Första bilderna på lägenheten

Igår var jag för första gången inne i min lägenhet! Innerväggar, tapeter, köksluckor, fönster, kakel, garderober finns. Klinkers, vitvaror, badrumsinredning, parkett, dörrar, lister saknas ännu. Allt känns bra så här långt, men det börjar bli lite nervöst. Man vill ju på ett sätt inte vanära sin lägenhet genom att möblera ogenomtänkt och "snålt". Det är också svårt knivigt att veta vilket slags stil jag vill ha. Snacka om i-landsproblem!!

Min blogg heter ju "Kakelplattor... etc" så skam vore ju om det inte funnes några bilder eller inlägg om desamma. So, I give you: Första bilderna på kökets kakelplattor!! Jag har tänkt ut designen själv och är faktiskt riktigt nöjd!


Här är några balkongbilder också! Utsikten är väl helt godkänd?!

Naken

En enorm känsla av obehag slog mig igår. Jag kände mig naken.

Häromdagen hämtade jag min cykel från reparation och passade då på att göra något som jag skjutit upp i tio år; jag köpte äntligen en cykelhjälm! Den är mycket stilig och helt i min smak, vilket är av stor betydelse för en flärdfull kvinna som jag. När jag cyklade hem mådde jag så bra!

Och så igår, känslan av nakenhet. Jag skulle cykla ner på stan och glömmer – dvs tänker över huvud taget (ordvits) inte alls på – hjälmen. Efter 500 m kommer jag på mig själv och överväger t.o.m. att åka tillbaka och hämta den, trots att det är lika långt till målet som att åka hem igen. Det är svårt med nya vanor. Det sägs att det tar sex veckor att få en ny vana. Vi får väl se...

Denna vecka är jag uppe på gamla MoDo-fabriken i Husum (heter M-real nuförtiden, vilket vi LHC-fans bittert fick läsa på MoDo-spelarnas axelpartier i alltför många matcher i vintras). Rundvandringen idag med Pappers ordförande i fabriken gjordes förstås med hjälm på huvudet. (Denna gång en gul och ful.) Han tog av sig den titt som tätt, medan jag tänkte att det nog var säkrast att ha den på hela tiden. Observera att det inte råder hjälmtvång i fabriken, men gäster har förstås på sig en ändå. Varför?

När känner man sig säker? Jag föreläser ofta om att man aldrig kan ta bort risker med skyddsutrustning. Vi kan bara minska de tänkbara skadorna som eventuellt sker. Vi tar t.ex. inte bort risken att bli påkörd av en bil i trafiken bara genom att sätta på oss en cykelhjälm. Dock är det så att många personer som jobbar inom tung industri beter sig så med skyddsutrustning. På något sätt verkar de som termostater; de ställer in sig på ett visst risktagande och ”accepterar” det. De får så att säga på sig en Stålmannen-dräkt, vilken gör dem odödliga (?!).

Flygresan till Ö-vik kändes också ett uns pirrigt. Jag skulle inte säga att jag har flygskräck, men jag tänker i alla fall fler såna tankar när jag sätter mig i ett plan än om jag sätter mig i en bil, även om statistiken visar att min hjärna tänker helt fel.

Måste förresten komma ihåg att klimatkompensera min flygresa upp hit… Det är mitt nya klimatstrå till stacken.



P.S. Vad tycker ni om korrekturläsarens insats?

"Att köra miljövänligt suger fett"

Citatet kommer från P J Anders Linders ledare i SVD idag. Först måste jag bara få kommentera på två saker i artikeln - bara för att jag är språkpolis:
1) När någon blivit adlad så är det oartigt att inte ta med titeln "Sir" före namnet. Miss där, Linders!
2) Berätta för mig hur en miljöVÄNLIG bil/körsätt etc ser ut? Jag anser att ordet "miljövänligt" inte bör användas i andra sammanhang än om en dagisklass som är ute och plockar skräp i skogen. DET är miljöVÄNLIGT. Annars bör man använda ordet miljöanpassat t.ex. Jag gissar att min styvhet motsvarar IT-folkets irritation över när människor säger "hårddisk" om den gråa burken.

Anyway.

”Av 10 000 liter får jag ut 10 500 liter biobränsle. Det beror på att jag blandar ut med andra kemikalier, till exempel metanol och kaustiksoda, och får då drygt en liter biodiesel per liter olja. Den har kostat 70–80 cent att producera och jag säljer den i dag för en dollar”, säger Lauri Venøy till Dagens Industris livsstilsmagasin DIego.

Venøy är norrmannen som leker Brad Pitt. Kommer ni ihåg i filmen Fight Club när grabbarna stjäl fett från en fettsugningsklinik och gör tvål av det? Venøys fettfabrik har dock ett avtal med ett amerikanskt (var annars?) sjukhus i Miami - han behöver inte sno det.

Tänk att kunna lösa världens miljöproblem och överviktsproblem i samma flugsmäll! Bilring har fått en helt ny innebörd!

Skärpning, naturvetare!

Håll i er nu för nu ska jag vara otroligt elak men framför allt generaliserande och fördomsfull:

Naturvetare är fula. Kolla bara igenom alla nummer av vår facktidning "Naturvetaren". I senaste numret hittar jag endast två snygga tjejer i tidningen; förbundsordföranden samt en gammal student till mig, som jag hade när jag jobbade på universitetet (kul förresten att det verkar gå bra för miljövetarstudenterna!). Några snygga killar? Vad tror ni?!

Artiklarna, layouten, fotografierna, typsnitt m.m. känns risigt och "b". Om det är något som naturvetare behöver hjälp med så är det att höja självförtroendet. Vi behöver se snygga bilder på framgångsrika naturvetare, flashiga artiklar om hur coolt det är att jobba med den - ur min synvinkel - mest intressanta vetenskapen. Vi behöver inte se finniga, bleka doktorander som berättar varför de tog ut en lic-examen. Gah! Skärpning!

Rakt ur hjärtat

Det är helt fantastiskt att vara kär! Jag kan lova att om jag någonsin känt mig som de 30 år jag faktiskt är, så är det som bortblåst nu. Varje dag lever jag som om jag vore 16! Ibland kommer jag på mig själv med att bara sitta och le... (Som nu till exempel.)

Fnisset har kommit tillbaka in i mitt liv - och vad bra jag mår! För övrigt anser jag att vi människor fnissar för lite, rent generellt.

Häromveckan köpte jag en Trisslott. Jag brukar inte göra sånt. Jag gjorde det för att se om jag har mer tur i kärlek än vad jag har i spel. Detta är den första nitlott jag någonsin sparat. När jag ser den i plånboken blir jag glad...

På väg hem

Kunden har *!#%%*!** inte alltid rätt! Gaah!
Jag har varit ute och rest sen i torsdags morse. Jag tog flyget från Visby til Bromma lite enkom för att jag skulle på ett jätteviktigt möte idag på morgonen i Sthlm. Kunden ringde t.o.m. i fredags och påminde mig!

Vad händer?! Jo, hon glömmer helt bort det och befinner sig i Västerås hela dagen! Jag får henne dock att släppa in mig i nåt konferensrum, så att vi åtminstone kan få ha ett ostört telefonmöte hon och jag.

Visserligen slutade mötet med att hon ville att vi skriver ett avtal, vilket förstås var mitt mål med mötet, men jag blev lätt stött ändå. Man glömmer inte bort mig! Och därmed basta! (Hon skämdes dock som en hund. Hehe. Fördel konsulten.)

Nu äntligen sitter jag på mitt älskade tåg, som ska ta mig hem hem hem. Nästa resa blir ons-lör. Hemma hela två nätter alltså! OK, nu börjar det bli lite mycket, kan till och med jag tycka. Den däringa semestern skulle inte sitta helt fel snart...

Força Barça!!

Det har kommit till min kännedom att FC Barça spelade 2-2 i derbyt mot Espanyol ikväll. Dessutom gav van Nistelrooy Real Madrid en poäng genom att spela liknande siffror mot Zaragoza. Skitholländare!

Detta innebär att Spanska ligan kommer att avgöras den 17/6. Scary!
Nån som vill följa med till nån bar och heja fram Barça då? Jag har några tröjor att låna ut.

Idag har jag fått...

... sova ut.
... gå en hurtigrutt runt ringmuren på morgonen.
... pengar från Farbror Staten ("Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!").
... shoppa upp ovan nämnda riksdaler (till viss del). Det var f.ö. oerhört längesen jag handlade kläder till mig själv. Idag blev det två kjolar, tre toppar samt en kortärmad skjorta. Fasen vad snygg jag blir nu!
... gå vilse i Visby för sjunde gången.
... sitta i lugn och ro i Almedalen och läsa "The other side of the story" av Marian Keyes. Ja, jag vet - Chic lit så det ryker om det, men jag behöver rensa hjärnan med lite oseriösa alster ibland. Jag kan ju inte bara läsa "Linné på Gotland", en bok jag f.ö. fick från kunden igår som tack.
... lära mig nya träd, eftersom jag spenderade några timmar i Botaniska trädgården. Bl.a. naverlönn, vitask, rödblommig hästkastanj, hängrönn, manna-ask, gudaträd och tulpanträd. Alla ordentligt fotodokumenterade till min egna Artdatabank.
... färg.
... en gastronomisk himmelsfärd genom att sätta mig ("Ett bord för en, tack.") på en av Visbys mest välrenommerade krogar. Jag tog en närodlad meny: Nyskördad gotlandssparris - både grön och vit - med hollandaisesås, parmaskinka och parmesanost. Därefter en kalvfilé med murkelsås och färskpotatis. Som pricken över i:et en rykande färsk rabarberpaj med vaniljsås. God damn it!
... lära känna Pelle och Agneta vid bordet bredvid. Ett fantastiskt trevligt par i 60-årsåldern som gift sig idag vid Högklint. De var skilda en period 1990-92, men sen blev de ihop igen, men det har inte blivit av att de gift om sig förrän nu. Gulligt, tycker jag.
... ner pulsen rejält.
... en massa snälla sms från mina vänner.
... veta att jag är saknad på fastlandet.

Visby - business & pleasure

Är i Visby på jobb. Det har gått superbra och kunderna är nöjda. Nu kan jag njuta av två dagar ledigt på Gotland.

Jag har inte bokat in någonting alls imorgon eller på söndag. Kanske hyr jag en cykel och cyklar runt. Kanske jag sitter och läser en bok hela helgen (vilket jag inte gjort på år och dar). Kanske jag sätter mig med datorn i Almedalen och surfar på bibliotekets trådlösa nätverk (som når ut i parken, sägs det). Kanske söker jag upp en guidad Linné-tour och spanar på orkidéer. Kanske provar jag mig igenom så många av Glassmagasinets dygt 100 smaker som möjligt (än så länge är jag uppe i 3). Kanske går jag på "Ocean's 13" på kvällen. Kanske vågar jag mig ut på en pub och pratar med främlingar.

Nu kan ni väl inte påstå att jag är för pretantiös? Boka upp en hel helg på Gotland utan en enda plan. Än så länge har det ordnat sig. Jag träffade en "kompis kompis" igår kväll och i eftermiddags. Hon har flyttat hit och känner nästan inga här än. Min 65-åriga kund Hans och hans fru bjöd ikväll ut mig på middag i hamnen. Fantastiskt trevligt! Det känns så skönt att kunna säga att man gärna hänger med på såna saker utan att ha en massa andra planer. Jag ska nog göra fler såna här opretto-resor! (Fast gärna med sällskap...)

Pär Lagerkvist tonsatt - med den äran!

Häromdagen släppte min vän och ex-kollega Anders Carlsson sitt första soloalbum.

Författaren Niklas Schiöler skriver så här om tonsättningarna:
"Anders Carlsson försöker inte i ton att avbilda Lagerkvists texter, försöker inte underdånigt imitera, komma i andra hand. Med elektrisk sårighet och med akustisk hudlöshet har han sensibelt gått in i ett konstnärligt ljudande samtal. Han har läst, han har lyssnat - och svarat."
Källa: www.blamolnmusik.se

Igår spelade Anders på ett café i stan. Jag kände då att musiken är för mig så mycket viktigare än vad som egentligen sjungs. Eller så kompletterar lyriken och tonsättningen varandra... Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna NJUTA av att höra Pär Lagerkvists texter framföras. Det jag minns från lektionerna i svenska är bara hur "jag river mina uppåtsträckta händer till blods mot molnens frusna trasor". Killen ljög nog inte om sin ångest. Ingen skriver så utan att må riktigt illa.

Dock överraskar han, Lagerkvist alltså, med att skriva kärleksförklaringar också, lite då och då. Carlsson tonsätter en av dessa mildare dikter på ett mycket mjukt sätt där sopransaxofonsolot verkligen lyfter låten, "Nu löser solen sitt blonda hår", den enda texten jag egentligen kan säga att jag njuter av att läsa. Vem kan beskriva en soluppgång på ett mer kärleksfullt sätt? Läs och njut.

Nu löser solen sitt blonda hår
i den första gryningens timma
och breder det ut över markens vår
där tusende blommor glimma.

Hon väter det tankfull i svalkande dagg,
i blommornas fuktiga gömmen,
hon lossar det varligt från rosornas tagg,
men tveksamt, förströdd, som i drömmen.

Hon låter det smeka skog och äng,
hon låter det fara för vinden.
Nu smeker det barnen i deras säng
och de gamla på skrovliga kinden.

Men hennes tanke är borta från allt;
vad kan denna glädje väl båta?
Hon drömmer bland stjärnor som tusenfalt
förstora det levandes gåta.

Hon löser sitt hår och breder det ut
i morgonens saliga timma;
och drömmer bland världar som gått förut
och nya som längtande glimma.

- Pär Lagerkvist

Visualisera detta!

En liten ö i en sjö. Runt ön paddlar massor av roddare.
(Blunda och visualiera)

På ön står kung George med en riktigt ful jersey-tröja (som kliar). Runt honom ligger massor julskinka (kanske 400 kg). Han har en mycket vass kniv i handen och han ska dela upp all denna skinka.
(Blunda och visualisera. Glöm inte bort roddarna.)

Vid hans sida står två riktigt heta tjejer. Båda heter Carolina. En står på hans norra sida och en på hans södra. Inte nog med att de är riktigt snygga, de är oskulder också!
(Blunda och visualisera, vilket inte torde vara så svårt för er grabbar. Men ni glömmer väl inte bort roddarna runt ön?)

George har lite svårt att dela upp all skinka, eftersom det springer omkring en alldeles nyfödd yorkshireterrier-valp runt massorna med skinka.
(Ser ni den framför er? Den är rätt söt.)

I och med att han blir störd av Carolina x2 samt yorkshirevalpen råkar han skära sig i kinden. Det blöder ymnigt, men han bryr sig inte. (Han är ju kung!)
(Blunda och föreställ er ett djupt sår på kinden. Blodet droppar ner på skinkmassorna.)

Istället för att fortsätta dela skinka tar han en penna och börjar skriva. Det är en dålig penna som inte verkar fungera. Carolina och Carolina skrattar. (Nu är livet surt!)
(Ser ni fortfarande allt detta framför er? Roddarna är väl kvar?)

George blir sur och sätter sig i ett hörn och proppar munnen full med Maryland-cookies. Nu är han nöjd och glad igen.

NÅ? VAD VAR DETTA?!
Detta är mitt sätt att komma ihåg USA's 13 kolonier som utropade sig självständiga på min namnsdag 1776. (Därav tretton ränder i flaggan.)

Rhode Island - Roddarna kring ön
Georgia - Kung George
New Jersey - Tröjan
Delaware, New Hampshire & Massachusetts - DELA på en himla MASSA skinka (ham)
Virginia, North Carolina & South Carolina - Carolina x2 som är oskulder (virgin)
New York - NY (valp) yorkshireterrier
Connecticut - "Cuttade" sig själv i ansiktet
Pennsylvania - Pennan som inte funkar
Maryland - Kakorna

Imponerade? Ja, jag tänkte väl det. :-)

Inflyttning 26 september

Utsikten från min lägenhet är sagolik! Jag har en vy över eklandskapet där myllrande hagar med mäktiga ekar påminner oss om hur stort estetiskt värde naturen även har.

(Inte för att jag vet något om utsikten, eftersom jag aldrig skulle bege mig in på en byggarbetsplats och gå upp för en halvfärdig trappa, men jag kan gissa...)

Fel i sidhuvudet

"...om att vara singel..."

Måste nog rätta till den undertiteln till min blogg...

Ge eller ta energi?

Idag är jag besviken.

Jag är med i en bokklubb som har träffats i över sju år nu. Vi läser nån bok varannan månad ungefär och så träffas vi hemma hos nån och diskuterar boken, livet och äter hembakt. (Det är f.ö. väldigt sällan man äter hembakt nuförtiden.)

Ibland gör vi något "wild and crazy" som att gå på bio eller ta en öl på stan. Sista mötet var jag inte med på, men då bestämdes det att den 1 juni skulle vi gå ut på pubrunda. Eftersom bara en tjej meddelade förhinder var "samordnaren" ganska säker på att vi andra skulle kunna. Igår och idag har det trillat in olika ursäkter till varför de inte kan komma. Det är klart att folk kan få förhinder m.m. MEN! Jag undrar lite... Varför känns det ofta som att många tycker att (trevliga) möten med folk - pubrundor, golfrundor, middagar m.m. - TAR för mycket energi?! Borde det inte vara så att man säger: "Ja, vad trevligt med pubrunda. Jag är jättetrött efter en tuff jobbvecka och jag skulle behöva lite energi från mina vänner."

Vi svenskar är alldeles för duktiga på att pretta upp saker och ting. Spanjorerna sätter sig ner på tapasbarens uteservering, pratar om veckan som gått, skrattar lite, dricker en Coronita, käkar lite patatas bravas och njuter av livet. Vi sminkar oss inför en after-work-öl, bestämmer exakt hur länge vi ska sitta, pratar helst inte med gänget vid bordet bredvid (vi kanske lånar ett saltkar) och så tycker vi tydligen att det TAR mer energi än vad det ger.

Nu måste jag sticka ner. Vi kommer att bli två stycken, kanske tre. Men det blir ju trevligt ändå. Då får man ju äntligen chans att lära känna dem lite bättre.