttar, men det verkar inte som om det går att lägga upp så stora filer här på bloggen. Ska se vad jag kan göra.