Jag bestämde mig tidigt, så fort jag såg första annonsen om att Lasse Winnerbäck skulle spela den 23 augusti på Stångebrofältet i Linköping. Då ska jag göra en 'Anna', tänkte jag. Anna är min kollega som fick barn förra året. Hon slutade jobba på en fredag, två veckor innan beräknat förlossningsdatum. Den fredagkvällen spelade Lasse i Linköping och Anna var där. Mitt under konserten går vattnet, men inga värkar sätter igång, så hon stannar kvar och lyssnar klart på konserten (förstås!) och sen åker de in till förlossningen och föder barn under natten.
Så i lördags drog jag med mig min man och en filt till Stångån. Vi struntade i att betala 350:- var för att gå in på området, utan satte oss på andra sidan ån där ljudet var helt perfekt ändå. Vi snåla winnerbäcksåskådare fick njuta av en härlig augustikväll ("...sommarens sista dagar...") med blå himmel, 12 000 pålästa (betalande) fans som sjöng med i alla låtar, en repertoar som passar även oss gamla lassediggare ("Tvivel" bl.a.) samt ett band som med sina lite lätt irlandsinspirerande toner gör att vi inte saknar Hovet ett dugg.
Vi gick fram och tillbaka längst Stångåpromanaden hand i hand och jag hoppades på "vatten under broarna" så att säga, men inget vatten kom, så till slut vandrade vi in till stan till tonerna av konsertens sista låtar. (Enligt tidningen missade vi dock extranumrena.)
Just nu passar följande låttitlar in i mitt liv (bara titeln alltså, inte låtens textinnehåll):
Måste vara två - Självklart!
Kom - Just det, Spiggen, kom!
Solen i ögonen - Äntligen lite sol på linköpingshimlen!
Du hade tid - Japp... ingen stress här hemma inte!
Håll ut - se ovan
Timglas - se ovan
Med bussen från stan - Cykeln är numera parkerad i källaren
En svår och jobbig grej - Gissar att det är det vi har framför oss om några dagar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar