Altruism eller egoism – en spaning om solidaritet och globala problem

(Shit, det här är nog årets mest pretentiösa rubrik!)

Jag vet att en riktig P1-spaning ska innehålla minst tre exempel, men om jag bara har två men båda exemplen kom under samma dygn borde det väl kvalificera sig som godkänt?

Here it goes.

Exempel 1. Alva har öroninflammation. Exakt samma symtom som i somras, då det konstaterades att det hade gått hål i trumhinnan på henne. Då fick hon antibiotika.

Nu verkar anti-antibiotikakampanjen ha slagit till ordentligt även i vårt landsting, för när vi ringde igår morse var beskedet rätt klart: ”Ta en Alvedon och ring mig imorgon.” Sjuksyrran var även noga med att påpeka att detta var en del av kampanjen. http://www.antibiotikaellerinte.se

Dåligt?

Exempel 2. Saab AB - inte de där med kinesiska eller amerikanska eller ryska eller whatever ägare, utan de där som gör att det inte går att prata i telefon vissa dagar i Linköping pga bullret – har sålt lite plan till ett annat NEUTRALT land. Bra för Sverige och superbra för Linköping! (Fast hur var det egentligen med motköp… Choklad, ost och klockor för tjugotvå miljarder?!)

Bra?

Min spaning går ut på att jag under samma dag var tvungen att tänka lokalglobalt på samma gång. JAS är ju inte bra, även om det bara produceras i ”fredsbevarande syfte”. Kan man inte göra bättre saker för världens fred och rättvisa med en säck på 22 MILJARDER? Gå in på http://unicef.se/gavoshop och räkna själva. Och så det där med vår sjuka dotter. Vill jag inte att det ska finnas fungerande medicin åt henne den dagen hon får en dödlig bakteriell hjärnhinneinflammation? Måste vi inte dra vårt anti-antibiotikastrå till stacken då för att bidra till detta effektmål? Jo.

Så egentligen är det ju:

1)      mycket lyckat att Alva får vara sjuk några extra dagar och

2)      det riktigt dåligt att våra arbetslösa teknologkompisar nu kanske kan få jobb på Saab

Eller? Hur var det man skulle tänka nu igen? Usch, vad svårt det är!

Uppdatering

P.S. Detta inlägg skrevs på lunchen idag och nu på eftermiddagen har Stefan varit inne med Alva hos läkaren (som för övrigt visade sig vara en gammal gymnasiekompis till mig från örebrotiden) och fått bekräftat att trumhinnan var sönder = antibiotika. Jaha, så mycket för solidariteten... Jag får köpa lite poliovaccin istället för att kompensera min påtvingade egoism.