Hur man sparar åtta tusenlappar

Idag läser jag om ännu en undersökning om hur våra matvanor kanske egentligen är den absolut största miljöboven. Varje svensk slänger i snitt 100 kg(!) fullt ätlig mat i soporna varje år. Vi pratar alltså inte om matavfall i form av potatisskal och äppelskruttar utan snarare HELA potatisar och äpplen! Detta onödiga matavfall motsvarar tydligen utsläpp från 700 000 bilar!

SvD listar orsaker till varför vi slänger så mycket mat:
* Vi hinner inte äta upp maten innan bäst-före-datumet gått ut. Därefter litar vi mer på märkningen än på våra egna sinnesintryck

* Vi lockas av reklamerbjudanden och köper mer mat än vad vi behöver

* Vi lagar för mycket mat och tar inte hand om resterna

* Vi förvarar maten fel, exempelvis i för varma kylskåp

* Barnen är kinkiga, vill inte äta upp

Ta nu denna lista och läs upp den för första bästa svältande familj i Afrika och se dem sen i ögonen och säg att ni tycker att maten är lite väl dyr i Sverige.

För er miljönördar som vill läsa mer om matens påverkan på miljön (LCA):
Maten och Miljön

Prenumerera på vänner

I mitt Google-konto ingår, förutom Gmail och Blogger, en massa andra roliga produkter, bl.a. Reader och Analytics. Reader håller koll på mina vänners bloggar och Analytics håller koll på statistiken kring min egen blogg. Imorse såg jag på Reader att nästan alla mina "bloggprenumerationsvänner" hade lagt in nya inlägg! Det kändes nästan som en födelsedag; ni vet den enda dagen på året (förutom veckan innan jul kanske) då man faktiskt får trevliga brev i sitt postfack och inte bara räkningar! (När fick ni förresten ett långt handskrivet brev senast...?)

Det går f.ö. bra att prenumerera på min blogg också. Då får ni meddelande om när jag skrivit ett nytt inlägg. Se längst ner i högerspalten.

Nerputtad

Igår tog den ljuva tiden med ledartröjan slut och Jocke puttade ner mig från den prestigefyllda förstaplatsen i Oban-tävlingen.

Vi får väl se om jag får hålla fast vid silverpengen eller om fler hungriga golfare springer om mig de här sista tävlingarna, som jag tyvärr inte kan vara med på.

Igår gick jag i alla fall med nio hål och supportade min man. För honom gick det tydligen bra så länge jag var med, sen blev han nog nervös eftersom mobiltelefonen var tvungen att sättas på igen på de sista nio hålen. Sorry...

Kom!

Jag bestämde mig tidigt, så fort jag såg första annonsen om att Lasse Winnerbäck skulle spela den 23 augusti på Stångebrofältet i Linköping. Då ska jag göra en 'Anna', tänkte jag. Anna är min kollega som fick barn förra året. Hon slutade jobba på en fredag, två veckor innan beräknat förlossningsdatum. Den fredagkvällen spelade Lasse i Linköping och Anna var där. Mitt under konserten går vattnet, men inga värkar sätter igång, så hon stannar kvar och lyssnar klart på konserten (förstås!) och sen åker de in till förlossningen och föder barn under natten.

Så i lördags drog jag med mig min man och en filt till Stångån. Vi struntade i att betala 350:- var för att gå in på området, utan satte oss på andra sidan ån där ljudet var helt perfekt ändå. Vi snåla winnerbäcksåskådare fick njuta av en härlig augustikväll ("...sommarens sista dagar...") med blå himmel, 12 000 pålästa (betalande) fans som sjöng med i alla låtar, en repertoar som passar även oss gamla lassediggare ("Tvivel" bl.a.) samt ett band som med sina lite lätt irlandsinspirerande toner gör att vi inte saknar Hovet ett dugg.

Vi gick fram och tillbaka längst Stångåpromanaden hand i hand och jag hoppades på "vatten under broarna" så att säga, men inget vatten kom, så till slut vandrade vi in till stan till tonerna av konsertens sista låtar. (Enligt tidningen missade vi dock extranumrena.)

Just nu passar följande låttitlar in i mitt liv (bara titeln alltså, inte låtens textinnehåll):
Måste vara två - Självklart!
Kom - Just det, Spiggen, kom!
Solen i ögonen - Äntligen lite sol på linköpingshimlen!
Du hade tid - Japp... ingen stress här hemma inte!
Håll ut - se ovan
Timglas - se ovan
Med bussen från stan - Cykeln är numera parkerad i källaren
En svår och jobbig grej - Gissar att det är det vi har framför oss om några dagar...

Engrish

Jag har vid ett flertal tillfällen fått bildspel med bilder på framför allt japanska skyltar med försök till engelsk översättning. Det slog mig just att det måste finnas en hel hemsida med dessa bilder och det finns det förstås:

www.engrish.com

Jag håller fortfarande på att torka mina skrattårar...

Ingen watt, ohm, ampere, hertz eller volt

Ok, jag var bara tvungen att räkna upp alla enheter jag kan kring ämnet "el" för att bevisa att jag inte är helt tappad bakom ett flöte (som en nära släkting brukar säga). Jag har dock ännu inte lyckats tolka FK:s hemsida än (refererar till ett tidigare inlägg idag).

Hur som helst har vi idag haft en dryg timmes planerat strömavbrott här i BRF. Jag hade glömt bort att det skulle vara ikväll, så därför blev jag lite paff när jag insåg att lägenheten var död. Vad löjligt lamslagen man blir när elen är borta. Speciellt när man är så nära sitt förlossningsdatum och porten till garaget drivs med ström och hemtelefonen är IP-telefoni. Nu har vi en tiominuterspromenad ner till förlossningen och mobilen funkar ju utmärkt, så det var ju aldrig någon fara på taket, men det får en ändå att tänka på hur sårbart samhället är utan el.

Varje dag påminns jag om hur lyckligt lottad jag är - på alla sätt och vis. Nu är det t.ex. underbart mysigt att känna Spiggen hicka inuti mig. Såna upplevelser behöver verkligen ingen energi från tyska kolkraftverk för att få mig att känna spänning.

VARNING!

Se inte filmen "The number 23". Man blir helt galen. Allt kan bli summan 23. Vi såg två tredjedelar av den igår, men sen gav vi upp. Shit... "två tredjedelar", dvs 2/3... Scary...

Jag trodde att jag var smart...

... men jag hade fel.

Har försökt läsa om Jämställdhetsbonusen som man kan få som småbarnsförälder nuförtiden, men jag sitter bara som en fågelholk framför skärmen och försöker komma underfund med om det är någon som skrivit så invecklat med flit eller om... ja, jag vet inte.

Antagligen är det någon mycket kompetent person som skrivit det, vilket innebär att kommunikationsbristen i detta fall beror på läsaren. Tvåhundra universitetspoäng och lika många tusenlappar i lån till CSN till ingen nytta. Pust.

Lite bilder i väntans tider

Idag på vattengympan fick jag några syrliga kommentarer om att vi inte packat väskan än. Bäst att göra det då... Vad man nu ska stoppa ner i den? Matlådorna till S är ju ingen idé att stoppa ner än och många av de sköna kläderna jag vill ha med mig till BB vill jag ju även ha på mig nu. Jag kan packa ner lite kläder till Spiggen, så ligger det i alla fall nåt i väskan. Tivoliradion kan få följa med också. Och några olösta korsord. Fler tips, nån?

Bäst att kolla så att liggdelen till barnvagnen verkligen funkar (begagnad Teutonia-vagn, för den som är intresserad). Nu är den nytvättad och bäddad. Med en rosa filt - hör och häpna!

Det första vi köpte till Spiggen (kanske redan i 20:e v) var en LHC-hakklapp. "Bob" (vi kallar honom det eftersom man helst inte ska lägga ut namn och bild ihop på nätet) fick vara testpilot när det bjöds på mjölkkokt blodpudding här hemma.

Kärlekscheck #5: Göra vad jag vill en hel dag. Vi drog till Söderköping och slog några hinkar på driving rangen, sen vidare till Smultronstället med planen att käka ohemult mycket glass för en lika ohemul summa pengar. Det regnade katter och hundar och kön var gissningsvis 2h lång, så vi gjorde en kompromiss och köpte tre kulor var och satte oss i bilen istället. Faktiskt urmysigt och mycket romantiskt!

Äntligen fick jag ändan ur vagnen och tog den där spa-behandlingen jag pratat om tidigare. Det blev en "Lyxfotvård + pedikyr" på p.a.u.s. under 1,5h. Ordet "fotmask" klingar inte så bra i mina öron, men det var sjukt skönt för de stackars uppsvällda apostlahästarna i alla fall!

Stackars, stackars Joakim

Joakim Rubin, chef för corporate finance-avdelningen på Handelsbanken, lämnar sin tjänst mindre än ett år efter att han tillträtt. Rubin är en av många chefer som lämnat SHB det senaste året.

Svenska Dagbladet ställer "5 frågor" till honom i onsdagens tidning:

Men är det inte lite konstigt att du byter jobb mindre än ett år efter att du har tillträtt en jättefin chefspost på banken?
-Det kan man kanske tycka. Och hade jag fått välja hade jag gärna stannat ett tag till på Handelsbanken. Men nu kom en förfrågan och jag kände att jag inte kunde tacka nej.

"Om jag hade fått välja"?! Var han tvungen att tacka ja till det nya jobbet (på Capman) under pistolhot? Hade han alltså inget annat val? Jag tycker att det är årets mesigaste kommentar! Stå för ditt val, Joakim! När man blir erbjuden ett nytt jobb har man alltid ett val; stanna kvar vid det gamla jobbet eller hoppa på det nya.

Gaah... Nu lyckades jag hitta ännu en manlig kostymklädd 40-plussare som jag irriterar mig på.