Busfabriken

Den här veckan har jag tagit några semesterdagar. Det är en bra vecka att göra det på, för det är ändå så många på jobbet som tar "höstlov" med sina barn.

Idag var Stefan och jag på Busfabriken med Alva. Två vuxna på ett barn är nog väldigt unikt där. Vi kunde t.o.m. sitta och pussas lite i ett hörn medan Alva sprang omkring och lekte. Mycket romantiskt!

Alva stortrivdes i 2,5 timme och på bilderna kan ni se att även hennes föräldrar hade roligt!

Blinka lilla stjärna

Det finns många fördelar med att bo på landet. En är att det blir mörkt. Riktigt mörkt. Jag kom hem vid kvart över sex idag och insåg att jag bara hade en timme med Alva innan hon var tvungen att gå och lägga sig. Snabbt hoppade jag ur kostymen och i långkalsongerna, klädde på Alva overallen och mössan och så gick vi ut genom dörren, hela familjen. Till och med Messi hängde på.

Alva låg på rygg i min famn och tittade och pekade på alla stjärnor. Även ordet "måne" lärde vi oss idag. Den lös så starkt att hon också fick lära sig ordet "skugga". Skuggor kan man vinka till, visste ni det?

Sen gick vi in och spelade "Blinka lilla stjärna" på pianot.

Jag har ibland dåligt samvete för att jag träffar Alva för lite, men ikväll kände jag verkligen hur viktigt det är med kvalitetstid. Med lite vilja och lite planering kan halvtimmar kännas som halvdagar.

Are you the Mayor?

Linköpings borgmästare ringde mig häromdagen. Hon ville att jag skulle ställa upp och vara Linköpings representant i en europeisk videokonferens angående Energy Efficiency in Buildings. "Du behöver bara sitta med och lyssna. Kom till mitt kontor på imorgon kl.14 så har jag fixat allt med det tekniska och så. Jag kan tyvärr inte vara med själv." Så sa hon. Borgmästaren.

Kvart i två kom jag. Oförberedd, i och med att jag "bara skulle sitta med och lyssna". Jag hade ögnat igenom EU-ansökan och sett att det var ett tiotal länder som redan var uppskrivna och hade färdiga "case". De skulle säkert alla vara med på konferensen.

Jag började ana oråd när jag såg att det var ett vanligt Skypesamtal (tvåparts, video) som visar sig på skärmen. Bilden visar ett tomt konferensrum i Milano, som sakta börjar fyllas på med folk. En pompös man sätter sig längst bort, lägger armarna i kors och frågar:
- Are you the Mayor?
- No.
- I am the Mayor.

Vilken härlig start på det här mötet, tänkte jag. Nu gäller det att skaka fram nåt bra. Efter en timme med snabb, oförståelig engelska, mycket tolkande, fyra killar i kostym som aldrig sa något samt en kvinnlig professor med hybris kunde jag ta av mig min genomsvettiga kavaj och pusta ut.

Jag presenterade företagets energieffektiviseringsplan och undrade om det kanske kunde vara ett bra case att söka EU-stöd för. Den italienska borgmästaren utbröt "Perfetto!" så jag gissar att kavajen inte behöver lämnas in på kemtvätt helt i onödan. På måndag ska vi se hur vi går vidare.

Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj?

I veckan fick vi inbjudan till sista träffen med föräldragruppen. Vi är ett tiotal familjer som följts åt i ett drygt år. Barnen är födda ungefär samtidigt och Familjecentralen/BVC gjorde en grupp av oss. Vi har haft 5-6 träffar då vi pratat om puréer, tandskötsel etc. Viktiga saker som man inte kan som "förstis".

Så här står det på inbjudan till nästa träff:
"Hur sätter vi kärleksfulla gränser för våra barn? Trots starka känslor och egen vilja. Hur ska man få logistiken att inte tära på romantiken? Livspusslet med förskola, jobb och alla snuvorna. Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj? Hur ska vi handskas med konflikter?"

Vi var hemma hos några vänner igår på middag och de sa något väldigt bra angående just ovanstående frågeställningar:
- Varför ska alla göra lika? Det är väldigt svenskt!

Nu är det säkert inte så att vi ska komma fram till något slags consensus i alla frågor på nästa familjegruppsträff, men jag tyckte att det kändes som väldigt privata frågor att diskutera med väldigt ytligt bekanta.

"Hur håller vi kärleken levande i en barnfamilj?" För vissa kanske det handlar om att sova i skilda sovrum för att man ska få sova ut och vara en glad och pigg fru under dagen. För andra handlar det om att gå på swingerklubbar. För ett tredje par handlar det kanske om att hitta mycket egentid. En fjärde familj gör alltid allting tillsammans. Vill man diskutera detta med andra familjer? Nja...

Nej, jag är skeptiskt till det här mötet och känner faktiskt en viss lättnad över att jag har svårt att komma ifrån jobbet den tiden. Stefan får vara familjens öron, så tar jag gärna diskussionen hemma på kvällen med honom sen. Kanske över lite vitt vin och räkor? ;-)

Flyttfågel

När våren kom flyttade jag till Ryd. Nu är det höst och då är det bara att packa ihop sitt pick och pack och dra åt nordost.

Det blev för trångt i Ryd och nu när det ska byggas om på kontoret där ryker mitt kontor. Jag har trivt väldigt bra med personalen där, men kommer att få bra "våningskompisar" på Tornet också. Det är framför allt folk som jag jobbar nära och har mycket kontakt med.

Personligen innebär flytten fem minuters extra resväg, men i och med att jag ändå åkt till Tornet nästan dagligen, känns det inte som något oöverkomligt. Det tråkigaste är nog att jag aldrig hann jobba med Anki i Ryd; hon gick på mammaledighet när jag kom dit och kommer tillbaka till jobbet lagom till att jag flytt fältet. Attans.

Den 6 november är det Rydsfest. Jag flyttar måndagen efter. Man måste prioritera rätt här i livet... (Kommer du, Anki?)

Sådan matte sådan Messi

Sova och somna var som helst, när som helst. Jorå, det kan både Messi och jag.

Bara vanlig deltagare

Idag fick jag en personlig inbjudan till en EU-konferens som Näringslivsdepartementet håller i. I och med att Sverige är ordförandeland passar de på att köra lite "roadtrip" i Sverige så att inte alla konferenser och seminarier hålls i Stockholm. Den här konferensen är alltså i Linköping! (Det är ju alltid uppskattat när jag kan vara med på en tvådagarskonferens utan att behöva stanna över natt.)

(Mamma, kolla programmet så ser du att kusinvitamin ska vara med.)

När jag skulle anmäla mitt deltagande såg det ut så här:


Jag var rätt sugen på att köra lite vardags-edge och välja "Personlig livvakt". Undrar hur jag skulle bli bemött...

Vissa mornar börjar bättre än andra

Fyrtiogradig utomhuskälla med utsikt över Höggarnsfjärden.

06:30 - bara jag i hela poolen.


Snacka om inre frid och harmoni innan ännu en dags konfererande i Hasseluddens underbara möteslokaler!

Men nu är jag hemma i Linköping igen och inser att de vanliga mornarna när vi vaknar kl.06:00 av ett jollrande inifrån rummet bredvid slår alla flashiga yasuragimornar med hästlängder.

Att-göra-matris

Jag har börjat göra att-göra-listor i matrisform. Viktigt – Inte så viktigt / Bråttom – Inte så bråttom. Fyra rutor. ”Viktigt/Bråttom”-rutan fylls lätt på, men där ligger sen de stora, tunga stenarna som inte försvinner lika lätt. A-uppgifter. Deadlines.

Sen finns den där rutan som heter ”Inte så viktigt/Inte så bråttom”. Den fylls lätt på och den töms nästan lika snabbt. Det är inte rutinerat av mig. Men det är i den rutan som alla roliga saker ligger: Ta med plommon till jobbet, Anmäl mig till kurs, Rensa inboxen, Rensa sms i mobilen, etc.

Nu sitter jag på tåget till Uppsala och jobbar med Viktigt/Bråttom-rutan. Det känns oerhört skönt. Mycket skönare än att grönmarkera ”Ta med plommon till jobbet”.

Uppsala? Ja, jag ska överraska mamma (pappa vet) och bo över där i natt. Visserligen är hon borta ikväll, men vi kanske hinner träffas innan jag somnar i alla fall. Pappa och jag får ha lite kvalitetstid och käka pyttipanna ihop. Bäst att passa på innan de flyttar till Japan. (Det får bli ett eget inlägg förresten…)

Imorgon och på onsdag är det konferens i Sthlm. Hasseludden, here I come i min nya fina Malene Birger-blus! Vad löjligt glad jag kan bli av fina kläder!

Det här skrev jag igår natt på min nya fina laptop, fast jag hade inget internet...

Strategimöte med ledninggruppen

Är på lunch-till-lunch-seminarium med ledningsgruppen. Idag satt vi konstant från 13:00 till 19:45. Tre fem-minuterspauser hade vi, annars var det fullt ös. Vad roligt det är när hela ledningen brinner för det vi jobbar med och ingen tittar på klockan! Vi låg två timmar efter schemat efter första övningen, men alla tyckte att det var ok, så vi körde på. Kvällsmaten fick de hålla varm år oss, vilket gjorde att kalvytterfilén blev lite torr, men det var det nästan värt.

Vi är på Nääs kursgård utanför Borensberg. Inget toppenställe, men det kvittar för nu bubblar det i våra hjärnor.

Jag behövde verkligen den här nytändningen i jobbet. Nu är snart en ny SWOT framtagen för koncernen och med den kritiska och strategiska framgångsfaktorer och mål för nästa år.

2010 – here we come och jag är peppad!

Tre år yngre

För några år sedan gjorde jag det här testet på nätet, där man kan se hur gammal man kommer att bli. Idag gjorde jag testet igen; nu när jag har ett fast förhållande, bor på "landsbygden", ingen stress på jobbet osv. Jag inser att det är väldigt mycket som ändrats i mitt liv de senaste 3 åren. Till det bättre, anser jag själv.

Hur som helst, min förväntade livslängd blir bara 113 år med dagens faktorer inräknade. Var det alltså en förlust att flytta ut på landet, gifta sig, skaffa barn och få ett normalt åttatillfemjobb? Attans.

Jag älskar de där högst vetenskapliga testen som gör att man slänger allt förnuft genom fönstret. Jag har hört från folk som fäjsbokar att det finns en massa såna där test där också. Varför har människan ett sånt behov att att mäta och testa sig själv hela tiden? T.o.m. när det är idiotitester?!

(När ska förresten den där facebooktrenden ge sig, så att jag kan få ha rätt?!)