Häromdagen blev min man av med sin iPod på jobbet. Han hade lämnat kvar den på skrivbordet på kontoret. För att komma in till hans kontor krävs i princip att man passerar 2-3 "skalskyddsbarriärer", dvs det är inte bara att kliva in direkt från gatan och knycka med sig en handväska eller en laptop eller så. T.o.m. när han ska till och från fikarummet måste han ha sin "nyckeltag" med sig.
Detta innebär alltså att företaget vet om exakt vilka tretton personer som kom in i den aktuella korridoren under de timmarna som iPoden låg där obevakad. Data-adm vägrar dock att lämna ut denna information till S.
Nu är ju inte en iPod det värsta man kan bli av med, men eftersom det antingen är en nära kollega, en sommarjobbare eller en städare blir det nog svårt att i fortsättningen kunna lita på nån. Alls. Förluten av tillit är värre än den ekonomiska förlusten.
Ska vi behöva ha webkameror uppsatta på jobbet kvälls- och nattetid? Ska vi behöva skriva på anslagstavlan i fikarummet att "NN blev i natt av med sin iPod. Följande 13 personer befann sig i denna korridor under denna tid:... Ge dig tillkänna din tjuv!"
Vänta... jag känner igen denna diskussion... Kanske har jag hört den i media de senaste veckorna... :-)
2 kommentarer:
"Min man blev av med..." Hur känns det? har du vant dig att säga "min man"? Jag blandar friskt "min man" och "min kille", fast det börjar bli mer och mer "min man". Fast ok, mest säger jag nog Mattias.
kram i regnet från
Hedvig
Klart jag säger "min man". Han är ju underbart MANlig, så POJKvän eller KILLE skulle kännas helt fel! :-)
Däremot vill jag ju inte att han ska börja säga "min kvinna", trots eventuella likheter med ovan nämnda utsago. Det låter ungefär lika taffligt som "min karl" eller "min gubbe".
Tack förresten för jättegulligt gratulationskort!! Man räknar ju inte med sånt när man gifter sig i smyg.
Hälsa din man!
kram -u
Skicka en kommentar