Världens verkliga tillstånd

I förra inlägget skrev jag att jag inte har orkat skriva om det som jag egentligen jobbar med dagligen; världens tilstånd.

I USA funderade jag en hel del på detta dock. Jag fick vid ett tillfälle t.o.m. en rejäl tankeställare kring varför det egentligen är lönt att jobba som miljökonsult och ha som mål att "rädda världen" om världens mest inflytelserika nation simmar bredvid båten och vägrar hoppa i. Men sen tänkte jag om och insåg hur viktigt det trots allt är att alla drar sitt strå till stacken eftersom vi har folk i vår närhet, vår stad, vårt land, som vi bryr oss om. Kanske mer än "världens befolkning" i stort. Att vi har biogasbussar i Linköping t.ex. kan ses som ett stort strå till stacken ur ett globalt perspektiv, men för mig handlar det framför allt om att linköpingsborna ska kunna gå på stan utan att kvävas av kväljande dieselodörer. Jag tror fortfarande att "positive things happen to positive thinkers" så därför orkar jag inte kommentera allt vidrigt, dumt och förfärande jag detekterade i de förenta staterna.

Jag vill sammanfatta resan med att det var otroligt trevligt att träffa mina vänner och att vara på roadtrip tillsammans med dem. Alla tankar kring USA:s verkliga tillstånd behåller jag för mig själv.

P.S. Uttrycket "världens verkliga tillstånd" har jag lånat från Björn Lomborgs bok med samma namn. Lomborg är en (ö)känd person i globala miljösammanhang då han ifrågasätter miljöproblemen och skriver att de är myter och feltolkningar av statistik. Jag träffade honom för ett antal år sen på en konferens och blev faktiskt rätt imponerad av honom, trots hans perspektiv. Man kan inte annat än beundra någon som slänger in sig själv likt ett köttstycke till 500 hungriga tigrar (läs miljöforskare).

Ok, här kommer några semesterbilder också...
Mina vänner Po och Li i USA. Här är vi i Providencetown, ett litet bögmekka på norra spetsen av Cape Cod, MA.

I P-town fanns en bank med det lite ironiska namnet Se(a)men's bank. Jag fick dock bara ut sedlar ur bankomaten... Vill jag skaffa barn får jag tydligen göra det den mer konventionella vägen.

"Slapp mans blåbär" skulle man kunna kalla dessa. Glöm onda ryggar, timmar i den myggiga skogen och blåfläckade fingrar. I USA finns det blåbär stora som golfbollar som växer på buskar! Busenkelt!