Ny design utan innebörd

Jodå, det är samma gamla blogg ni hamnat på. Behövde bara sminka till den lite.

Nu behöver jag komma på nåt djupt som illustreras av de däringa maskrosblommorna... Det måste ju vara genomtänkt, det här med bloggeriet.

Vissnad blomma som sett sina bästa dar? Läste nånstans att man är som vackrast när man är 46 år, så det stämmer ju inte än.
Vissnad blomma som vill sprida sina frön? Kanske mer passar på en man?Miljöpartist? Njae... inte precis.
Längtan till sommar och trädgårdsarbete? Varför inte?

Har ni några tips?

Försök till årskrönika

Jag försökte. Men misslyckades. Jag började skissa på hur året hade sett ut; vad hade jag gjort på jobbet, hur Alva trivts på dagis, hur det funkar med Stefans nya roll på jobbet (och vad hände egentligen med rådjuret han sköt i höstas), vad har vi haft för husprojekt under året och hur gick det med min krockskada. Det blev ingen rolig årskrönika. Torr och uppräknande. Som nåt slags tråkig högstadieredovisning.

Fast det var nyttigt att skriva den. Nyttigt att tänka tillbaka på att vi faktiskt har gjort förfärligt mycket under året och att jag måste sluta tycka att det är tråkigt att vi inte är så aktiva. (Jag har mina svaga stunder då jag säger sånt dumt till Stefan.) Jag märker att jag blir rätt så lättpåverkad av vänner och kollegor, som berättar om saker DE gör: reser utomlands några gånger per år, har årskort på teatern, tar med tre barn på skidresa, ställer till med stora fester hemma, bygger om huset, tränar tre gånger i veckan, åker iväg på romantisk helg till NY, lagar spännande maträtter, tittar på sommarstuga, flyttar till USA några månader för att prova på, fixar naglarna så att de alltid ser tiptop ut... Gaaah!! Ibland fungerar inte filtret i huvudet som klargör för mig att det inte är en och samma person som fixar allt detta. (Nån mer som har samma sjukdom?)

Därför var det nyttigt för mig att få skriva ner att jag faktiskt varit iväg med jobbet i snitt en gång per arbetad månad. Ett vadstenainternat med ledningen, 2 x Söderköpings Brunnvistelser, en italienresa med CSR-gruppen, en klappa-vårt-vindkraftverk-resa till Norrland, en skidresa till Stöten samt en styrelse-/studieresa till Göteborg. Betänk då att jag inte jobbade i jan-feb utan var mammaledig då.

De mörka stunderna under 2010 har verkligen varit svårräknade, vilket också var viktigt att få tänka på under min skrivprocess. Min farfar gick bort i våras och det var naturligtvis inte roligt, även om hans död var fin på flera sätt. Att bo på landet under dessa två vintrar som vi nu upplevt har heller inte varit klackarna i taket, även om man vänjer sig. Alvas dagisvistelse har varit mycket positiv och hon har klarat sig ifrån att bli så sjuk. Däremot har både Stefan och jag varit ovanligt förkylda i år, vilket för min del framför allt gått ut över träningen. Ölandsvistelsen i somras fick avbrytas pga stormar och avstängda ölandsbroar. Och parisresan med jobbet förra måndagen blev aldrig av för planet gick sönder på landningsbanan nån sekund innan det skulle lyfta. Annars har vi haft tur med transportmedel under året, något som jag vet att många andra inte haft.

Det jag saknat är one-on-one-träffar med mina vänner. Tjejer från Ithaka, Ladies' circle, bokcirkeln, och lilla "tantgänget" har jag regelbundet träffat, men det där förtroliga mötet över ett glas vin på nån pub som uteblivit. Likaså helghajken på östgötaleden med nån eller ett par kompisar. Jag hoppas att 2011 bjuder på fler såna möten.

Bilden är för övrigt tagen på ett hotellrum på Varbergs golfklubb. I alla rummen stod det små visdomsord på väggarna. Jag tycker att detta på ett bra sätt sammanfattar hur jag känner mig just nu.

God natt och God Jul!

メリークリスマス

Är det så att alla julhälsningar i år kommer att komma via facebook och att vi som fortfarande tvivlar får skylla oss själva att vi blir utan hälsning?

So be it. Här kommer min japanska hälsning i alla fall. Främst till de bekanta jag har i Japan. (Mamma, skicka vidare!)

スウェーデンからビッグハグ。
私はあなたに2011 年にはすべての成功をお祈りします！

Ja, eller nåt sånt.

(Jag filar på en årskrönika som förhoppningsvis kommer i år... Håll ut, jag ska bli en bättre bloggerska.)

Dubbel flashback

Igår var jag inbjuden till universitetet för att under tjugo minuter redogöra för ”Vart leder utbildningen”. Nu var det på ett program (EMM) som hittills inte utexaminerat några studenter, så att ge ett exakt svar på frågan är naturligtvis omöjligt. Dock kan jag säga att om jag suttit på en större miljö- och energiavdelning där jag varit tvungen att anställa skulle denna utbildning vara klart intressant som rekryteringsbas! Hade jag behövt plugga igen (för den tjänsten jag har idag) hade jag valt just civilingenjörsprogrammet EMM.

Det var för övrigt en intressant fråga som jag ställde till mig själv; vad hade jag pluggat till om jag visste det jag visste idag om världen? Har jag gjort rätt val på vägen? Vad hade jag egentligen velat pyssla med? Gymnasielärare? Läkare? Hudterapeut? Nej, jag ångrar inte mitt val. Jag tror att jag aldrig kommer att sluta utbilda mig för jag kan förmodligen aldrig bli nöjd. Jag har alltid haft ett gott öga till forskning och ärligt talat tror jag att det är på ett universitet jag kommer att sluta mina förvärvsarbetande dagar. Däremot har jag lovat mig själv att aldrig forska på något som jag inte själv upplevt ett forskningsbehov av. Det innebär med andra ord en hel del år i arbetslivet innan jag skaffar mig ett sånt där kontor på institutionen där högar med forskningsrapporter och orättade D-uppsatser skapar ett kreativt kaos och intryck av visdom.

Flashbacken jag fick handlade i alla fall om universitetstiden. Husen och ingångarna är de samma, men mycket är renoverat och studenter med mobiltelefoner och laptops hänger i varje hörn. Själv minns jag att jag ifrågasatte varför vi var tvungna att gå och hämta ut ett e-postkonto när jag började plugga. Vadå "mail"? Vem ska jag "maila" till? De jag föreläste för igår var fem år gamla när jag själv började plugga! De ryggade tillbaka när jag sa att jag kom till universitetet för första gången 1996. När blev jag så gammal?!

Den andra flashbacken jag ville skriva om idag är den jag upplever just i skrivandets stund. Bloggande på ett försenat SJ-tåg. Pust och stön, SJ. (Slösar inga pixlar den här gången på att beskriva min besvikelse.) Snart firar förresten Lilla u-bloggen 4 år! Tack alla som hängt med från början och som visat intresse på diverse sätt. Jag vet enligt statistiken att ni är rätt många som är återkommande läsare, men jag har ingen aning vilka ni är. Pip till om ni vill. Jag är så nyfiken!

Jag har varit i Stockholm idag på ett söka-EU-pengar-seminarium som en konsultfirma höll i. Det var fantastiskt roligt att se de fyra killarna i 30-årsåldern som höll i seminariet. Alla var 170 cm långa, spinkiga jurister/ekonomer, hade Tiger-kostymer och backslick och körde hela igenom hela lathunden ”Så blir du en lyckad 80h-stureplanskonsult”. Jag satt och smålog lite för mig själv och var ytterst tacksam för att min man inte visar några tecken på att ha de där valparna som förebilder. (Det betyder inte, Stefan, att jag inte tycker att du är snygg i din Tiger eller att du inte skulle klara av deras jobb. Men jag tror att du vet vad jag menar…)

För en gångs skull var jag faktiskt väldigt effektiv och använde dagens fikapauser till att skriva ihop en skiss på ett projekt vi ska söka pengar för. Jag fick ner både idé, projektnamn, lösning, budget, tidplan, partners och funderingar över möjliga stödprogram som presenterades under dagen. Ibland har man sina moments.

I helgen är det dags för sista delen av kursen: Manlig grooming samt Festsminkning med lösögonfransar, glitter m.m. Jag passade på att ragga upp en av dagens kvinnliga deltagare som sminkmodell till helgen. Hon var mörkhyad och fantastiskt vacker och jag var helt enkelt tvungen att fråga henne. Hon blev naturligtvis väldigt smickrad och skulle ge besked under morgondagen. Haha, tokiga mig! Den här kursen har verkligen gjort mig lite galen. Återkommer med kurssummering så snart som tiden medger detta.

Gud, vad jag behöver lite semesterdagar nu! Framför allt ser jag fram emot att få umgås med min familj!

Den "lilla" svarta

Snart blir det till att köra med full gas! Äntligen är det dags för familjens första biogasbil. I en biogasstad som Linköping finns det inte längre några ursäkter till varför jag inte ska köra en biogasbil. Att ligga på ett utsläpp på runt 20 g/km (biogas, ej naturgas) känns bra när man måste pendla 5 mil om dagen.

Mina ungefärliga pendlarmils utsläpp per år skulle schablonmässigt räknat se ut så här:
2,5 ton CO2 med "vanlig" bensinare
0,8 ton CO2 med etanol (min nuvarande)
0,2 ton CO2 med biogas

Våra totala utsläpp per person och år brukar, för en svensk, ligga runt 6 ton. Då kan ni själva räkna ut hur stor del min pendling betyder för mitt totala "ekologiska fotavtryck" och varför det är extra viktigt att jag kör med miljöbilar.

I mars kommer bilen, inshallah. För mina modelltokiga bröder kan jag berätta att det är en VW Passat Variant TSI 150 EcoFuel DSG Masters. För mamma kan jag berätta att den är svart och har många såna där säkerhetsstjärnor. För pappa kan jag berätta att den är väldigt lik en Audi, fast utan att se ut som en Barbapappa.

Jag är fast!

Äntligen, äntligen, äntligen har jag hittat en hobby som jag brinner för!

Kursen på FACE Stockholm är klockren och vi får jobba med olika lärare som bl.a. sminkat Madonna, Kate Moss, Idol-gänget, E-typevideos... etc. Det är ett bra tempo och det går faktiskt över förväntan för mig. Denna intensivkurs är alltså bara fokuserad på "beauty", dvs en längre makeupartistutbildning innehåller ju även teater-/cirkussmink, manikyr, pedikyr, viss håruppsättningsteknik m.m. Jag får lära mig naturlig makeup, färgning av bryn och fransar, bröllopsmakeup, festmakeup (lösögonfransar bl.a.) samt manlig s.k. grooming.

Nästa gång är det två hela dagar med bröllopsmakeup och det saknas förresten lite modeller till detta. Jag har ingen till lördagen än och två av tjejerna på kursen tror jag står utan modell både lör och sön. Intresserad? Hör av dig! (Datum: 27-28 nov. ca 9:30-15 bör modellerna vara där.)

I lördags köpte jag på mig en makeupväska - med innehåll. Mycket har jag ju redan sedan innan, men nu känner jag mig rätt så fit for fight för vilken vardags-, fest- eller bröllopssminkning som helst. I vår/sommar har jag blivit lovad jobb hos min frisör för att fixa baltjejer och brudar/tärnor. Lite extra roligt eftersom jag inte har mitt diplom än. :-)

Första halvåret kör jag gratis åt alla kompisar, sen hade jag tänkt bli lite känd och dyr.

Nu måste jag bara komma på ett bra namn åt mitt företag...

Nå, hur blev det egentligen?

Några av er har efterfrågat före- och efterbilder av husomvandlingen i somras. Jag hittade en gammal bild från förra husägarnas hemnet-fotografering. Så här såg vårt hus ut innan carport, ommålning och nya markiser.


Och så här ser det ut nu. Det som saknas är slutmålning av carporten som ska ske i vår när träet är moget.

Hur man får ovänner...

1) Klistra in en bild på en resrutt i Karibien.

2) Skriv att ni ska åka mitt i kallaste (svenska) vintern.

3) Påminn dem att du är miljöchef och att det inte ser så snyggt ut att flyga flygplan och sen åka kryssningsfartyg.

4) Försök att skylla på att ni ska hälsa på goda vänner som valt att bosätta sig i Florida och att man nästan kan skylla all miljöpåverkan på dem. Dessutom ska du ju klimatkompensera resan och lite till.

5) Försök att hitta nytt boende i Miami, eftersom dina vänner tycker att du är dum som försöker lägga över miljöskulden på dem mitt i ett blogginlägg.

6) Ångra dig och lägg ut en bild på kantareller istället.
7) Ångra dig ännu en gång eftersom bilder på folk som plockat litervis med kantareller kan ses som stötande av vissa.

När jag blir stor...

I går hade jag ett mycket intressant möte på universitetet med en professor och en fo.ass. Vi har ett samarbete (se tidigare inlägg med TV-klipp) med LiU som kommer att gå ut på att bl.a. titta på våra hyresgästers "energibeteenden" i hemmet. Det är så häftigt med forskare som är så oerhört kompetenta och som verkligen brinner för sin sak. Jag satt och tänkte mycket på att jag en gång i tiden fått erbjudanden om doktorandtjänster, men valde ett annat liv.

För drygt tre år sedan (ni som läst min blogg under lång tid kommer kanske ihåg detta) fick jag erbjudande om att bli WSP:s utbildningsansvarige (i hela koncernen) med kontor mitt i London. Sextiotimmarsveckor, högklackat, heltäckningsmatta i badrummet och inga barn på ett bra tag. Det livet valde jag också bort.

Hur sjutton ska jag få ihop mina intressen kring forskning, hållbarhet, utbildning, starta-eget och make-up och samtidigt ha familj, hus, katt... Dessutom vill jag fortfarande bo utomlands någon gång... Jag tror nog innerst inne att det bästa är att inte ha allting samtidigt. Det är egentligen rätt skönt att kunna ha back-up-intressen som man skulle kunna ta fram när det behövs.

Förresten måste man leva i nuet och jag trivs väldigt bra med livssituationen nu. Barn, man, boende, jobb, fritid, vänner & familj. Jag säger som Alva: Underbart!

Fotnot: Underbart kommer från att Stefan säger det i tid och otid och Alva testar nu i vilka situationer och meningar det passar sig med ett dylikt utrop.

Underbart!

Hört i lekrummet (medan jag var ute och sprang):
- Jag har tappat bort min mamma. Underbart!

Och så pratas det om att barn under elva år inte kan hantera ironi. Pyttsan!

Om att sätta skrattet i halsen

Stockholmsmodeller önskas!

Jag har fått plats på utbildningen i höst! Tjohoo!

Jag kommer att behöva modeller (och lunchsällskap) följande datum:
13 nov 10-15
14 nov 10-15
20 nov 10-15
21 nov 10-15
27 nov 10-15
28 nov 10-15
4 dec 10-15
5 dec 10-15

Platsen är Kungsgatan 90, Kungsholmen.

(Dessutom behöver jag husrum dessa helger...)

Augusti i bilder

Att börja jobba en torsdag efter sommarsemestern kan vamt rekommenderas. Två dagars jobb, sen blev det liksom en minisemester igen. Smart! Trots att bara halva augusti innebar semester tycker jag ändå att jag/vi hunnit med massor av roligheter under denna månad. Se bara!

Den årligen återkommande släktträffen hölls i år i Östergötland, närmare bestämt på Kolmården, till Alvas stora glädje. Hon har fortfarande inte slutat berätta för alla: "Jag sett edefanter på Kolmården. Å definer hoppa högt, högt."

Safariparken sedd från mormors knä.

Bamse-land poppis och vår lilla ängel var verkligen inte blyg av sig. Längst fram ska man vara.

Jag tycker att gnuernas barn borde heta "gnutta"...
En elefant balanserade...
En dröm i rosa... Äkta Converse från kusinerna som varit i USA!
Efter kolmårdhelgen kidnappade mamma och pappa Alva och drog hem till oss. Stefan och mig skickade de till ett romantiskt ställe på Vikbolandet. (Tusen tack igen för detta!)
På Mauritzbergs slott njöt vi av god mat och dryck, spelade tennis och golf och så kunde vi ha långa diskussioner om allt mellan himmel och jord utan att bli avbrutna!

En dag åkte vi in till Norrköping och shoppade. Jag hittade bl.a. ett fantastiskt häftigt halsband som jag länge haft ögonen på. Dagens outfit den dagen var inspirerad av filmen "The Mexican" som vi sett några dagar tidigare. Grön kjol, rosa top och orange kofta. Crazy, men snyggt!

På vägen till Mauritzberg hittade jag mitt drömhus. Jag var tvungen att stanna bilen och plåta lite.

Bror Peter hade sen semster i år och stannade till i Linköping några dagar och bodde hos oss. I april fyllde han 30 och då lovade jag honom en Stenströmsskjorta så fort han satte foten i Linköping. Vi tillbringade en trevlig timme i herrekiperingsaffären innan vi hittade den optimala skjortan.
Är man golfproffs så är man. Stefan klippte en green åt Peter på vår gräsmatta, så att han skulle känna sig extra välkommen.
Den 27 augusti invigdes Linköpings första laddstolpe för elbilar. Jag har varit drivande från Stångåstadens sida och det känns häftigt att än en gång få vara med och visa att vi har ett offensivt miljöarbete hos oss. En Tesla Roadster var med vid invigningen och jag passade på att åka med en sväng. Det slår alla bergochdalbanor jag nånsin åkt! Wow!
Direkt efter laddstolpsinvigningen drog vi ner till Göteborg för att gifta bort Stefans vackra syster till en underbar göteborgare.
Alva var med på vigseln, sen fick hon bli barnvaktad av min vän Malin med familj, som lägligt nog bodde fem minuter från bröllopsfesten. (Tack igen!)
Här är resultatet av tärnsminkningen förresten! Det kändes helt ok för att vara första "viktiga" gigget, men jag insåg hur viktigt det är att ha en konsultation för tärnor och brudar innan den stora dagen. Då kan de gå mycket snabbare än det gjorde den här gången.

En månad kvar

På kommunnivå hade jag redan bestämt mig. Men att det skulle bli samma parti på riksdagsnivå trodde jag faktiskt inte. Nu har jag gjort en massa test på nätet med valfrågor som ska "avgöra" vilket håll jag lutar åt - och alla lutar de åt samma parti.

Nu ska jag läsa deras valmanifest och se om det är några hjärtefrågor som jag missat.

Det känns skönt att vara klar med den demokratiska hemläxan med en månads marginal.

Vinst i avblåst tävling

Stångåstaden Masters 2010, som gick av stapeln igår, hade fantastiskt tur med vädret i exakt nio hål, sen kom åskan och störtregnet och klubbens sekretariat och vår tävlingsledning blåste i mistluren och kallade hem alla åskledande spelare som hunnit ut på hål 10 och 11.

Vi tog beslutet att, i och med att alla hunnit spela nio hål, låta det bli en halvtävling. Bäst resultat efter nio hål var Nisse i A-klassen (under hcp 18) och undertecknad i B-klassen (hcp 18-36). Jag kammade ihop 21 poäng! Fast jag spelade väldigt tråkig golf; långt och rakt och väldigt säkert. Inga chansningar eller spännande tolvmetersputtar. Men det är kanske det här som kallas golf... Peter??

På onsdag är det nästa tävling och då tänkte jag också vinna, denna gång med en mer spännande spelstil. Kanske jag ska hyra ett vänsterset eller ta med mig drivern...

Vad betyder Friendship and Service?

Jo, det ska jag tala om! Jag läste i Ladies' Circle-tidningen i somras om Årets eLCa (uttalas "Elsa"). Det brukar vanligtvis vara en person, men i år blev det en hel klubb.

Jag har skrivit av nomineringsbrevet, som publicerades i tidningen, här nedan för att ni också ska få höra om den tragiska men underbara historien. Jag gråter varje gång jag läser det. Tänk vad vänskap och nätverk är viktigt!
__________________________________________________
Nominering till årets eLCa 2010:
Jag vill härmed nominera klubben LC64 Sandviken till årets eLCa då de verkligen lever upp till mottot Friendship and Service.

I januari 2009 fick jag ett sådant där samtal som ingen vill ha, men som ändå en del av oss får, jag fick informationen om att min man låg i en skidbacke i USA med bruten nacke. Min dotter och jag åkte över tillsammans med en kompis som för övrigt också är med i min LC-klubb.

När jag efter en månad kom hem igen var det en eLCa från min klubb som fyllt upp kylskåpet och alla i klubben sade att de skulle ställa upp med vad som helst när som helst, och det gjorde de verkligen. De gjorde upp ett schema där de kom hem och städade hos mig varje vecka två och två fram till sommaren. De gjorde även matlådor så att jag inte behövde tänka på det, och när jag behövde barnvakt ställde hela klubben upp (t.ex. vid besök hos kurator, vårdplaneringsmöten, när jag skulle träna eller bara kunna åka iväg och handla själv).

Matlådorna och barnpassningen pågår fortfarande och jag är så glad att jag är med i LC och har en sådan underbar klubb som ställer upp och visar vad Friendship and Service är.
__________________________________________________

Här är några bilder från min egen klubb. Förra läsåret besökte vi bland annat en KRAV-gård, provade på fäktning, gjorde studiebesök på Domkyrkan, genomförde en riktig auktion, åkte på ett par företagsbesök och så hade vi naturligtvis några fester också. Hör av dig om du är sugen på att följa med som gäst någon gång för att se om det skulle passa dig!

Ett sånt där gillainlägg, som alla verkar gilla

Jag har förstått att ni fejsbookare "gillar" inlägg, bilder m.m. och att även de flesta bloggare "gillar" diverse produkter. Nu ska jag också "gilla" lite. Det verkar kul! Här är några saker ur min hudvårdslåda (som egentligen börjar bli mer och mer som en hel entrévåning på NK när jag tänker efter) som jag gärna inte är utan.

1) För en tid sedan hittade jag mineralsminket. Wow, vad bra det är! Att få en foundation som på något underligt sätt tar bort ojämnheter i huden utan att ligga som ett extra hudlager (för det är det värsta jag vet) - världsklass! Hos Make Up Store köpte jag ett kit med fyra nyanser inklusive en kabukiborste och en foundationborste. Fyra nyanser är bra i och med att man ju har en tendens att byta hudfärg under året, men även bra för att kunna jobba med skuggor (mörkare) och highlights (ljusare). Jag har bl.a. använt den ljusaste nyansen som ögonskugga. Toppenfin!


2) Den andra produkten som jag "gillar" är Clarins liquid eye liner. Jag har bara ägt en liquid eye liner tidigare i mitt liv, så jag är inte rätt person att göra en vetenskaplig jämförelse, men tjosan vad bra den är! Kanonfina linjer, lagom mycket färg som "klickas" ut likt en insulinspruta och så är den lagom vattenfast. Den står emot regn och tårar, men inte handfatstvätt på kvällen (går att tvätta bort enbart med vatten och lite gnuggning om ni inte gillar rengöringskrämer).

3) Vill ni däremot ha rengöringstips vill jag varmt rekommendera Niveas Young-serie där de har en rengöringsgel som heter Wash off - mild cleansing gel. Otroligt dryg, känns frisk och len på huden, tar bort även den hårdaste make-upen på ett kick och luktar varken mycket eller äckligt (viktigt om man ska gå och lägga sig bredvid sin man på kvällen).

4) Om ni istället känner för att lukta lite mindre gott bredvid er älskade rekommenderar jag följande: Body Shop har en handkräm - som också kan användas på spruckna hälar - som heter Hemp Hand Protector. Den är en bästsäljare hos dem och vi har redan hunnit avverka några tuber, Stefan och jag. Händerna förblir visserligen lite kladdiga några minuter efter applicering, men det är därför jag tycker att man ska ta på krämen precis innan sänggåendet. Det enda negativa är att den som sagt luktar lite konstigt, men vill man vara fin får man lukta som ett svin. Spruckna händer och fötter är ett minne blott!

Trappgrind, ny säng och tvåårstrots

(Här kommer ett inlägg som framför allt är till för mig själv, för att jag inte ska glömma en viktig fas i Alvas utveckling.)

Nu har vi tagit bort trappgrinden på nedervåningen. Alva kan alltså gå upp till övervåningen själv nu. Det är nog ett större steg för oss som föräldrar än för henne. Dock är det så att hon drabbats av liten-elefant-blir-stor-syndromet. Ni känner till den lilla elefantungen som får en fotboja när den är liten och som under hela sitt liv tror att den är för svag för att rycka loss den. Alva har inte en endaste gång under de tre dagar vi haft det så här gått upp på övervåningen själv. Och då är det viktigt att komma ihåg att övervåningen är överordnat undervåningen i Alvas ögon.

Ett till bevis på att vår baby inte är så liten längre är att vi nu bytt ut spjälsängen till en "växasäng". En säng som görs längre ju mer barnet växer. Återkommer med rapport angående antal urramlingar, nattliga besök in till mamma och pappa etc. Vi plockade ner spjälsängen i smådelar för att inte få för oss att ge upp och gå tillbaka till den, i fall det här inte kommer att funka.

Med mognadprocessen kommer även trotsen. Vi upplever nu den fruktade tvåårstrotsen, men jag tror att vi ändå tar det hela med en stor nypa salt. "Kan fälv" är ju både fantastiskt och frustrerande. Jag gissar att det blir värre när vi ska börja dagis igen efter semestern när vi inte har all tid i världen att lägga på strump- och skopåsättning.



Mitt upp i alltihopa är hon ändå en helt underbar liten flicka som just nu har en väldigt mammig period. Vi har många fina stunder. Se bara!

Goda röda viner

Jag har ett handicap som jag försöker bli av med. Jo, man skulle kunna tro att det är golfhandicapet och visst stämmer det att det vore trevligt att komma ner under 18, men det är en annan historia. Nu pratar jag om tanninallergi, vilket i princip betyder att jag inte kan dricka rödvin. Kraftig huvudvärk och trötthet drabbar mig bara efter ett glas rött.

I april var mamma, pappa, bröderna och jag på restaurang i Uppsala och då fick jag reda på att de serverade ett "allergivin" där. Det funkade bra, var mycket gott och huvudvärken uteblev. Stonehedge Zinfandel hette det och finns naturligtvis inte på Systembolaget... suck. Jag får helt enkelt leta vidare efter viner med låga tanninhalter. Har ni läsare några tips eller egna erfarenheter från detta lite löjliga handicap får ni gärna skriva och berätta!


Ett annat rödvinstips till er som kan dricka obehindrat med rödvin är Raza. Vi provade rättvisemärkta viner på en möhippa för några veckor sedan och då var det här riktigt, riktigt gott (innan jag var tvungen att spotta ut det). På bloggen Dagens Vin skriver de och recenserar vinet.