Det här får du i julklapp av mig

Det här är vad jag VILL ge er bloggläsare (några av er som givit er tillkänna iaf):

Mamma - En lycklig dotter
Pappa - En lycklig dotter
Peter - Fritid
Jonas - Några fler timmar på dygnet
Sara - Massor av kunder till nya företaget
Sofia - En miljöbil (om du ska fortsätta bilpendla)
Anki & Henrik - Ett uppslagsverk
Malin - Lite egentid efter ett drygt halvår hemma med barn
Ladan - Ett superbra jobb efter avslutat exjobb
Mina kollegor - Mer tid till era familjer
Jorden - Fler människor som bryr sig om sina barn och deras framtid
Stefan - Du vet vad du får av mig... (Xbox:arna var förresten slut) ;-)

Kunden har inte rätt - del 2

Måste bara få skriva av mig lite om en kund, som jag besökte igår och idag. Jag har hållit en arbetsmiljöutbildning för två grupper i två heldagar nu (samma kurs båda dagarna alltså), och den personen jag är irriterad över är den som är arbetsmiljöansvarig på företaget.

Jag har alltid tyckt att han har varit mycket osympatisk; ända sen den dagen jag först mötte honom (ung. 1,5 år sen). Han är plump, otajmad, lat, inkompetent, oengagerad och allmänt svår. (Dessutom är han kort, ful och har en hemsk dialekt också, men sånt får man inte ogilla folk för.) Igår t.ex. kom han ner och mötte oss - min kollega Lisa och mig - i receptionen. Han har aldrig träffat Lisa förr. Vi hade massor att bära på och Lisa frågar om han kan hjälpa till att bära en av våra lådor. "Nej, det kan jag inte. Det ingår inte i mina arbetsuppgifter." Jag har vid det här laget lärt mig att hans osmakligt otajmade, ironiska humor poppar upp vid alla tillfällen, men Lisa såg mycket förvånad ut när han "skämtade" så där. Efter en demonstrativ suck tog han ändå upp lådan...

Under de här två dagarna fick jag också reda på från deltagarna att de inte alls var nöjda med honom, men då gäller det att hålla minen och inte kommentera alls; kanske bara säga "Oj, det var tråkigt att höra att det inte funkar". Ibland har jag så otroligt svårt med det här kunden-har-alltid-rätt-perspektivet som man måste ha. Nej, kunden har inte alltid rätt och ibland är de t.o.m. riktigt dumma! Kallas det prostitution light när man ler och är trevlig bara för att de betalar min feta faktura sen?

(Del 1 av mina inlägg om dumma kunder finns här.)

Ett bra gig

Ikväll har jag varit på stå-upp-komedi (med imaginära hundar och sovande samurajer) tillsammans med en väninna. Det var Lasse Nilsen som stod upp mest hela tiden - då han inte låg ner, för att göra en mycket manlig gestaltning av Kristina Lugn i slow motion. Det är väl inte så många som känner igen Lasse, men han slog tydligen igenom lite då han förbandade till Magnus Betnér för ett tag sen. Nu kör han egen show, och även om han fortfarande känns lite som en rookie, får han godkänt betyg och jag kan absolut tänka mig att se honom igen om nåt år då han "mognat".

Jag står också upp hela dagarna. Och kör mina gig. Det kan t.ex. handla om arbetsmiljölagen eller miljöengagemang. Holy smoke vad spännande ämnen! Jag gör mitt bästa för att det trots allt ska vara kul och engagerande och jag får ofta just de kommentarerna på kursutvärderingarna. Kursen för ett par dagar sen gav bl.a. detta:
• Suverän pedagogisk förmåga av kursledare! Tankeväckande!
• Rolig och lättsam
• Utbildningsledaren var jättebra, informativ, rolig! Tack!
• Mycket duktig föreläsare!
• Mycket motiverande, kändes roligt med miljö

Det är ju fantastiskt roligt att få såna här kommentarer, men i och med det att jag känner mig så stressad hela tiden hinner jag aldrig stanna upp och faktiskt klappa mig själv på axeln.

Det kommer dock att bli bättre. Jag kan inte säga mer än, men mitt liv håller på att ordna upp sig. Jag återkommer i frågan. Snart.

Nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på ett Eddie Izzard-avsnitt på datorn. TV:n är ju utkastad. Måste dock skaffa en innan "Let's dance" börjar om några månader! Satt förresten snett bakom Daniel da Silva på tåget förra veckan. Han satt och skrev på sin blogg. Eftersom jag själv satt med datorn i knät var jag tvungen att gå in och kolla vad han skrivit. Kändes nästan som att spionera på nåns tankar. Coolt.

Öppet brev till alla manliga 40+ i 1 klass på X2000

Någonstans i Västergötland 21/11 20:30

Kära medresenärer (motresenärer?),

Först och främst vill jag berömma er för de mycket fina kostymer ni har på er. Lite skrynkliga efter dagens alla möten, och slipsen har åkt av, men de flesta av er har i alla fall rätt längd på byxorna. Tack för det.

Nu till min fråga till er:
MÅSTE NI PRATA SÅ J-A MYCKET I MOBILTELEFON?! OCH MÅSTE NI PRATA SÅ HÖGT?!

Nej, vi andra i vagnen tycker INTE att det är coolt att ni precis beställt en BMW med ”så mycket tillval att det inte går in mer”, eller att ni vet skillnaden mellan http och https, eller att mötet i Göteborg innebar att ert företag blev sågade vid fotknölarna. Vi bryr oss inte heller om att ni ”har mycket på gång nu – det rullar på” eller att ”ni ska träffa en bra kandidat på fredag”, eller att ni ”ska lira lite tennis med era trainers”.

VI BRYR OSS INTE OCH VI TYCKER T.O.M. ATT DET ÄR RÄTT STÖRANDE ATT NI PRATAR SÅ ÖPPET OM SAKER SOM NI EGENTLIGEN – UR FÖRETAGSHEMLIGHETSSYNVINKEL – BORDE HÅLLA TYST OM.

Jag vet, det finns tysta avdelningar på X2 [ekstvå] – slang för X2000 tydligen – men där slutar det alltid med att jag måste skälla ut folk som inte visste om att det var en tyst avdelning. Och jag tycker inte om att skälla.

Att prata högt och störande är som om ni hade suttit och pruttat hela vägen till Katrineholm. Hänsyn?

Något bättre är ni som somnar med era feta ölkaggar i vädret och snarkar högljutt. Ni vet i alla fall inte bättre – ni sover ju.

Jag vet också (eller jag kan i alla fall tänka mig) att det är svårt att stå och kissa i en tågtoa, men det torde inte vara så svårt att torka upp det som kommer på kanten och på golvet?

Era kostymer och visitkort säger att ni är vuxna och mogna. Bevisa det.

Tack för ordet. Trevlig resa.

Vad har vi sagt om åkgräsklippare...?

Jag är ledsen, men jag detta kan jag inte låta slinka omärkt förbi:

Veckans miljöbov är en person som satt sig på en gräsklippare och åkt från Haparanda till Ystad på en åkgräsklippare!

Jag vet att det går att göra intressanta livscykelanalyser och påpeka att min guldring på 5 g har större miljöpåverkan än gräsklipparmannens resa, så det tänker jag inte gå in på så mycket.

Det jag däremot vill kommentera är varför media verkar hänga ut honom som en hjälte och inte som en idiot?! Kom vi inte alldeles nyss överens om att vi alla skulle dra vårt strå till stacken? Vi behöver förebilder - inte "coola snubbar" som visar upp sin lite udda hobby och får beröm för det!

Enligt hans sponsors hemsida kör han på "miljöVÄNLIGT" drivmedel. Pust... När ska de lära sig?

"VIKINGs drivmedel reducerar markant utsläppen av skadliga ämnen i avgaserna.[Jämfört med...?!] Vår miljövänliga [Pust..] motorolja framställs av högkvalitativ råolja som är så gott som ["så gott som"... Öh, bra?] helt fri från cancerframkallande ämnen."

Här är produktbladet på det bränslet som de använder. Läs själva och berätta för mig om det är miljövänligt eller inte.

Ja, det här var ett miljönördigt inlägg, men det står jag för.

Det här önskar jag mig i julklapp

Det sägs att det bara är några veckor kvar till jul. Jag önskar verkligen att jag brydde mig mer. Antagligen kommer julengagemanget när man får barn, men just nu ser jag det bara som ett himla massa tid till att ta igen mig.

Naturligtvis är det trevligt att träffa familjen och släkten, men om man har ställt in kikarsiktet på en lugn jul vill det till att man är duktig på att "pretta ner" festligheterna så att man inte sitter och dricker mås-te hela tiden. (Mås-te är en dryck som gör oss stressade och som vi måste sluta upp att dricka, enligt Klas Hallbergs bok "Hångla mer!")

Av någon konstig anledning (gissar att det var de vise männens fel) mås-te man ge presenter till varandra på julafton. I vår familj har vi skippat det de senaste åren och kör istället med julklappshazard.

I år önskar jag mig tid. (Och ja, varför inte en ny klocka...) Jag har så många fantastiska vänner, bröder, föräldrar, kollegor och fritidsintressen. Jag önskar mig mer tid med dem.

Uppdatering 9.11

Ikväll kom snön. Eller snarare i förrgår. Fast dit alltså. Ö-vik.

Jag vet snart inte var jag är nånstans. Vår administratör skulle fakturera idag och frågade mig vad jag gjorde i Sthlm i tisdags.
-Va?! Var jag i Stockholm i tisdags?! Äh, aha, just det... jo, det var jag nog ja...

Nu är det för mycket resor och för lite hemmatid hos min älskade. Han kommer visserligen också att fly stan och landet under ett par veckor framöver, på jobb i Oslo. Vi kommer att ha en romantisk weekend där under en helg. Det blir underbart! En oas i kalendern!

Annars händer det inte så mycket. Vi har nu börjat få ordning på torpet och jag känner verkligen att det är ett hem nu. Imorgon får vi gäster, vilket blir supertrevligt! Det blir den första ordentliga "bjudningen" här i B41 (så har arbetsnamnet på lägenheten varit i snart ett år och det lever kvar).

Snart är det också dags för det stora släktkalaset här, vilket blir en kombinerad försenad-trettio-årsdag + inflyttningsfest. Drygt 20 pers blir vi! Först på eftermiddagen ska jag klå alla i Laserdome, sen blir det middag och trevligheter!

Just nu läser jag "Ursäkta, hur dags går jorden under? - Miljöfrågor för oss som hellre blundar". Otroligt rolig och väldigt lärorik - även för en miljönörd som jag.

På TV ser jag nu... INGENTING! I måndags fick min trogna vita TV (från början av 90-talet) gå till Gud, eller snarare till Återvinningscentralen. Vi har ingen TV! Rekommenderas varmt. Eller i alla fall ett tag. Jag kommer att sakna Grey's på onsdagar... *Snyft*

Det var dagens uppdatering. Bilden är tagen på Holgerspexet, där min tjusige bror är pianist i diket. Spexet kan f.ö. varmt rekommenderas. Överraskande bra för att vara ett amatörspex (om man nu får kalla det så).

Jag ska sälja min bil

Nu ska min lilla italienska flicka få ett nytt hem. Jag köpte henne vintern 2006 och då var hon nyimporterad från Italien och hade aldrig sett vägar med salt förut. Helt rostfri alltså!

Att ha två bensinbilar i hushållet känner vi är både dumt och onödigt, så nu planerar vi ett inköp av "miljöbil". Vi funderar fortfarande över bilmärke, bränsle och årsmodell, men det kan vara så att det lutar mot en biogasbil modell nyare. Tips emottages tacksamt.

Jag kan tänka mig att göra kompispris förresten...
http://www.blocket.se/vi/14028225.htm

Hur mår du idag?

Konstnären Erik Krikortz och Moderna museet har kopplat ihop hötorgsskrapornas belysning med en interaktiv humörbarometer på internet, skriver DN.

Man går in på www.emotionalcities.com och svarar på frågan "Hur mår du idag?" genom att klicka på en sjugradig färgskala från tokdeppig (lila) till superlycklig (röd). (Ikväll känner sig Stockholmarna "lite glada" för hötorgsfasaderna lyser gula.)

Jag har rätt ofta funderat över frågan "Hur är det?" som mestadels efterföljs av ett "Jo, tack - det är bra." Hundar luktar varandra i rumpan; är det det vi gör med den frågan? Tänk om vi alla gick omkring med en liten pappersremsa med de sju färgerna, och när nån svarade "Bra", så tog man upp remsan: "Kan du vara snäll och precisera?"

Eller är det så att vi faktiskt inte vill veta hur folk mår på riktigt och att det är lagom att berätta sanningen genom en kollektiv färg på en husfasad? "Tala är silver - tiga är guld." ? ? ?

Idag är jag i alla fall orange, om nån undrar. Hur mår du?