Häromdagen hämtade jag min cykel från reparation och passade då på att göra något som jag skjutit upp i tio år; jag köpte äntligen en cykelhjälm! Den är mycket stilig och helt i min smak, vilket är av stor betydelse för en flärdfull kvinna som jag. När jag cyklade hem mådde jag så bra!
Och så igår, känslan av nakenhet. Jag skulle cykla ner på stan och glömmer – dvs tänker över huvud taget (ordvits) inte alls på – hjälmen. Efter 500 m kommer jag på mig själv och överväger t.o.m. att åka tillbaka och hämta den, trots att det är lika långt till målet som att åka hem igen. Det är svårt med nya vanor. Det sägs att det tar sex veckor att få en ny vana. Vi får väl se...
Denna vecka är jag uppe på gamla MoDo-fabriken i Husum (heter M-real nuförtiden, vilket vi LHC-fans bittert fick läsa på MoDo-spelarnas axelpartier i alltför många matcher i vintras). Rundvandringen idag med Pappers ordförande i fabriken gjordes förstås med hjälm på huvudet. (Denna gång en gul och ful.) Han tog av sig den titt som tätt, medan jag tänkte att det nog var säkrast att ha den på hela tiden. Observera att det inte råder hjälmtvång i fabriken, men gäster har förstås på sig en ändå. Varför?
När känner man sig säker? Jag föreläser ofta om att man aldrig kan ta bort risker med skyddsutrustning. Vi kan bara minska de tänkbara skadorna som eventuellt sker. Vi tar t.ex. inte bort risken att bli påkörd av en bil i trafiken bara genom att sätta på oss en cykelhjälm. Dock är det så att många personer som jobbar inom tung industri beter sig så med skyddsutrustning. På något sätt verkar de som termostater; de ställer in sig på ett visst risktagande och ”accepterar” det. De får så att säga på sig en Stålmannen-dräkt, vilken gör dem odödliga (?!).
Flygresan till Ö-vik kändes också ett uns pirrigt. Jag skulle inte säga att jag har flygskräck, men jag tänker i alla fall fler såna tankar när jag sätter mig i ett plan än om jag sätter mig i en bil, även om statistiken visar att min hjärna tänker helt fel.
Måste förresten komma ihåg att klimatkompensera min flygresa upp hit… Det är mitt nya klimatstrå till stacken.
P.S. Vad tycker ni om korrekturläsarens insats?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar