Idag står det i SvD om modeindustrins bildretuschering. De har t.o.m. tagit en 65-årig "vanlig" kvinna och låtit en bildbehandlare fixa till hennes foto. Det som slog mig var hur autentiskt det trots allt ser ut. Det är nog det som är det farliga; tonårstjejer kan inte riktigt se att det är retuscherat in absurdum, utan tror att man faktiskt skulle kunna se ut så där.
Här kommer dock min fundering:
Bildbehandlaren Anders Jensen i artikeln säger att det blir mer och mer vanligt att folk i gemen använder sig att dessa metoder när de t.ex. ska lägga upp en bild på Facebook. Jag kan till viss del tycka att detta är ok. Jag känner att det ungefär är som smink. Jag sminkar mig mycket för att jag själv ska känna mig fräsch/glad/snygg/pigg när jag tittar mig i spegeln. Sen tvättar jag av sminket på kvällen - utan att behövt göra några större kirurgiska ingrepp för att "bli snygg". Om man vet att fotografiet på en själv är lite retuscherad - och precis som med sminket vet andra också om det - och att man blivit lite nöjdare med sitt utseende utan att ha behövt operera sig, då kan jag tycka att det är ok.
Problemet ligger dock i att det inte stannar på det privata planet, utan ju fler bilder som retuscheras i samhället desto skevare bild får de som inte kan skilja på äkta och falskt.
Men, som sagt, bättre att man som sextonåring leker i Photoshop än att man börjar spara till en bröstförstoring. Om man lär sig knepen med bildbehandling kanske man kan läsa modetidningarna med lite nyktrare ögon och ifrågasätta de skönhetsideal som vi har idag.
1 kommentar:
Jag tycker det är OK att bildbehandla lite grann. Bilderna som jag la upp i mitt senaste inlägg är ju i stort sätt alla Photohoppade: ändrad vitbalans, färgbalans, justerade nivåer, fotofilter och för blått vatten. Sen tycker jag inte man får ändra bildens innehåll (som han hade gjort i SvD). Jag är kanske fel person att kommentera om detta, jag photoshoppar ju som en galning ibland. Jag tror jag däremot aldrig har totaländrat en persons utseende.
Skicka en kommentar