Jag har de senaste veckorna upptäckt ett nytt Linköping. Ett Linköping på eftermiddagen. Att jobba i stan, vilket jag haft privilegiet att göra under många av mina yrkesverksamma år, innebär att man har rätt bra koll på vad som händer under lunchtid på stan samt vilka som strosar på gatorna efter fem. Men vad händer egentligen på stan klockan tre? Nu har jag rätt bra koll. För det första är det 70% kvinnor man ser. (Fler kvinnor som jobbar deltid? Fler som är arbetslösa? Fler pensionärskvinnor som tar promenader? Vet ej.) Barnvagnar en masse förstås. Och rullatorer med efterföljande ägare. Och så gymnasieungdomar som hänger på fik (hur har de råd?) och vid busshållsplatser. En och annan student på cykel kan man också se, men studenter är rätt sällsynta i Linköping City.
Själv känner jag mig nästan lite busig när jag passerar kontoret som ligger vid torget. Känns nästan som jag skolkar.
Idag har jag dock haft en av de jobbigaste "arbetsdagarna" på länge. Alva fick för sig att vara lite obstinat idag - lagom till att morsan skulle ha sin första home-alone-dag. Det var tur att Stefan kom hem till slut. Tänk alla singelmammor som måste klara sig själva och inte har någon som kan avlasta på kvällen. En eloge till alla dessa kvinnor. Starkt!
2 kommentarer:
När vi hängde på fik så var det (förutom att försöka läsa lite latin. Måste gått sådär, kommer inte ihåg många kasus) framförallt för att se hur många koppar te man kunde få av en tekula.
Tror att kräsenheten kommer med pengarna, har du 25:- så räcker dina stackars teblad förvånansvärt länge...
Klart Alva måste försöka visa som bestämmer, om pappa går hemifrån kanske hon kan få mer att säga till om?
Kram
Sara
Jo... jag kom ihåg när jag bodde i Ryd första terminen. Det var inte ofta man var nere på stan då. Tror jag snittade 2 ggr i månaden eller nåt liknande.
Skicka en kommentar