På spåret

Mölnbo. En liten håla utanför Ingenvetvar.

Ännu ett trasigt X2000. Hon suckar och tittar ut genom fönstret. Får man sucka eller är det här bara ännu ett i-landsproblem, som egentligen inte borde få kosta mental energi? Hon har ett toppenjobb som hon trivs med, men resorna… Hon suckar i alla fall, trots att det sitter svältande barn i Afrika som aldrig ens sett ett tåg.

- Det här är kanske en konstig fråga, men är det nån resenär som har en ringnyckel? frågar lokföraren i högtalarsystemet. Huvudsäkringen har gått och vi behöver ett verktyg för att byta.

Ett skratt sprider sig i vagnen och vips har de tråkiga svenska fasaderna rivits och man kan tänka sig att vända sig till grannen och le och säga ”Ja, inte är man förvånad!” eller ”Har de ingen verktygslåda på tåget?!”.

Helt plötsligt tas alla resenärers mobiltelefoner fram och på fem minuter har man fått sig tio olika versioner av det inträffade berättat för sig. Alla resenärer har uppfattat problemet på olika sätt.

Hon tar upp sin telefon och ringer hem och berättar sin version. Kommentaren från andra änden lyder: ”Det HÄR är humor och mycket bättre än att komma i tid. Skratta åt det hela och ring mig sen så kommer jag och hämtar dig,” Hon ler och tänker på hur mycket hon älskar honom.

Eftersom tåget trots allt stannade i ett samhälle kommer konduktören på att han kan springa över till huset intill och låna de verktyg som behövs. Det är en fars och hon ler inombords. Eller gråter. Är det så här SJ ska fungera?! Det som vi betalar hutlöst med pengar åt dagligen… Lite tragiskt är det allt.

Tåget börjar rulla igen och de är än en gång på spåret. Hon ler och tänker att det trots allt är rätt bra med ingenjörer.

Utan nät i två dagar försmäktar vi på denna ö

Vi har flyttat! (Flyttkort är på väg till släkt och vänner… Vi ska bara hitta pennorna först.) ”Bebisen” som förr bara var ett par betongblock med hål i har nu vuxit ur den fula-ankunge-dräkten och blivit en svan i vacker skrud. Utsikten från baltanen (balkong/altan) har blivit ännu tjusigare då trädens höstfärger och den nyanlagda våtmarken pryder vyn.

Det är spännande med alla ljud. Jag ligger vaken och lyssnar och lär mig. S går över ett mattpolerat parkettgolv; en droppande kran; en färdigkörd diskmaskin; byggarbetare utanför fönstret; kylskåpet; grannar som dammsuger. Det är synnerligen tyst trots allt.

Flytten gick bra. Två flyttgubbar kom och bar ut, bar in, bar ut och bar in. Sen lämnade de mig med en faktura och en ouppäten butterkaka, som jag köpt enkom för dem. (Har folk det så bråttom på sina jobb nuförtiden att de inte ens har tid för en kopp kaffe med kunden?)

Den senaste veckan har vi varken haft fast telefoni, internetuppkoppling eller en inkopplad TV. Helt underbart! Allt kommer naturligtvis i sinom tid att kopplas in, men fram till dess njuter jag av allt det andra man kan göra i livet (läs: packa upp lådor och leta efter försvunna pinaler).

Idag ringde de förresten och sa att vår Loveseat har kommit! Custom made just for us. Bilder kommer så fort vi fått hem ”henne”.

Pusselbitarna faller så smått på plats och jag har just insett hur härligt det är med Potential: man har det bra, men man ser liksom att det bara kan bli bättre. Så känns det med hemmet just nu. För varje stolstass som appliceras kommer vi ett steg närmare en färdigutvecklad svan.

En skruv lös

Nu är det bevisat: jag har verkligen en skruv lös! Det som alla gått och undrat så länge, har nu fått vetenskapligt bevis. Läkarna har gått ihop och t.o.m. givit mig en tid för operation - 3 okt. De säger att det är ett litet ingrepp och att jag kan gå därifrån på en gång efter operationen. Jag som trodde att hjärnkirurgi oftast tog lite längre tid... Förhoppningsvis blir jag lite mindre knäpp i alla fall.

Klicka HÄR för mer info.

Lite bilder från en nästan klar lgh B41

Jag har fått en släng av...

Några av de saker jag slängt (avfallshanterat) den här helgen:

* Alla föreläsningsanteckningar från 5 år på universitetet - motsvarar papper från 1 ha skog ungefär
* Trasiga strumpor
* Böcker om miljö från början av 90-talet
* Videoband
* Kassettband
* Gamla handdukar
* Matlådor som inte är "riktiga" utan bara återanvända glasslådor
* Pennor som inte funkar
* 4 st. fula, trasiga solglasögon
* Fyrtioelvatusen fula småprylar som man köpt billigt nånstans och som man tyckte var kul 1992
* Hundrafemtiotusen t-shirts "som man sparar för att de kan vara bra att måla i"
* Regnbyxor som läcker in vatten
* 2 st. bernadottepussel (Sorry, Sofia!)
* Snygga små shoppingpåsar från fina märkesaffärer ("De kan vara bra att ha nångång...")

Igår blev jag så mentalt trött av allt packande/sorterande/slängande att jag somnade mitt i ett mail jag höll på att skriva. Och då var klockan nog bara 23. Jag har nog fått en släng av slit-och-släng-sjukan. Undrar om det finns bot?

Snart är det jul!

I jul kan man ta fem semesterdagar och på så sätt få sexton dagars sammanhängande ledighet. Det ska jag göra. Man ska passa på när det är ”arbetstagarjular” och man själv inte är arbetsgivare. Hehe...

Nu är frågan vad man vill göra med sina sexton sammanhängande dagar? Förra året blev det ingen skidåkning alls p.g.a. fotoperationen, så det vore trevligt att återuppta både utförs- och tvärsförsåkningen igen. I år har jag dessutom en alldeles utomordentlig telemarkslärare till mitt förfogande.

Sen vill man ju förstås träffa familjen också. Speciellt bror nummer Bryssel, som jag annars inte springer på så påfrestande ofta. Men jag vill ju även umgås en skvätt med min sambo (!) på julafton och likaså träffa hans familj och uppleva hans traditioner. Han är för övrigt mycket för att ge bort julklappar, medan jag inte är det. Vilken superbra kombination! En vinna-vinna-lösning för mig liksom! *fniss*

Mitt i denna sexton-dagars-ledighet blir det plötsligt ett nytt år. Då vill man ju fira det naturligtvis. Och har man en alldeles ny och fräsch lägenhet till sitt förfogande så vore det väl synd att inte fixa en sjuhelvetesfest på nyårsafton.

Vilken underbar jul jag har att se fram emot! Vill ni vara med och dela den med mig så säg till!

Inbjudan till nobelfesten... eller nåt i den stilen

Imorgon ska jag till Bilprovningen. Dagen innan man ska dit får man ett påminnelsemail. Det verkar som om de har anställt nån nyutexaminerad marknadsassistent/kundansvarig med många, många högskolepoäng i svenska:

Bäste fordonsägare!

Här kommer påminnelsen om Din förestående besiktning.

Du har en bokad tid på stationen i Linköping
2007-09-14 kl.XX:XX med Ditt/Dina fordon med registreringsnummer XXXXXX.

Regler finns för avbokning. Läs om avbokningspolicyn under fliken besiktning på Bilprovningens hemsida.

Detta meddelande går inte att besvara med vändande e-post. Vill Du kontakta
Bilprovningen, är Du välkommen att skicka ett meddelande till
kundtjanst@bilprovningen.se eller ringa till vår bokning på telefon: 0771-600 600.

Med vänliga hälsningar
Bilprovningen

Diskborste de lux de la DeLaval

Oooh la la! Nu har jag fått tag på en förstklassig diskborste! Också kallad livstidsborste, som man diskar i diskmaskinen när den blir smutsig. För utsliten blir den inte! Jag erhöll dyrgripen idag då jag höll utbildning för ovan nämnda mjölkindustriföretag.

Det sägs - i DeLaval-kretsar - att diskborsten tydligen är så kitschig och ball att vissa coola inredningsbutiker i Stockholm har den i sitt sortiment. De diskborstar DeLaval har i sina fikarum har de fått lov att sätta en stöldkedja på, annars "får de fötter"...

Snacka om vardagslyx!

Handlingsförlamad

Det börjar närma sig 26 september. Dagen då flyttkillarna kommer och ska flytta alla möbler och färdigpackade lådor från en lägenhet till en annan.

Smaka på ordet... FÄRDIGPACKADE... Mmmm...

Var ska man börja?! Jag var rätt stolt över mig själv när jag för några veckor sedan började med såna där småsaker - men som ändå är rätt skönt att ha gjort - som t.ex. rensa ut gammalt nagellack, putsa golfbollar, kasta kontoutdrag från 2002, köra ett lass till återvinningscentralen m.m. Allt det där som inte syns, men som känns bra.

Nu är det verkligen dags att göra saker som syns. Kanske packa ner vinterkläder i en låda, åka iväg med böcker till Myrorna, gå igenom linneskåpet och sortera, slänga och märka upp... Det värsta är bara att när man börja nysta i något så tar det sån otrolig tid. Ska jag t.ex. rensa bland gamla brev måste jag ju - förstås! - läsa dem alla en gång till först. Och där försvann två timmar till.

Fr.o.m. imorgon är det minst en låda om dagen som ska packas, annars...

Nån har sagt att: karaktär är så som du beter dig när ingen annan ser dig. Det ligger nåt i det.

Jag är en DVD-boxmissbrukare

I snitt tittar jag på TV max 1-2h/vecka. "Gilmore Girls" på kanal 5 missar jag bara om jag råkar sitta och äta provsmakarmeny på nåt 5-stjärnigt hotell - vilket faktiskt hände mig häromdagen - annars finns inget som går före den timmen i soffan. (Tisdagar kl.21 för övrigt, så att ni vet när jag är oanträffbar.)

Ni vet hur det är att ha en skål godis framme... "Bara en." "Kanske två." "Ok, max 3, sen får det vara nog!" Så är det att ha en osedd DVD-box hemma. Jag köpte tre säsonger när jag vara i USA; två med "Grey's anatomy" och en med "House". Det är som en drog! I snitt kollar jag nog på ett avsnitt om dagen (42 min).

Och så finns det bonus features också! Det är ju nästan för bra för att vara sant!

Ikväll är det tvättkväll. Ett avsnitt är ungefär lika långt som en maskin. Vilken kväll det blir!

P.S. Jag är förresten ute efter nåt gott laxrecept. Nån som vill dela med sig?