Hur man säljer en 1:a för två miljoner

För några veckor sedan började vi prenumerera på SvD. En av höjdpunkterna med detta blad är bilagan "Magasinet" som kommer på lördagar med ett tjugotal sidor bostadsannonser för nollåttor. En fröjd för alla som tycker om det svenska språket och dess användningsområden.

Här kommer ett axplock från gårdagens bilaga:

I underbar fastighet från 1905 finner man dessa synnerligen trevliga 117 kvm. (Vi hoppas att kvadratmeterna är sammanhängande, så att de inte hittat 10 kvm här och 20 kvm där...)

På den rymliga balkongen får hela familjen plats för frukost och den öppna spisen i vardagsrummet gör trevnaden optimal. (Hur vet de hur många som är "hela familjen" och varför kan man inte lika gärna äta lunch på balkongen? Vad är förresten "optimal trevnad"?)

Från balkongen är känslan av himmel och höjd magnifik. (Du måste skoja?!)

Utmärkt öppen planlösning. (Finns det öppna planlösningar som inte är så bra och skulle man i så fall erkänna det?)

Perfekt läge - nära till allt! ("Till allt"??? Det är ju helt otroligt bra!)

Förvaringen är sällsynt god i denna pärla. (Här känns det som om de använt ord från en slumpgenerator för mäklare. "Vad ska vi säga om förvaringen, Peder? - Tja, vi har inte använt orden sällsynt, god eller pärla än. Kan du klämma in dem?")

Smakfullt inredd. (Enligt vem?)

Läget är ypperligt bra. (Någon som använt Shift+F7 i Word, månne? Varför alla dessa adverb?)

Lägenheten erbjuder 2-3 sovrum. (Något som jag gärna skulle vilja ha preciserat lite bättre, tack.)

Toppfräsch 4:a. (Nu har jag lärt mig ett nytt ord - toppfräsch.)

Här finns en huvudbyggnad i nationalromantisk stil som omsorgsfullt renoverats till ett ypperligt skick och som skulle få den ursprunglige byggherren mer än nöjd. (Betänk att varje ord i en SvD-annons kostar några hundra kronor...)

Alldeles lagom uppdaterad för det moderna paret. (Vad i hela friden betyder detta?!)

För dig som värdesätter en stilren mix av 30- och 70-tal. [...] det kaklade badrummet ser nästan nytt ut. (Detta betyder med andra ord: "Har inte renoverats sen 1976 och med lite fantasi kan du kalla det kitchigt och charmigt.")

Dessutom finns en sällsynt rymlig klädkammare. (Har inget att säga mer än: give it to me!)

Gått över tiden

Nej, okej då... inte egentligen... Men att vara i vecka 37 är som att ha gått över tiden för vad man mentalt orkar med. Jag tror att Naturen lagt till de sista tre veckorna bara för att man ska längta så mycket efter förlossningen att man glömmer bort att det egentligen är något som man inte borde längta till.

Saker jag saknar:
* kunna gå i trappor
* gå en 18-hålsrunda med bärbag
* dricka ett kallt glas Riesling på balkongen en ljum augustikväll
* spela ett rejält pass squash utan att behöva be motståndaren att inte lägga stoppbollar
* ligga på mage
* ligga på rygg
* sola utan att behöva smörja in hela kroppen i SPF 30 (pigmentsfläckar)
* mina skor
* mina kavajer
* brieost
* gå till gymmet och slippa lyfta 1,5-kilosvikter
* makten över urinblåsan
* att känna mig snygg
* "kan-själv-känslan" (det är mysigt att bli uppassad... till en viss gräns... jag är ju inte riktigt en sån person...)

Ni som kan göra alla dessa saker - gör dem! Njut när ni sätter på er era fina små sommarsandaler och njut av ett riktigt skönt konditionspass på spinningcykeln! För min skull.

Idag är det nästsista MVC-besöket. Jag ska njuta av att få höra vår dotters hjärtslag. Det är oslagbart.

Källsortering anno 1911

Igår turistade jag i G:a Linköping. Jag gick långsamt runt mellan de olika bodarna och sevärdheterna och njöt av uppehållsväder; lukten av bröstkarameller och damm; skrattande barn i kullerstensguppande barnvagnar; humlor i örtagården samt nostalgiska skyltar.

Bl.a. fastnade jag för den här skylten, som satt på en av uthusbodarna. Att vi år 2008 jobbar med fastighetsnära källsortering för våra hyresgäster verkar vara "såå 1911". T.o.m. fraktionen "Svinmat" används fortfarande i Linköping, då bl.a. Scans slakterispill, skolköksavfall och Scandics matrester går till den lokala biogasanläggningen. Inget nytt under solen alltså.

Dusör, tun och Dao

SvD:s korsord och regniga sommarförmiddagar - finns det något mer rogivande? På köpet får man dessutom en gnutta vishet genom att man "råkar" skriva i ord man inte viste var rätt. Idag trillade följande ord in:

TUN: Gårdsplats (Svensk traditionell inhägnad/gärdesgård)
DUSÖR: Ekonomiskt bevis på uppskattning
DAO: Vindistrikt i Portugal (tydligen väldigt känt)
SKEPPSKLARERARE: Ordnar fartygsaffärer (fartygsmäklare)
ENVOYÉ: Diplomatiskt sändebud

Forskarna har ju kommit fram till att korsordslösning och annan hjärngymnastik kan minska risken att utveckla Alzheimers och andra demenssjukdomar. Alltså innebär det att jag just nu gjort ett entimmas gympapass för att förbättra min hälsa. Känns bra, eftersom ett sjukilometers konditionspass i skogen inte känns så aktuellt så här i nionde månaden...

Kärlekscheck #2,3,4

Tro inte att jag glömt bort att använda mina Kärlekscheckar. De tre senaste veckorna har det varit

* "Helkroppsmassage": Fast uppdelat på olika tillfällen och kroppsdelar, för jag somnar så fort jag får lite massage nuförtiden! :-D

* "Romantisk middag": Det blev en god karljohanssvamppasta på en uteservering i stan.

* "En kväll på krogen": I Örebro nu i helgen med några goda vänner. Först fantastiskt god mat på Wobbler och sen alkoholfria drinkar och discodans (!) på ett uteställe ända inpå småtimmarna. Snacka om sista chansen på ett tag!

Tack, älskling för allt! Du är världens bästa!

Om din kropp

Till alla er som ska springa maraton, är gravida, har genomgått operationer pga nån olycka eller sjukdom, har fött barn, räddat människor ut brinnande hus och/eller bara glömt bort hur coola ni är. Läs nedanstående citat och insup orden från en av Sveriges mest framgångsrika och prisbelönta författare:

Den var den naturligaste sak i världen, kroppen, den förelåg och utförde sitt verk även om man inte ägnade den en enda tanke. Den utgjorde en lycklig förening av löst och fast, av flytande och stelnat, slem och emalj, överhuvudtaget föreföll den att vara en skickligt för att inte säga konstfärdigt uttänkt helhet av delar som, betraktade var för sig, kunde te sig skrattretande och i vissa fall frånstötade. Summan, kroppen som anordning och sammanhang, förtjänade både aktning och beundran, man kunde till och med tänka sig att den ständigt var i behov av just aktning och beundran: den saknade nämligen anförvanter, den stod helt ensam i världen.

Nån som känner sig sugen på att flasha med sin litteraturkunskap? Författade och verk?

12 mail

Jag loggade in och kollade jobbmailen idag. Nu har jag varit ledig i en vecka och varit helt fri från jobb och jobbtankar. De flesta tror att jag gått på föräldraledighet redan nu, så det är helt dött på mailfronten. Tolv mail på en vecka! Det är som en dröm! Jag kollade på ämnesraden, insåg att inget var akut och loggade sen ut.

Nu ska jag inte logga in förrän jag kommer tillbaka till jobbet den 13:e aug. Fast fr.o.m. då jobbar jag bara strödagar då jag ändå har intressanta möten att gå på. Fem veckors semester utspritt på sju veckor - det är en hit!

Sitter jämställdheten i kläderna?

Häromdagen fick vi en hel påse med otroligt fina barnkläder från en kollega. Hennes både döttrar, som i sin tur har smådöttrar, hade dumpat kläderna på sin mor och sagt "Släng de här, vi ska inte ha fler barn". (Vi ska inte gå in på överkonsumtion i detta inlägg.) Min kollega hade snappat upp att vi ska föda en dotter och frågade lite försynt om det skulle kännas fel om hon gav bort kläderna till mig.

I påsen fanns det mycket rosa och rött och sammet och glitter och blommor och spets. Några helvita bodies kan vi - med gott samvete - sätta på barnet om det skulle visa sig att det, trots en säker ultraljudsläkares uttalande, har något som dinglar mellan benen när den kommer ut.

Vi är 70-talister. Jämställda. Ska dela 50/50 på föräldraledigheten. Delar lika på hushållssysslorna. Är liberala vad gäller kvinnliga chefer, homosexualitet, mäns förmåga att vara förskollärare och kvinnors förmåga att vara brandmän. Men att sätta jeans med glitterblommor på min son; skulle jag göra det? Nej. Men en FC Barcelona-outfit på min nyfödda dotter? Absolut! Jag kan erkänna att det finns en liten skevhet i detta.

Jag tror inte att den reella jämställdheten sitter i kläderna egentligen och man ska nog passa sig för att vara alltför obstinat vad gäller hur man klär sina barn. Det finns ju faktiskt en mobbingaspekt på det hela också. Det är bättre att vi lär dem att jämställdhet sitter i våra beteenden, i våra åsikter. Vi ska också "trampa upp stigar i hjärnan" åt dem, så att de själva kan välja konstsim eller boxning, barnmorska eller bilmekaniker, oavsett var "normen" och statistiken i samhället säger.

Eller hur blir man som 70-talist och förälder vad gäller klädsel? Gissar att ni sitter på facit där ute...

Arboretum

Ett arboretum är en skogsträdgård med planterade träd och buskar från när och fjärran. Pappa och jag besökte Skäftekärrs arboretum (ägs av Sveaskog) häromdagen och jag tycker att det är något visst med såna där planteringar. Min fd kollega har ett privat arboretum vid sin sommarstuga. Har ingen aning om hur många träd han planterat under årens lopp, men jag tror att det börjar närma sig ett hundratal.

Vad lämnar jag efter mig som människor år 2186 kommer att ha glädje av?

För tio år sedan läste jag "Den själviska genen" av Richard Dawkins. En mycket intressant bok som tar upp begreppet evolution på ett spännande sätt. I boken introduceras bl.a. begreppet "mem" (eng. meme), som analogt med våra gener är något som kan spridas vidare genom generationer. Ett arboretum skulle jag säga är en typisk mem. Likaså ett verk av Mozart, ett klädmode, en hantverksmetod etc. Vill man bli ihågkommen som människa i detta kulturella samhälle är det nästan bättre att börja skapa memer istället för att sätta barn till världen. En opera av Puccini går i princip oförändrad igenom generationerna, medan dina barnbarnsbarn bara har en bråkdel av just dina gener i sig.

Jag har ännu inte skrivit klart någon opera eller börjat plantera ädelcypress, fontänpil, silverpoppel eller hybridlärk, så jag kör på plan B istället; barn. Vi får hoppas att Spiggen lämnar efter sig ett riktigt kulturarv och att hennes föräldrar får lite cred för det.

Väldigt high-tech

Jag glömde kameran hemma. Miss av mig, men i detta high-tech-samhälle går det ju inte nöd på mig; jag har ju en mobilkamera med 3.2 megapixlar att tillgå.

Dock stötte jag på nästa problem när jag insåg att jag inte kan publicera några av dessa bilder på bloggen, eftersom jag även glömt sladden hemma, den som går mellan mobilen och datorn. Datorn har inte heller blåtand eller minneskortläsare, så jag kan inte få enheterna att "prata" med varandra. Pust.

Vad gör man då? Jo, då testar man att gå in i mobilens kameraalbum, välja "Skicka till" och sen finns det något som heter "Blogg". Jag testar, tänkte jag och skickade iväg en bild ut i cyberrymden. Efter ett tag kom det ett sms tillbaka där det stod att de skapat en blogg och att bilden fanns att hitta där. Och mycket riktigt, nu finns det en "ny" blogg (som bara jag kan läsa, för den fungerar bara som mellanlagringsplats) dit alla mina mobilbilder skickas.

Jag borde börja jobba med "data", som hon i Masjävlar. Jag är för j**la bra på sån här high-tech! Nästan så att jag slår mannen på fingrarna. Nästan bara.

Resultatet ser ni nedan.