Har du ärliga kollegor?

Häromdagen blev min man av med sin iPod på jobbet. Han hade lämnat kvar den på skrivbordet på kontoret. För att komma in till hans kontor krävs i princip att man passerar 2-3 "skalskyddsbarriärer", dvs det är inte bara att kliva in direkt från gatan och knycka med sig en handväska eller en laptop eller så. T.o.m. när han ska till och från fikarummet måste han ha sin "nyckeltag" med sig.

Detta innebär alltså att företaget vet om exakt vilka tretton personer som kom in i den aktuella korridoren under de timmarna som iPoden låg där obevakad. Data-adm vägrar dock att lämna ut denna information till S.

Nu är ju inte en iPod det värsta man kan bli av med, men eftersom det antingen är en nära kollega, en sommarjobbare eller en städare blir det nog svårt att i fortsättningen kunna lita på nån. Alls. Förluten av tillit är värre än den ekonomiska förlusten.

Ska vi behöva ha webkameror uppsatta på jobbet kvälls- och nattetid? Ska vi behöva skriva på anslagstavlan i fikarummet att "NN blev i natt av med sin iPod. Följande 13 personer befann sig i denna korridor under denna tid:... Ge dig tillkänna din tjuv!"

Vänta... jag känner igen denna diskussion... Kanske har jag hört den i media de senaste veckorna... :-)

Bilder från vigseln

Tankar om bloggning

Förra veckan var jag på kurs med jobbet och då kom det upp en intressant diskussion under en av luncherna, nämligen bloggning. En av kollegorna - en man i 45-årsåldern - kunde inte förstå varför alla skulle hålla på och blogga nuförtiden. Jag satt mest tyst och avslöjande inte att jag hade en egen blogg. (Man får alltid höra mer intressanta åsikter om man inte "hämmar" med sina egna.)

Diskussionen i sig kanske inte var så otroligt givande, utan det var mina tankar efteråt som fick mig att reflektera: Varför bloggar folk nuförtiden egentligen? Är det ett nytt påhitt eller fanns det förr i tiden också, men då i andra forum? Vad är 1800-talets motsvarighet till blogg? Ger bloggandet i världen upphov till mer lycka eller mer olycka? Vem skapar regler om bloggning? Skiljer de sig i så fall från samhällets övriga regler? Och så en biologkommentar: finns det liknande beteenden hos andra djur? "Bloggar" schimpanser t.ex.?

Och så den svåraste frågan: varför bloggar jag?
För att svara på den frågan får jag gå tillbaka ett par år i tiden, då jag var singel och reste som en galning i hela Sverige. Tyvärr kom då hela privatlivet i kläm, och för att inte få alltför höga mobilräkningar började jag skriva dagbok på datorns hårddisk för att få "prata av mig" lite. När jag sedan insåg att jag även kunde publicera mina tankar på nätet och t.o.m. få lite respons på dem kände jag att jag på något sätt kom lite närmare mina vänner och min familj.

När jag sedan fann "den rätte" och slutade resa minskade behovet av att prata av mig, men nu har istället bloggen blivit något jag använder istället för att ringa och prata med alla kompisar varje vecka. Jag läser på deras bloggar också och får se hur deras barn växer, hur studierna går, hur resan till Norge varit och om de flyttat ihop med pojkvännen än eller inte. Envägskommunikation låter enormt trist, torrt och träigt, men stundtals är kanske det det enda man orkar med.

Jag tror att bloggning är 2000-talets motsvarighet till snacket på kyrkbacken. Man pratade om livet med många människor samtidigt och fick "kommentarer" till sina "inlägg" - antingen på en gång, eller veckan efter över en kopp kaffe. Ibland lyssnade man till någon okänd person som stod och pratade, ibland på en nära vän. Vissa hade mer inflytande än andra och blev mer "länkade till". Vi har inga naturliga kyrkbackar längre. Bra eller dåligt?

Trauma mot distala underarmen

Jag har ett mycket riskfyllt arbete. Jag tror t.o.m. att Arbetsmiljöverket klassat "Miljöchefer inom fastighetssektorn" som en stor riskgrupp och jag har hört ryktas om att de granskar oss lite extra i år.

Igår hände det som tydligen är den vanligaste skadan inom riskgruppen: en portabel projektorduk slår ihop och träffar min högra handled som ett kraftigt basebollslag. Jag skulle bara vrida duken några grader och så PANG! Omlindad i ett ispaket genomförde jag ändå mötet i ett par timmar. Det gick bra, men man blir ju väldigt chockad (både jag och deltagarna) när en sån här olycka sker på arbetstid. Väl tillbaka på kontoret skriver jag en arbetsskaderapport och allt det där man ska göra (prata med närmaste chef, skyddsombud m.m.).

Under natten blev det värre och i morse ringde jag sjukförsäkringsbolaget och bad dem fixa en läkartid åt mig. (Måste berömma det där med sjukförsäkringar!) Efter tre timmar var jag läkarundersökt, remitterad till akutröntgen och granskad. Ingen fraktur! Tur!

Nu är jag "bara" svullen och öm, men det verkar ju vara hela kroppens normaltillstånd nuförtiden, så en handled mer eller mindre gör ju inget.

Beach 2008: bitter bitch

Idag stod jag med jobbet på ett jippo i parken. Det var ett samarrangemang med stadens volleybollförening och jippot var bl.a. en beachvolleyturnering för högstadiet och gymnasiet. Vädret var toppen, DJ:n spelade tuff "strandmusik" och alla ungdomar verkade glada och vissa var faktiskt riktigt duktiga! Vi delade ut reklamprydda vattenflaskor ("Va - är det gratis?!") och bidrog med turneringsvinster och vi hade även ordnat en 10 m hög klättervägg i anslutning till planerna. En rätt så soft dag, med andra ord.

Sprang på en gammal volleybollpolare som hade med sig en boll och mellan ett par matcher passade vi på att bolla lite. Fy satan vad kul det är!! Nu är jag faktiskt lite bitter att det inte blir nån beach 2008 för min del i år. Undrar när Spiggen och jag kan spela vår första beachvolleyturnering ihop...? Om 15 år kanske?

Ikväll är jag home alone och ska streama lite ESC från SVT:s hemsida, så att jag kan vara med på fikadiskussionerna på måndag.

Ett steg i taget

Vilken löjlig grej med stegtävling på jobbet egentligen. Alla på jobbet (ja, hälften i alla fall) springer omkring med sin lilla "personsökare" på höften. Det tas lunchpromenader, man går istället för att ta bilen till kunden/mötet och så planeras det in kvällspromenader om kvällarna för att få sig 5000 extrasteg innan dagen är över. Men vänta lite... Vad är det som är så löjligt med det egentligen? Tänk om så lite som 10% av de Steg-deltagare som aldrig rör på sig annars faktiskt tycker att det var lite skönt med en promenad efter lunchen - tänk om denna tävling omvänt dem... Då är det faktiskt inte löjligt alls! Go Korpen! Go HR-avdelningen! Go Idrottsföreningen (på jobbet)!

Läkare rekommenderar att du genomför minst 30 minuters fysisk aktivitet per dag eller går 7 000 steg om dagen. 7 000 steg motsvarar drygt 4 km promenad. Med 7 000 steg når man en tillräckligt hög nivå av fysisk aktivitet för att kroppen skall må bra. Ovan ser ni min graf (röd) och må-bra-nivån (grå).

Själv lider jag lite av att jag inte kan träna som vanligt, men igår var jag i alla fall på gymmet och då insåg jag hur mycket jag saknar min kropp. Vad underbart det blir i aug/sept att både få tillbaka sin kropp OCH få ett barn på köpet! Win-win liksom.

Jag har dock min underbara vattengympa på torsdagar och det är på ett sätt härligt när Åsa skriker "Kämpa nu då, tjockisar!". Hon gör det med glimten i ögat och i nästa sekund säger hon så vackra saker om våra livmödrar så att tårarna droppar ner i det 29-gradiga vattnet och man kan inte göra annat än längta till förlossningen.

Shit, nu börjar jag bli gravid på riktigt. Det tog bara en sisådär 26 veckor...

Vilken helg!

Vissa helger blir som små semestrar. Denna helg var en sådan. Vi åkte till Stockholm på fredag em för att gå på en bröllopsfest på kvällen. Festen var förlagd till Stockholms Roddförenings båthus, precis vid Djurgårdsbrunn. En underbar plats och en fantastiskt trevlig fest! (Tack!)

Under kvällen får S ett sms där det står "Vi gifter oss imorgon kl.14. Kom och skåla med oss!". Vi skyndar oss tillbaka till Linköping för att hinna skåla, men först får vi umgås några timmar på en filt på Långholmen med goda vänner ätandes take-away-frukost från ett söderhak.

På lördagkvällen får jag umgås med ytterligare några goda vänner över en bit grillat på deras altan. (Tack!) S låg hemma och kurerade sig från en förvärvad förkylning/pollenchock.

Söndagen (idag alltså) fick jag således tillbringa utan sambo på golfbanan, fast med en inhoppande bror istället. (Tack för sällskap!)

Och så blev det en ad hoc-grillning med grannar nu ikväll ute i ett underbart eklandskap (vår "trädgård").

Jag vet inte om det går att få en mer komplett helg! Jag glider runt på endorfiner (och andra hormoner naturligtvis)! Vilka vänner vi har och vad lycklig jag är!

Bifogar några bilder också...

Sommaren är räddad!

De alkoholfria vinerna som finns på marknaden är ok, inte mer. De går ner, men det liknar nästan saft. Trevligt att kunna ha samma färg i glasen som de andra middagsgästerna, men där slutar den mediokra hyllningen.

Däremot vill jag slå ett slag för Carlsbergs alkoholfria öl (0,5%)! Gravid, nykterist eller bara chaufför - detta är sommarens dryck för alla! Jag som verkligen har längtat efter en kall öl i solen... nu är det möjligt. Hela sommaren! (Ölmage lär jag ju få i alla fall, höhö.)

Imorse var jag för övrigt på mitt första vattengympapass med tolv andra flodhästar. Det var helt underbart och vår barnmorska Åsa som håller i det är en ängel.

I-landsproblem av stora mått

I januari fick jag en avskedspresent från mina gamla kollegor. Det var ett presentkort på p.a.u.s. på 700:-. De har massage, hudvård, fotvård m.m. Allt som är skönt alltså.

Jag har dragit mig för att bestämma mig, eftersom jag tänkt att det kan vara skönt när man är lite "mer" gravid och inte t.ex. orkar klippa och måla tånaglarna.

Nu vänder jag mig till er mammor och undrar vad ni skulle ha gjort? Presentkortet går ut när Spiggen är ungefär 5 mån gammal, så det kanske t.o.m. kan vara så att en skönhetsbehandling är som mest uppskattad 3-4 månader efter en förlossning och att jag ska spara det så länge jag kan? Gå in på www.pausekoxen.se och se vad som finns.

Jag älskar i-landsproblem!! Gör inte ni?

Det är väl typiskt...

..att man måste gå och bli gravid för att få sin bästa golfsäsong någonsin!

Förra helgen var vi i Skåne och spelade på Eslövs GK (30 p.) och Örkelljunga GK (32 p.) Helt godkända resultat, måste jag tillstå. Och så vann jag Longest drive-tävlingen över sju killar också. Skryt, skryt... Men till deras försvar kan sägas att de hade spelat fyra rundor tidigare den långhelgen och jag bara en.

Och så idag: efter ett antal säsonger harvande på samma hcp fick jag äntligen till en sänkning. Det var en underbar dag på Linköpings GK med sol, 20 grader och en bana i toppskick! Och Spiggen sov och var snäll under alla arton hålen. Han verkar tycka om golf. :-)

På jobbet började i tisdags en Steg-tävling (Korpen anordnar), så nu springer jag omkring med en sån där stegräknare för första gången i mitt liv. Känns lite konstigt, men å andra sidan är det en bra "påminnare" om att man alltid kan gå några fler steg än vad man annars gör en vanlig arbetsdag. Jag har som mål att komma upp i 9000 steg om dagen. Det är ungefär vad jag gick idag på golfbanan.