I födelsedagspresent i april fick jag bl.a. ett häfte med s.k. Kärlekscheckar från S. I förrgår bestämde jag mig för att jag ska använda upp alla checkarna innan Spiggen kommer. Det är sju-åtta veckor till "beräknad partus" och jag har åtta checkar. En i veckan alltså.
Igår använde jag biochecken för att dra med mig S på "Sex and the city". Jag är egentligen ingen SATC-brutta, men jag hade hört så mycket bra om filmen att jag tänkte att det kunde vara kul att ha sett den trots allt.
Framför allt så var det intressant att se att S var ensam man i en fullsatt biosalong. Vi diskuterade det på vägen hem sen och han sa att killars ointresse för filmen antagligen beror på att de känner sig för objektifierade. Visst, jag håller med om att filmen hade lite "märkligt malplacerad mjukporr", som SvD:s recensent uttryckte sig, och att vi tjejer fick vår beskärda (Sara, varför heter det inte beskurna?) del av manlig nakenhet, men tänk om alla tjejer skulle sluta titta på de filmer där kvinnor objektifieras?!
Varför gör vi inte det förresten? Är det för att vi faktiskt inte anser oss vara objektifierade, för att vi trivs med att vara det, och/eller för att det ligger i våra gener att vara passiva föremål istället för egna handlande individer? Eller är det bara så att killar helt enkelt är för känsliga och ovana att se snygga, helnakna hunkar på filmduken?
Där fick ni något att tänka på! Själv ska jag gå och trycka i mig en halv liter jordgubbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar