Det könsneutrala pronomina "man" används oerhört mycket, har jag upptäckt. Stefan har länge påpekat att jag lika gärna kan säga "jag" när jag menar "jag". Under graviditeten använde jag det extra mycket, t.ex: "Man blir ju väldigt andfådd när man går i trappor i 35:e veckan." Vadå MAN? Det handlar ju faktiskt specifikt om mig. Jag kan ju inte uttala mig generellt om ALLA andra gravida kvinnors andningssvårigheter.
Nu under jul och nyår har vi träffat massor av släktingar och vänner (Tack för senast allihopa!) och då har jag tänkt på att det inte bara är jag som har man-sjukan, utan alla verka lida av den. Historier, exempel och anekdoter blir mycket mer personliga om MAN tänker på att byta ut alla MAN mot JAG eller VI, eller vad MAN nu menar.
Lyssna på nästa person ni talar med och försök att räkna ut hur många MAN hon/han säger när de egentligen menar JAG eller VI.
Sen kan jag för övrigt tycka att MAN inte är så väldigt "könsneutralt", men det kanske bara är ett exempel på att det är mannen som ofta är normen i samhället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar