Trauma mot distala underarmen

Jag har ett mycket riskfyllt arbete. Jag tror t.o.m. att Arbetsmiljöverket klassat "Miljöchefer inom fastighetssektorn" som en stor riskgrupp och jag har hört ryktas om att de granskar oss lite extra i år.

Igår hände det som tydligen är den vanligaste skadan inom riskgruppen: en portabel projektorduk slår ihop och träffar min högra handled som ett kraftigt basebollslag. Jag skulle bara vrida duken några grader och så PANG! Omlindad i ett ispaket genomförde jag ändå mötet i ett par timmar. Det gick bra, men man blir ju väldigt chockad (både jag och deltagarna) när en sån här olycka sker på arbetstid. Väl tillbaka på kontoret skriver jag en arbetsskaderapport och allt det där man ska göra (prata med närmaste chef, skyddsombud m.m.).

Under natten blev det värre och i morse ringde jag sjukförsäkringsbolaget och bad dem fixa en läkartid åt mig. (Måste berömma det där med sjukförsäkringar!) Efter tre timmar var jag läkarundersökt, remitterad till akutröntgen och granskad. Ingen fraktur! Tur!

Nu är jag "bara" svullen och öm, men det verkar ju vara hela kroppens normaltillstånd nuförtiden, så en handled mer eller mindre gör ju inget.

Beach 2008: bitter bitch

Idag stod jag med jobbet på ett jippo i parken. Det var ett samarrangemang med stadens volleybollförening och jippot var bl.a. en beachvolleyturnering för högstadiet och gymnasiet. Vädret var toppen, DJ:n spelade tuff "strandmusik" och alla ungdomar verkade glada och vissa var faktiskt riktigt duktiga! Vi delade ut reklamprydda vattenflaskor ("Va - är det gratis?!") och bidrog med turneringsvinster och vi hade även ordnat en 10 m hög klättervägg i anslutning till planerna. En rätt så soft dag, med andra ord.

Sprang på en gammal volleybollpolare som hade med sig en boll och mellan ett par matcher passade vi på att bolla lite. Fy satan vad kul det är!! Nu är jag faktiskt lite bitter att det inte blir nån beach 2008 för min del i år. Undrar när Spiggen och jag kan spela vår första beachvolleyturnering ihop...? Om 15 år kanske?

Ikväll är jag home alone och ska streama lite ESC från SVT:s hemsida, så att jag kan vara med på fikadiskussionerna på måndag.

Ett steg i taget

Vilken löjlig grej med stegtävling på jobbet egentligen. Alla på jobbet (ja, hälften i alla fall) springer omkring med sin lilla "personsökare" på höften. Det tas lunchpromenader, man går istället för att ta bilen till kunden/mötet och så planeras det in kvällspromenader om kvällarna för att få sig 5000 extrasteg innan dagen är över. Men vänta lite... Vad är det som är så löjligt med det egentligen? Tänk om så lite som 10% av de Steg-deltagare som aldrig rör på sig annars faktiskt tycker att det var lite skönt med en promenad efter lunchen - tänk om denna tävling omvänt dem... Då är det faktiskt inte löjligt alls! Go Korpen! Go HR-avdelningen! Go Idrottsföreningen (på jobbet)!

Läkare rekommenderar att du genomför minst 30 minuters fysisk aktivitet per dag eller går 7 000 steg om dagen. 7 000 steg motsvarar drygt 4 km promenad. Med 7 000 steg når man en tillräckligt hög nivå av fysisk aktivitet för att kroppen skall må bra. Ovan ser ni min graf (röd) och må-bra-nivån (grå).

Själv lider jag lite av att jag inte kan träna som vanligt, men igår var jag i alla fall på gymmet och då insåg jag hur mycket jag saknar min kropp. Vad underbart det blir i aug/sept att både få tillbaka sin kropp OCH få ett barn på köpet! Win-win liksom.

Jag har dock min underbara vattengympa på torsdagar och det är på ett sätt härligt när Åsa skriker "Kämpa nu då, tjockisar!". Hon gör det med glimten i ögat och i nästa sekund säger hon så vackra saker om våra livmödrar så att tårarna droppar ner i det 29-gradiga vattnet och man kan inte göra annat än längta till förlossningen.

Shit, nu börjar jag bli gravid på riktigt. Det tog bara en sisådär 26 veckor...

Vilken helg!

Vissa helger blir som små semestrar. Denna helg var en sådan. Vi åkte till Stockholm på fredag em för att gå på en bröllopsfest på kvällen. Festen var förlagd till Stockholms Roddförenings båthus, precis vid Djurgårdsbrunn. En underbar plats och en fantastiskt trevlig fest! (Tack!)

Under kvällen får S ett sms där det står "Vi gifter oss imorgon kl.14. Kom och skåla med oss!". Vi skyndar oss tillbaka till Linköping för att hinna skåla, men först får vi umgås några timmar på en filt på Långholmen med goda vänner ätandes take-away-frukost från ett söderhak.

På lördagkvällen får jag umgås med ytterligare några goda vänner över en bit grillat på deras altan. (Tack!) S låg hemma och kurerade sig från en förvärvad förkylning/pollenchock.

Söndagen (idag alltså) fick jag således tillbringa utan sambo på golfbanan, fast med en inhoppande bror istället. (Tack för sällskap!)

Och så blev det en ad hoc-grillning med grannar nu ikväll ute i ett underbart eklandskap (vår "trädgård").

Jag vet inte om det går att få en mer komplett helg! Jag glider runt på endorfiner (och andra hormoner naturligtvis)! Vilka vänner vi har och vad lycklig jag är!

Bifogar några bilder också...

Sommaren är räddad!

De alkoholfria vinerna som finns på marknaden är ok, inte mer. De går ner, men det liknar nästan saft. Trevligt att kunna ha samma färg i glasen som de andra middagsgästerna, men där slutar den mediokra hyllningen.

Däremot vill jag slå ett slag för Carlsbergs alkoholfria öl (0,5%)! Gravid, nykterist eller bara chaufför - detta är sommarens dryck för alla! Jag som verkligen har längtat efter en kall öl i solen... nu är det möjligt. Hela sommaren! (Ölmage lär jag ju få i alla fall, höhö.)

Imorse var jag för övrigt på mitt första vattengympapass med tolv andra flodhästar. Det var helt underbart och vår barnmorska Åsa som håller i det är en ängel.

I-landsproblem av stora mått

I januari fick jag en avskedspresent från mina gamla kollegor. Det var ett presentkort på p.a.u.s. på 700:-. De har massage, hudvård, fotvård m.m. Allt som är skönt alltså.

Jag har dragit mig för att bestämma mig, eftersom jag tänkt att det kan vara skönt när man är lite "mer" gravid och inte t.ex. orkar klippa och måla tånaglarna.

Nu vänder jag mig till er mammor och undrar vad ni skulle ha gjort? Presentkortet går ut när Spiggen är ungefär 5 mån gammal, så det kanske t.o.m. kan vara så att en skönhetsbehandling är som mest uppskattad 3-4 månader efter en förlossning och att jag ska spara det så länge jag kan? Gå in på www.pausekoxen.se och se vad som finns.

Jag älskar i-landsproblem!! Gör inte ni?

Det är väl typiskt...

..att man måste gå och bli gravid för att få sin bästa golfsäsong någonsin!

Förra helgen var vi i Skåne och spelade på Eslövs GK (30 p.) och Örkelljunga GK (32 p.) Helt godkända resultat, måste jag tillstå. Och så vann jag Longest drive-tävlingen över sju killar också. Skryt, skryt... Men till deras försvar kan sägas att de hade spelat fyra rundor tidigare den långhelgen och jag bara en.

Och så idag: efter ett antal säsonger harvande på samma hcp fick jag äntligen till en sänkning. Det var en underbar dag på Linköpings GK med sol, 20 grader och en bana i toppskick! Och Spiggen sov och var snäll under alla arton hålen. Han verkar tycka om golf. :-)

På jobbet började i tisdags en Steg-tävling (Korpen anordnar), så nu springer jag omkring med en sån där stegräknare för första gången i mitt liv. Känns lite konstigt, men å andra sidan är det en bra "påminnare" om att man alltid kan gå några fler steg än vad man annars gör en vanlig arbetsdag. Jag har som mål att komma upp i 9000 steg om dagen. Det är ungefär vad jag gick idag på golfbanan.

Mobila bilder

Jag brukar tömma mobilen på bilder lite då och då för att se vad man har tagit "spontana" fotografier på. Här är lite av vårens skörd:

EAGLES-konsert i Globen


LHC-match (en av finalmatcherna de faktiskt vann)


Golfhelg i Skåne - leta boll i vitsippehav!


Brorsan sjunger in våren på Borggården

E-deklarant lite mot min vilja

Jag minns alla de år då pappa tog med mig till Skatteverkets kontor sent sista dagen/timmen innan deklarationen skulle lämnas in. Jag tror inte att han gjorde det för att han var ute i sista sekunden, utan för att jag skulle få vara med om ett litet "vardagsjippo". För det var det då nämligen. Under de åren jag övningskörde fick jag t.o.m. övningsköra ner till Skattemyndigheten (som det ju hette då) för att prova på trängsel, fickparkering, mörkerkörning och annat läskigt. Tack pappa för det! Jag vågar köra bil i europeiska storstäder tack vare dig! (Nästan samma sak som utanför Skattemyndigheten i Örebro på 90-talet...)

Nu när jag sitter och deklarerar på internet blir jag nästan lite nostalgisk och funderar över om jag inte ska köra pappersvarianten trots allt - bara för att få uppleva gamla minnen igen. Snart finns inga incitament till att ha kvar deklaration via brev längre. T.o.m. 100-åringar klarar ju av ettor och nollor nu för tiden. Kolla in artikeln i Svd! Respect!