Ibland känner jag mig som ett par bröst med armar och ben. Hjärnan är liksom överflödig. Jag blir glad när min vikarie ringer och frågar saker och nästa vecka ska jag på ett möte på kontoret för att skriva klart affärsplanen för 2009. Yrkeskvinnan Ulrica existerar fortfarande. Idag lunchade jag med en kollega och fick uppdateringar och skvaller så att jag kan känna mig "trygg".
Det är toppen att känna sig behövd och professionell yrkesmässigt, men ännu bättre att få avsluta ett jobbsamtal och gå tillbaka till vår dotter och pussa på henne, sjunga för henne, somna med henne eller bara vara två härligt goda bröst åt henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar