Hur mycket är 1 ton CO2?

För det första... Kolla in den nedsänkta 2:an i titeln... Jag är en hejare på html-kod, eller hur? *stolt oteknisk biolog*

Åter till frågan i titeln. Det pratas så mycket om koldioxidutsläpp och klimatförändringar nuförtiden, och att en medelsvensk släpper ut ca 6 ton koldioxid på ett år medan en indier släpper ut knapp 1 ton och en amerikan ca 20.

Hur mycket är det då vi släpper ut? Jag kommer ihåg pappas roliga(?) vetenskapsfråga när man var liten: "Vad väger mest - ett kilo bly eller ett kilo bomull?" Höhö.

Men nu handlar det alltså om volym; hur stor volym har 1 ton koldioxid?
Koldioxid (CO₂) har molvikten (12+2·16) g/mol = 44 g/mol --> 44g/24 dm³ = 1,83 g/dm³.

Det är ingen siffra man lätt tar till sig, men kolla in fotot ovan så får ni en bra bild. Om ni sen vill vara med och rädda världen så finns ju en massa bra hemsidor med tips:

http://www.1tonmindre.dk/
http://www.tv4.se/klimatsmart
WWF:s länksida om klimatfrågan
Regeringens sida om klimatpolitik

(Sofia, det här var väl ett riktigt pretto-blogginlägg?!)

Förändring förnöjer!

En svart hemsida var lite för mörkt och vintrigt och, om jag ska vara ärlig, lite för ballt för mig.

Nu blev det en liten ansiktslyftning på sidan och som ni ser har jag även lekt "andy-warhol-leken". En lustig och festlig lek man kan leka när regnet öser ner utanför och alla andra barn som man vill leka med befinner sig annorstädes.

Ut i skogen med er!

Snart kom de fram till en lummig skog
och blåbärskungen så vänligt log:
- Välkommen hit in i mitt rike.
Men Putte ropade häpen så:
-Där hänger i träden äpplen blå,
jag aldrig sett deras like!

Idag har jag varit och hälsat på i Blåbärskungens rike! Mitt tålamod för bär- och svampplockning tryter ganska snabbt och jag lämnade skogen nästan lika full som jag hittade den. Jag lyssnade visserligen på en ljudbok samtidigt - Douglas Adams läser ur sin bok "The Hitchhiker's Guide to the Galaxy" - vilket gör plockadet lite roligare, men för mig är skogen så mycket mer än en en lokal för livsmedelsproduktion, så det blir lätt att jag fokuserar på allt annat utom själva plockadet.

Nu har jag i alla fall blåbär så det räcker åt många goda morgonsmoothies framöver. Och kanske en och annan paj.

Så, ut mer er i skog och mark! Regnet gjorde gott trots allt.

En kall öl på Öland

Det är sol på Öland! Norra Öland som de senaste åren legat 1:a på Soltoppen i Sverige får nästan aldrig dåligt väder. Jojo... Klimatförändringar eller inte, detta året blir ett bottenår. Men! Idag har faktiskt solen tittat fram bakom molnen, och nu på eftermiddagen är det i alla fall lite molnfritt (relativt sett). Jag ska inte klaga egentligen. De senaste dagarna har jag hunnit med en massa utflykter (bilden är uppifrån Långe Erik), så mig går det ingen nöd på. Gammal scout som jag är vet jag att "det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder".

Imorse såg jag en havsörn sittandes - och senare även flygandes - bara 30 m från stranden där jag gick. En otroligt mäktig naturupplevelse, som jag bara upplevt en gång förut i mitt liv.

Måste tillbaka ut till solen och till den kalla ölen nu. Det ryktas om regn imorgon, så då blir det ett längre inlägg.

Take care och smörj in er!

Om en mås

Jag kom ner till Byerums Sandvik i lördags kväll, efter en relativt lugn resa ner genom sydöstra Sverige. Varken trafiken, regnet eller Smålands översvämningar var så farliga som jag hade fruktat. Förkylningen gick som vanligt (ta i trä) över på två dagar och på lördagen kände jag mig helt pigg och kry igen.

Väl nere i lägenheten tog jag mig en promenad neråt stranden. Där nere såg jag en havstrutfamilj som stod vid vattenbrynet. Mamma, pappa och två ungar. De såg så fridfulla ut och nästan mänskliga i sitt beteende där de stod och tittade ut över havet. Plötsligt ger sig pappan och mamman iväg ut över det kalla mörka havet. Den ena måsungen klipper lite tafatt med vingarna och lyfter den också. Kvar på stranden står en ensam dunburrig unge. Länge. Helt plötsligt fick jag en känsla att: ”Det där är jag. Jag vågar inte flyga. Hela min familj beger sig ut i världen till okända ställen och jag har bara bott i Sverige hela livet. Visst, jag bodde i USA fem år som barn, men det var innan jag fick egna vingar. Och nu när jag fått egna vingar och t.o.m. erbjudande om att flyga till ny destination står jag tafatt kvar på stranden och undrar, tvekar och darrar av rädsla.”

Ungen flög till slut, men det var efter att jag hade hunnit tänka alla englandstankar. Det går inte en dag utan att jag tänker på det. Jag åker dit v.31 för att rekognoscera och prata med dem. Jag känner att det är först efter det som jag kan börja tänka igenom allt ordentligt. Till dess lämnar jag de tankarna.

En dikt av Nils Ferlin slog mig av någon konstig anledning när jag stod där på stranden. Ur den föddes följande dikt:

Du har tappat din vind och din flygkunskap
du barfotamås på stranden
Så står du ensam vid havets gap
och gråter vid vattenranden

Vad var det för vind – var den stark eller svag,
var den lätt eller svår att fånga
Tänk efter nu – förr’n natt går mot dag
Du barfotamås bland många

(inspirerad av Nils Ferlins ”Du har tappat ditt ord” ur Barfotabarn)

En sjuk namnsdag!

Jag hatar min arbetslojala kropp! En timme efter sista arbetsdagen (igår) faller jag ihop som ett korthus och får svettningar, ont i halsen, feber och den där känslan av smärta under huden. Imorgon är det tänkt att jag ska fara iväg till Öland, men jag tror att jag skjuter på det en dag. Det ska även regna som tusan i Småland imorgon, så då bör man vara skärpt när man ger sig ut på vägarna. Inte lite småsjuk och yr.

Igår hämtade jag min bil från elvatusenmilaservicen. Det kostade mig 5600 riksdaler! Visserligen är tydligen den här servicen den viktigaste under bilens livstid, men ändå...! Ja, det var bara att betala och se glad ut.

Idag har jag alltså börjat min semester. Jag ser framför allt fram emot att få åka över till USA och träffa två av mina bästa vänner, som flyttade dit för ett drygt år sen. Nu är de med barn och jag är så glad för deras skull! Andra saker att se fram emot är Köpenhamns jazzfestival om en dryg vecka ihop med min vapendragare Miss S. Och så ser jag också fram emot att ha den första semestern med Mr S. Han ska dra med mig på havskajakpaddling och jag måste nog erkänna att jag är lite nervös. Jag har respekt för havet, men litar till fullo på honom.

Jag återkommer med sms:ter-rapporter efterhand.

Första bilderna på lägenheten

Igår var jag för första gången inne i min lägenhet! Innerväggar, tapeter, köksluckor, fönster, kakel, garderober finns. Klinkers, vitvaror, badrumsinredning, parkett, dörrar, lister saknas ännu. Allt känns bra så här långt, men det börjar bli lite nervöst. Man vill ju på ett sätt inte vanära sin lägenhet genom att möblera ogenomtänkt och "snålt". Det är också svårt knivigt att veta vilket slags stil jag vill ha. Snacka om i-landsproblem!!

Min blogg heter ju "Kakelplattor... etc" så skam vore ju om det inte funnes några bilder eller inlägg om desamma. So, I give you: Första bilderna på kökets kakelplattor!! Jag har tänkt ut designen själv och är faktiskt riktigt nöjd!


Här är några balkongbilder också! Utsikten är väl helt godkänd?!

Naken

En enorm känsla av obehag slog mig igår. Jag kände mig naken.

Häromdagen hämtade jag min cykel från reparation och passade då på att göra något som jag skjutit upp i tio år; jag köpte äntligen en cykelhjälm! Den är mycket stilig och helt i min smak, vilket är av stor betydelse för en flärdfull kvinna som jag. När jag cyklade hem mådde jag så bra!

Och så igår, känslan av nakenhet. Jag skulle cykla ner på stan och glömmer – dvs tänker över huvud taget (ordvits) inte alls på – hjälmen. Efter 500 m kommer jag på mig själv och överväger t.o.m. att åka tillbaka och hämta den, trots att det är lika långt till målet som att åka hem igen. Det är svårt med nya vanor. Det sägs att det tar sex veckor att få en ny vana. Vi får väl se...

Denna vecka är jag uppe på gamla MoDo-fabriken i Husum (heter M-real nuförtiden, vilket vi LHC-fans bittert fick läsa på MoDo-spelarnas axelpartier i alltför många matcher i vintras). Rundvandringen idag med Pappers ordförande i fabriken gjordes förstås med hjälm på huvudet. (Denna gång en gul och ful.) Han tog av sig den titt som tätt, medan jag tänkte att det nog var säkrast att ha den på hela tiden. Observera att det inte råder hjälmtvång i fabriken, men gäster har förstås på sig en ändå. Varför?

När känner man sig säker? Jag föreläser ofta om att man aldrig kan ta bort risker med skyddsutrustning. Vi kan bara minska de tänkbara skadorna som eventuellt sker. Vi tar t.ex. inte bort risken att bli påkörd av en bil i trafiken bara genom att sätta på oss en cykelhjälm. Dock är det så att många personer som jobbar inom tung industri beter sig så med skyddsutrustning. På något sätt verkar de som termostater; de ställer in sig på ett visst risktagande och ”accepterar” det. De får så att säga på sig en Stålmannen-dräkt, vilken gör dem odödliga (?!).

Flygresan till Ö-vik kändes också ett uns pirrigt. Jag skulle inte säga att jag har flygskräck, men jag tänker i alla fall fler såna tankar när jag sätter mig i ett plan än om jag sätter mig i en bil, även om statistiken visar att min hjärna tänker helt fel.

Måste förresten komma ihåg att klimatkompensera min flygresa upp hit… Det är mitt nya klimatstrå till stacken.



P.S. Vad tycker ni om korrekturläsarens insats?

"Att köra miljövänligt suger fett"

Citatet kommer från P J Anders Linders ledare i SVD idag. Först måste jag bara få kommentera på två saker i artikeln - bara för att jag är språkpolis:
1) När någon blivit adlad så är det oartigt att inte ta med titeln "Sir" före namnet. Miss där, Linders!
2) Berätta för mig hur en miljöVÄNLIG bil/körsätt etc ser ut? Jag anser att ordet "miljövänligt" inte bör användas i andra sammanhang än om en dagisklass som är ute och plockar skräp i skogen. DET är miljöVÄNLIGT. Annars bör man använda ordet miljöanpassat t.ex. Jag gissar att min styvhet motsvarar IT-folkets irritation över när människor säger "hårddisk" om den gråa burken.

Anyway.

”Av 10 000 liter får jag ut 10 500 liter biobränsle. Det beror på att jag blandar ut med andra kemikalier, till exempel metanol och kaustiksoda, och får då drygt en liter biodiesel per liter olja. Den har kostat 70–80 cent att producera och jag säljer den i dag för en dollar”, säger Lauri Venøy till Dagens Industris livsstilsmagasin DIego.

Venøy är norrmannen som leker Brad Pitt. Kommer ni ihåg i filmen Fight Club när grabbarna stjäl fett från en fettsugningsklinik och gör tvål av det? Venøys fettfabrik har dock ett avtal med ett amerikanskt (var annars?) sjukhus i Miami - han behöver inte sno det.

Tänk att kunna lösa världens miljöproblem och överviktsproblem i samma flugsmäll! Bilring har fått en helt ny innebörd!

Skärpning, naturvetare!

Håll i er nu för nu ska jag vara otroligt elak men framför allt generaliserande och fördomsfull:

Naturvetare är fula. Kolla bara igenom alla nummer av vår facktidning "Naturvetaren". I senaste numret hittar jag endast två snygga tjejer i tidningen; förbundsordföranden samt en gammal student till mig, som jag hade när jag jobbade på universitetet (kul förresten att det verkar gå bra för miljövetarstudenterna!). Några snygga killar? Vad tror ni?!

Artiklarna, layouten, fotografierna, typsnitt m.m. känns risigt och "b". Om det är något som naturvetare behöver hjälp med så är det att höja självförtroendet. Vi behöver se snygga bilder på framgångsrika naturvetare, flashiga artiklar om hur coolt det är att jobba med den - ur min synvinkel - mest intressanta vetenskapen. Vi behöver inte se finniga, bleka doktorander som berättar varför de tog ut en lic-examen. Gah! Skärpning!