Hundra signaturer och en Pommac senare...

I fredags lades sista budet på lägenheten, men det visste vi inte säkert förrän i måndags. Vi får det vi själva köpte den för, så det vi går back är alltså mäklaravodet och en månads driftskostnader, då de inte kan flytta in förrän 1 april. (Det innebär visserligen att vi har en månad på oss att flyttstäda och så, vilket jag personligen tycker är jätteskönt.)

I fredags ville Stefan att vi skulle fira lite genom att dricka ur en gammal magnumflaska med Pommac. Problemet var bara att bästföredatumet var april-98 och vi kände inte för att fira i ättika.

Nu på förmiddagen har vi i alla fall skrivit på alla papper som finns att skriva på samt kontrasignerat alla andra papper som inte går att skriva på, så nu kanske vi t.o.m. kan lägga en riktig champagneflaska på kylning!

Grattis oss!

Den galopperande detektiven

Ganska nära där vi bor finns en liten damm dit Alva och jag går och matar fåglar ibland. Nu har vattnet frusit till på dammen, men de stackars gräsänderna har ändå ett litet vattenhål att simma omkring i.

Häromdagen var jag en riktig djurvän/hobbypolis à la Ace Ventura. En unge i tioårsåldern hade tagit sig över staketet till dammen och sprang omkring på isen och ömsom kastade ömsom sparkade en fotboll på änderna. Hans två kompisar stod på andra sidan staketet och hejade på. En hel del vuxna personer gick förbi och såg detta, men ingrep inte. Då undertecknad hade kommit fram till killarna hade även fotbollskillen kommit tillbaka över staketet. Jag sa:

-Killar, ni vet att djurplågeri är straffbart va? Hade du varit över 15 år hade du kunnat få böter eller fängelse för det du precis gjorde. (Jag kanske överdrev lite, men jag hade gärna sagt allt med en tysk brytning också, för att låta lite mer läskig. Det har funkat förr i historien.)

-[viker ner blicken] Öh, vadå? Vad gjorde jag?

-Du vet mycket väl vad du gjorde. Jag såg allting. Dessutom är isen väldigt tunn här, så du hade även kunnat ramla igenom. (Det hade varit rätt åt dig!)

-Vet du att det räcker med 4 cm is för att kunna bära en vuxen människa?!

-Nu var det väl inte det vi pratade om här va? Du var elak mot änderna och det är straffbart. Ni har tur denna gång, för jag tänker inte anmäla er. (Tänk tysk Gestapo-brytning.)

Hade jag haft ungens föräldrar framför mig hade jag gjort ballonghundar av dem. Hepp.



(ca 50 sek in i klippet)

Judar på Blasieholmstorget?

Läste följande i SvD igår:

"Birgitta Ohlsson (fp) talade vid Moderata ungdomsförbundets manifestation för Israels rätt att existera och leva i fred på Blasieholmstorget i Stockholm."

Jag visste inte att vi hade ockuperade områden i Sverige också?

En resa tillbaka i tiden

Jag blev lite imponerad av mig själv idag när jag såg att jag faktiskt lyckats knåpa ihop två hela år med bloggande. Ni kanske inte tycker att det är så speciellt, men för mig så är det ändå två år med anekdoter, bilder och känslor. Häromkvällen läste jag igenom några av mina många hata-SJ-inlägg, för jag ville försöka framkalla den där känslan igen. Det var inte svårt att få upp pulsen. Läste förresten att X2000 bara var i tid 69% av gångerna under 2008. Åh, vad tacksam jag är att jag inte reser så mycket längre!

(Här är en av de absolut roligaste SJ-anekdoter jag har skrivit om.)

Operation: Köksutrensning

För några år sedan läste jag en bok som heter "Rensa i röran med Feng Shui" av Karen Kingston. Den handlar om hur viktigt det är att städa och röja hemma så att man kan "befria sig själv från negativa känslor och samtidigt bereda plats för ny och positiv engergi". När det läggs fram på det sättet känns det lite väl flummigt, men det stämmer icke desto mindre. Jag älskar att rensa ut bland badrumsskåp, skafferier och nostalgilådor, men jag vill ha mycket tid på mig och vill inte bli störd under tiden.

Det är ju lite svårt att jobba ostört när jag är hemma med Alva, men jag har ändå börjat med "Operation: Köksutrensning" hemma nu. Vi ska äta ur skafferiet, kylen och frysen innan vi får åka och storhandla igen. Dessutom tänker jag gå igenom varenda liten kryddburk och kasta det som nästan kan gå ut av sig självt.

Idag rensade jag ut gamla konserver. Jag har ett litet miljödilemma angående detta. T.ex. så hittade jag konserverad tonfisk i några burkar. Ni som känner mig vet att tonfisk är bland det absolut äckligaste jag vet och kan knappt vara i samma rum som någon som äter tonfisksallad. Därav kan ni dra slutsatsen att dessa burkar var "före min tid" så att säga och att Stefan borde ha benjutit denna helvetesmat för längesen, enligt både mig och bäst-före-datumet. Miljödilemmat så: Skulle jag öppna burkarna för att släppa ut den stackars fisken i soppåsen för att kunna återvinna metallburken? Nej, jag vågade inte. Detta är alltså dagens miljöbikt. Sorry, Jorden.

Dessutom ska det bli trevligt att få börja på ny kula och anpassa våra kommande skafferier till vår nya "religion", nämligen att äta så rent som möjligt, med så få tillsatser som möjligt. Både Stefan och jag har läst Mats-Eric Nilssons "Den hemlige kocken", som avslöjar både det ena och det andra om de livsmedel vi svenskar dagligen stoppar i oss. Läs den, om ni inte gjort det! (Men var beredda på att lägga om era matvanor efter det.)

Det värsta med köksutrensningen är att vårt goda te snart är slut och jag måste börja dricka Yellow Label och andra påsteer jag hittat bland gömmorna.

Sjukt nervös

Fortfarande sjuk (både Alva och jag) och till på köpet måste vi gå och vara nervösa inför budgivningen som börjar idag. Det kom sju par på visningen i söndags och fyra skrev upp sig. Igår, måndag, kom det två par och båda skrev upp sig. Förhoppningsvis är det åtminstone två av dessa sex par som är med och lägger bud.

Snälla ni, håll tummarna för oss nu... Jag orkar verkligen inte med en visning till.

Skitsnack

Sara påpekade igår att jag inte är en bajspratarmamma. Inte som i "snacka skit" för det gör jag, utan mer som i "konversera kring avföring". Detta blir därför första och enda gången.

Först ett närrelaterat ämne:
Varför, i all fridens namn, gör LUSH en badbomb som gör att badvattnet får uringul färg?! Jag skulle unna min stackars sjuka (ja, Sofia, du läste rätt) lekamen ett bad nu när Stefan äntligen kommit hem och kunde ta med Alva på en promenad. I badrumsskåpet hittade jag några badbomber och bestämde mig för att prova den som såg ut som en tennisboll i färg och storlek. (Karolina, den var oljig!) Här är resultatet:

Och så till BAJS:
Igår blev jag attackbajsad på. Horisontellt bajs med färgglad effekt på mammans tröja, byxor och nyskurade badrumsgolv (visning på lgh idag nämligen). Med hänsyn tagen till känsliga läsare publiceras inga bilder, men bilder finns. Tagna mest för att pappan skulle tycka lite extra synd om mamman. Det gjorde han.

Jag har funderat lite på varför bebisbajs är ett, hos många, söndertjatat ämne. Min gissning är att det faktiskt är ett av de bästa och tydligaste sätten för spädbarnet att kommunicera med föräldern. Stefan och jag blir alltid så löjligt nöjda när hon "levererar". Då vet vi att hon kommer att vara extra glad det kommande dygnet.

Tack förresten, Anki för introducerandet av katrinplommonpuré.

Nej, något mer har jag inte att säga om bajs. Nu ska jag sluta snacka skit.

Mardröm

I natt hade jag en riktigt ruskig mardröm. Då är det ruskigt tur att man har en så bra man liggandes bredvid, som kan hålla ens svettiga hand och pussa på en och säga att det bara var en dröm... det var bara en dröm.

Men det jag undrar är om det är så "bara" egentligen? Den här specifika drömmen handlade bl.a. om några goda vänner som svek mig och hotade min familj till livet. Varför totar mina hjärnceller ihop en sån historia för? Det var välan onödigt?

Nu är jag trött som en gnu (eller bäver eller vilket djur det nu är som är trött), men jag har dragit mig för att gå och lägga mig för jag har ingen man att vakna upp bredvid om det nu skulle behövas igen. Han åkte nämligen till fjällen i morse och ska vara borta hela veckan. Nu har jag visserligen Alva som presumtiv tröstare, men vi försöker få henne att sova i sin egen säng HELA nätterna nuförtiden, så jag får nog klara mig mol allena sex nätter framöver. Det är rackarns synd om mig.

Fast jag fick äta Häagen-Dazs-glass ikväll. Det får man när det är synd om en.

Ny dator

Jag vill ha en ny dator. Min laptop (som för övrigt inte var min utan Jonas, fast det var nog mammas ändå...) fick pensionera sig när Stefan och jag slog våra påsar ihop och så har vi samåkt på hans Sony Vaio. En bra dator förvisso, men det känns alltid som om jag lånar den. På något sätt känns det som att låna någon tjejkompis trosor. De må vara nytvättade och fräscha, men det känns ändå onödligt personligt.

Nu har visserligen inte Stefan och jag några datorhemligheter för varandra (vad jag vet), men jag känner ändå att det är dags för Ulrica att införskaffa en egen dator. Den sista jag ägde - och som för övrigt inte heller var min egen utan familjens gamla - var den 486:a jag fick med mig när jag flyttade hemifrån 1996. Åren däremellan har jag samåkt och således "förlorat datorn i en separation", så att säga.

Nu behöver jag tips på vilken dator (laptop) jag ska köpa. Vad kostar en bra nuförtiden, var är bästa stället att inhandla den på, etc... HJÄLP!

Nu får ni gärna bjuda hem oss...

...men inte på fredagar om ni inte har för avsikt att se "Let's dance" samtidigt som vi umgås.

Nu, när vi äntligen börjar gå mot ljusare tider, fler kvadratmeter, tyngre döttrar (snart 6 kilo) och lägre räntor kryddar tevefyra min tillvaro ytterligare med ännu en säsong av "Let's dance".

Mitt enda i-landsproblem just nu är att "På spåret" har samma sändningstid. Sorry Ingvar, men nu är det Morgan som gäller!

Var var det man hämtade ut de däringa vuxenpoängen någonstans förresten?

För helvete!

Nu räcker det. På riktigt alltså. Skärp er!

Varför tycker jag att det känns som om vi lever på medeltiden eller vikingatiden när jag läser tidningarna nuförtiden? Det är på den barbariska nivån kriget i Gaza ligger på, anser jag. När de nu t.o.m. bombar skolbyggnader har de nog passerat alla etiska gränser som finns. Nej, jag är inte pro-Palestina. Och inte heller pro-Israel. Det här är ingen tecknad barnfilm där man lätt kan se vem som är OND och vem som är GOD.

På tal om GOD förresten, vad krigar de om? Vem som tror på den ena eller andra guden. (Eller var det egentligen samma gud fast olika profeter?) Moget. Jodå, det måste väl helt klart vara värt 160 barnaliv (sen den 27 dec-08). För helvete!

Jag och Stefan läser nu "Illusionen om Gud", en bok skriven av den framstående vetenskapsmannen Richard Dawkins. Dawkins lyfter fram fördelarna med ateism och visar på all den skada som religionen och tron på Gud har lett till. I dagarna har jag väldigt lätt att skriva under på allt han säger.

Underbar huvudet-på-spiken-kommentar (del 2):
"You know, you just don't criticize religion. Why don't you? Because you don't."

Vi har lärt oss att vi måste respektera folks religioner. Så är det bara. Om de inte vill ta i strömbrytare på lördagar måste vi säga: "Jag respekterar det." Om de vill stena sina fruar till döds måste vi säga: "Jag respekterar det." Men om jag säger att jag tror på Tandfen eller Påskharen eller det Flygande Spaghettimonstret och att jag därför måste spotta på korta människor på onsdagar, så skulle ni alla tycka att det var en tokig olat jag hade. Eller hur?

DEL 1

DEL 2

Om jag inte äter godis på ett år får jag 3000:-

Mina kusiner (15 och 12 år) klarade sig hela 2008 och fick 2000:- av sina föräldrar. Stefan och jag vill inte vara sämre, så vi har nu avgivit ett gemensamt nyårslöfte att hålla oss ifrån snasket under hela 2009. Klarar vi oss ska vi ge varandra 3000:- var!

Dock hade vi en liten brasklapp som sa att vi får äta upp allt godis som finns hemma i dagsläget. När Linda kom och hälsade på häromdagen hade hon inte bara med sig lilla söta familjen utan även en låda med Raffaellos till mig! Hon kom ihåg efter alla dessa år att det är mitt favvogodis! (Du är en ängel, Li!) Den lådan stod alltså hemma idag när vi kom hem från nyårsfirandet i Stockholm och har nu inmundigats mycket andaktsfullt medan vi kollade på "Horton hears a who". Nu är det således slut på allt godis hemma; let the games begin!

En könsneutral man

Det könsneutrala pronomina "man" används oerhört mycket, har jag upptäckt. Stefan har länge påpekat att jag lika gärna kan säga "jag" när jag menar "jag". Under graviditeten använde jag det extra mycket, t.ex: "Man blir ju väldigt andfådd när man går i trappor i 35:e veckan." Vadå MAN? Det handlar ju faktiskt specifikt om mig. Jag kan ju inte uttala mig generellt om ALLA andra gravida kvinnors andningssvårigheter.

Nu under jul och nyår har vi träffat massor av släktingar och vänner (Tack för senast allihopa!) och då har jag tänkt på att det inte bara är jag som har man-sjukan, utan alla verka lida av den. Historier, exempel och anekdoter blir mycket mer personliga om MAN tänker på att byta ut alla MAN mot JAG eller VI, eller vad MAN nu menar.

Lyssna på nästa person ni talar med och försök att räkna ut hur många MAN hon/han säger när de egentligen menar JAG eller VI.

Sen kan jag för övrigt tycka att MAN inte är så väldigt "könsneutralt", men det kanske bara är ett exempel på att det är mannen som ofta är normen i samhället...