9 gravida vänner

Just nu väntar nio av mina vänner barn! Åttonde mars är det beräknad partus på första parveln, sen ploppas det för fullt ända in i september. Två stycken vänner är "förstisar", tre stycken ska få sitt andra barn, två stycken väntar på nummer tre och två stycken väntar på nummer FYRA! Fantastiskt!

Om ni känner er träffade så: LYCKA TILL FRAMÖVER, VÄNNER! (Antagligen är ni väl ett helt gäng i vecka 5-12 också, men som ännu inte vågat berätta för mig. Till er säger jag också lycka till!)

Nu har jag förresten fått tillbaka mina mammakläder som varit ute på låneturné, så det är bara att komma och hämta.

Tusen tack!

Nu har vi flyt i flyttpackandet. Tjugo lådor är packade och Stefan har gjort ett hästjobb i förrådet och styrt upp allt där nere. (Jag måste nog erkänna att jag behandlat förrådet enligt vildvittreprincipen; syns inte - finns inte. Sorry, älskling.)

Vi har dessutom fått ovärderlig hjälp från svärfar och svärmor, med lådlån, lån av släpkärra, barnpassning, massor av goda råd m.m.

Inte nog med det, vi får också upp en av de emigrerade bröderna till Sverige för att hjälpa till med flytt + hälsa på Alva för första gången! Tusen tack, Peter! Alva längtar efter dig. Hon kan förresten redan säga "Peter" och "boll", fast det låter lite som "brrrrrrr" och "mamamamama".

Och som om detta inte vore nog så har mamma och pappa lånat ut sin nytvättade och nytankade Honda till oss, så att vi har en andrabil nu när vi ska bo på vischan.

Ni är underbara allihopa! Vad skulle vi gjort utan er?! Tusen tack!

Jävla Newton

När man släpper ner saker från en viss höjd ramlar de i marken/golvet. Detta fenomen beror på gravitationen. I veckan har Alva och jag upptäckt vad denna fundamentala kraft innebär. Jag har nu på morgonen lyft upp Bamse-boken 48 gånger. Vi har inga bättre planer gjorda för förmiddagen, så jag gissar att vi fortsätter lite till.

På måndag och tisdag ska jag jobba halvdagar. Jag menar, på tal om ingenting alls alltså...

Namngivning

Imorse var Alva och jag på öppna förskolan. Små barn döps nuförtiden till Elin, Oskar, Gustav, Anna, Alma, Alva, Karl, Vera, Algot, Edvin, Signe, Nils, Sigrid, Wilma, Axel, William, Astrid, Hilda, Edith, Valter...

I eftermiddags genade Alva och jag över kyrkogården på väg ner till biblioteket. På gravstenarna står det Elin, Oskar, Gustav, Anna, Alma, Alva, Karl, Vera, Algot, Edvin, Signe, Nils, Sigrid, Wilma, Axel, William, Astrid, Hilda, Edith, Valter...

Lite läskigt.

På tal om dop så har vi nu kommit fram till följande (för er som känner er berörda):
Varken Stefan eller jag är med i Svenska Kyrkan, varför dop utesluts. Vi vill dock gärna ha en namngivningsceremoni, men vi har inte kunnat få ihop pusslet vad gäller vilka vi ska bjuda, när i tid (vi vill gärna att Jonas ska ha kommit hem från Argentina t.ex.), var vi ska vara o.s.v.

Nu har vi i alla fall bestämt att vi kommer att ha namngivningsceremoni för släkten i samband med Alvas ettårsdag och då blir det i nya husets trädgård.

Ni bloggläsare som haft namngivningsceremoni istället för dop, har ni några bra tips på hur ceremonin kan se ut?

The negotiator

Jag är hemskt förtjust i de där Pappelina-mattorna. Vi har en hemma. (Vi har inte råd med så många fler...)

MEN!

Nu har vi blivit med två till! En stor

och en mindre

De hade 40-60% rabatt på en designbutik i stan och jag var där och förhandlade mig till ett sjukt bra pris på två visningsex. Den stora skulle kostat drygt 4000:- och den mindre 1300:-. Jag gick därifrån med båda mattorna tvåtusen kronor fattigare! Som hittat! Den turkosa blir perfekt till övervåningen där det finns en turkos/brun fondtapet.

Man kan inte köpa lycka, men man blir däremot lyckligare av vigselringar:

Äntligen har jag gått ner alla gravidkilon och kan för första gången använda mina vigselringar! Eftersom jag köpte dem "oprovade" mitt i varmaste och uppsvulligaste sommaren har jag varit lite nervös om de ska passa eller ej.

Fullmåne

Jodå. Jag är rätt nöjd med den här bilden. Och rätt nöjd med kamerans zoomfunktion.

Vad gör du nuförtiden?

"Vad jobbar du med?"

I torsdags var det LC-träff. Jag har skrivit om det förut; det är alltså en damklubb à la Rotary som jag är med i och vi träffas varannan torsdag och umgås, äter gott, diskuterar världsproblem och lyssnar på något föredrag alternativt gör någon aktivitet. I torsdags lyssnade vi till ett medium som berättade om hur hon jobbade. (Jag känner att det får bli ett eget blogginlägg någon gång. Vojne, vojne...)

Vi hade i alla fall en liten presentationsrunda och den brukar oftast låta så här:
"Jag heter NN och jag är vice ordförande i år. Jag jobbar på Företaget AB som det och det och jag har varit med i LC i fyra år."

Wow, vad ointressant!

När turen kom till mig i torsdags sa jag: "Jag heter Ulrica och jag tänker inte berätta vad jag jobbar med för det är inte det som definierar mig och hur som helst är jag inte på jobbet nuförtiden för jag jobbar hemma med att ta hand om Alva, fem månader. Det jag däremot kan berätta är att jag spelar alldeles för lite volleyboll. Just nu spelar jag en timme i veckan i Korpens div.4. För ett par år sedan fick jag erbjudande om att spela i Team Valla, men det skulle innebära träning tre gånger i veckan och matcher varje helg och tyvärr vill jag göra andra saker i livet också. Det är mitt dilemma. Jag har varit med i LC i ett år och har inget uppdrag i styrelsen."

Efter det blev berättelserna mycket roligare. En av gästerna berättade att hon jobbat med min bror och att han på den tiden kallades för "Slangen". (Peter du kanske vill kommentera? Annars förutsätter vi det värsta.) Det är ju mycket roligare än att säga "Jag heter NN och jag jobbar med inköp på BT."

Ikväll ska Alva och jag gå på fest. Jag ska räkna antalet vad-jobbar-du-med-frågor och jag ska själv se till att ha några roligare frågor på lager. Prova själva om ni ska gå på fest ikväll.

Nu ska vi iväg och köpa cykel till mig. Och till Stefan.

Smekmånaderna över

Igår eftermiddag la jag Alva på rygg i babygymmet i vardagsrummet. Sen gick jag in i köket och ringde EON för att förvarna om att vi gärna vill ha några såna däringa elektroner när vi flyttar in i villan. När jag, efter fem minuter, kom tillbaka in i vardagsrummet såg det ut så här:


Slut på smekmånaderna alltså! Att åla baklänges är numera "da shit". Bävar inför fortsättningen...

Walk-in closet

Om några veckor flyttar vi in i huset. En av de saker vi ska göra i ordning på en gång är min walk-in closet (Martina, f.d. bastun om du undrar). Den är inte så stor så att man får plats med en divan och kristallkrona i mitten av rummet, men tillräckligt stor för att man ska kunna GÅ IN i garderoben!

Häromveckan var vi ute i Svartmåla och mätte och funderade. Sen satte jag mig och skissade och surfade idéer. Ungefär så här kommer det att bli när det är färdigt:

(Bild från tidningen InStyle)