Vad döljer sig under ytan?

Igår var jag på Öppet Hus på NCC's nya BoButik. Jag har visserligen varit där ett par gånger förut för att bestämma kakel, klinker, köksluckor m.m. så min största behållning av gårdagens mingelhalvtimme var 1) en gammal kund till mig var där och kände igen mig till namn, trots att vi bara träffats ett par gånger 2) att de serverade chips m.m. och jag tog inte ens en enda salt pinne.

Dock började jag fundera lite på varför det är så viktigt att ha det fint hemma. Blir vi verkligen lyckligare? Är det värt alla pengar? De pengar jag lägger på min "massiva valnötsskiva" i köket hade säkert kunnat spenderas på något mycket roligare. En golfresa till exempel. Får vi tänka så? Hur mycket tid är det värt att lägga ner på att bestämma tapeter?

Häromdagen gick jag in till tapetaffären och pekade med hela handen och sa: "Vitt tack. Överallt. I alla rum." Ingen onödig tid där inte, och inga onödiga ören på svarta fondtapeter med blaffiga medaljonger på. Det ser visserligen snyggt ut i många inredningstidningar, men jag har en viss aning om att det kommer att bli som med den lila hallen jag hade för ett antal år sedan.

Jag är väldigt glad nuförtiden. Idag har jag gått och lett halva dagen. Lycka måste ändå vara det som vi strävar efter, eller? Vad gör oss lyckliga? Är det rätt kakelplattor? Kankse.

Ungefär så här blir mitt kök. Vita luckor, mörk bänkskiva, rostfria handtag och kakelplattor (svarta) som sitter som en murad tegelvägg (som på den andra bilden nedan).



Sen om detta kök gör att jag bli duktigare på att diska eller inte... ja, det visar sig. Det finns en diskmaskin i alla fall.