Nu ligger hon och sover. Vårt lilla liv. Hon ligger på en fårskinnsfäll på loveseatens stora fotpall. Det kan hon inte göra i så många dagar till, för snart börjar hon bli en sån där liten prinsessa som inte bara ligger så fint på ärten utan också vill röra sig vidare i livet. Men jag njuter så länge det varar. Och håller ett öga på henne hela tiden.
Vem skriver man och tackar för att vi fått ett välskapt och glatt barn, som har givit mig en helt ny syn på livet? Varje dag, varje minut är en gåva.
Jag kämpar dock mellan dessa känslor dagligen:
Tänk vad frisk och glad hon är nu -- Tänk om något händer henne?
Vilken ynnest att kunna amma -- Tänk om jag ändå finge hjälp med matningen...
Åh, vad skönt att få vara hemma och kunna ägna mig helhjärtat åt pedagogik i dess rätta mening -- Gud, vad jag längtar efter att stå framför folk och utbilda igen!
Åh, vad skönt att kunna ta en eftermiddagslur -- Tänk den som ändå kunde få sova 8h en natt...
Vad underbart att kunna ta långpromenader i dagsljus varje dag under vinterhalvåret -- Snart blir det rysligt kallt och jag måste gå ut med henne... brr...
Men som sagt, tacksamheten över Alva gör att de positiva tankarna slår knockout på alla de negativa tankarna redan i första ronden.
3 kommentarer:
Tjena!
Fick i veckan morsans CD med filmsnuttar från Alva och er! Morsan som regissör, Alva som skådis och Ulrica som...hmm...well... "co-executive producer", typ, kanske!... :-)
Taaack för CDn i alla fall!
Jag kan förstå att de positiva tankarna väger tungt i sammanhanget! Gud vad söt hon är!
i övrigt har jag satt upp samtliga bilder som jag fått av morsan på köksluckorna och i hallen och har Alva som desktop på jobbet.
Att vara morbror är också en häftig känsla, även på avstånd! Eller hur jonas?
// Peter
Ibland behöver man påminnas om att varje ögonblick är en gåva (det är ju verkligen så), så det var fint att läsa din blogg idag.
Felix vaknade 05.13 i morse, vägrade sova middag, vägrade försöka gå själv i trapporna utan slängde sig åt alla håll när jag bar honom, krånglade sig ur vagnen på stan, slängde sig baklänges på H&M och slog bakhuvudet i golvet... Men förvandlades till världens charmigaste unge inne på Polarn när han lekte tittut med personalen.
Njut av prinsessan på ärten så länge det varar! (Fast de är ju nästan roligare när de börjar röra sig och prata också, inte bara jobbigare...)
Kram,
Malin
Peter,
Bilder på köksluckorna?! Du är ju värre än morsan och mig tillsammans. Vi har ingen bild uppe på Alva och mamma har bara en! :-) Alva ÄLSKAR bilden på dig och Jonas som vi satt upp vid skötbordet. Hon pratar med er varje dag.
Malin,
Visst är det bra att bli påmind om livets gåvor ibland. Det gäller ju även det där med föräldrar och mor/farföräldrar som man ska passa på att njuta av nu!
/u
Skicka en kommentar