Kom hem!

Jag längtar efter dig! Nu förstår jag hur jobbigt det måste varit när jag varit ute och rest så mycket med jobbet. Förlåt så här i efterhand.

Man måste vara två för att paddla kajak...

Billig, nyttig och sjukt god!

Konsum Lägerhyddan i Linköping har verkligen satsat på det här med ekologiskt sortiment! All heder!

Häromdagen hittade jag ännu ett ekologiskt guldkorn där: ProViva Ekologisk Fruktdryck (Päron/Kiwi). Att de hade satt ner priset på just den ProViva-drycken visar att de verkligen satsar på sitt ekosortiment! Det kan vara vettigt att - till en början - locka konsumenterna att prova på de kravmärkta varorna genom att sätta ner priset. Jag gissar att många tror att det automatiskt blir äckligare när det är stämplat med KRAV. "Man har väl sett de bruna bananerna!"

Dagens lyxtips till helgen (kostar ungefär som en påse chips) fick ni här! Både magen och naturen kommer att jubla!

Ursnygg!

Har ni någon gång gått och letat efter något i cirka trettio år och sen hittat det? I så fall vet ni hur jag känner mig just nu.

Idag köpte jag mig en Klocka!

En Seiko Premier med små diamanter och en urtavla i pärlemor. Var har den varit hela mitt liv?! "Seikos Premiers flaggskepp" stod det på nån hemsida. Och nu hon är min!

Nån som vill veta vad klockan är?
-Ursnygg!!

Mitt kontor

Samma dag som jag flyttade in i mitt nya kontor, sattes det upp en storbildsskärm utanför mitt fönster. Jag såg verkligen fram emot att ha en fin utsikt över torget, men det får snällt vänta...

(Undrar om företaget skäms så mycket för att de anställt mig att de gör allt för att försöka gömma mig...?)

Från det ena till det andra är det omcertifiering av vårt miljöledningssystem i slutet av februari. Jag hade förvarnats om att det skulle bli i april-maj, så jag känner mig lite smått stressad just nu. Men å andra sidan ska jag ju ha nåt att göra också. Jag kan ju inte sitta och stirra på baksidan av en storbildsskärm hela tiden...

Jag har gjort en Gynning/Spears

Nej, jag har inte rakat av mig håret och har inte varken plockat i eller ur silikon ur brösten. Det som vi tre har gemensamt är att vi alla övergivit den blonda looken och nu istället försöker uppfattas som lite smartare genom att bli brunetter.

Britney Spears

Carolina Gynning

Häromdagen färgade jag hela härligheten i den färg som Gud (eller Darwin) själv givit mig. Jag tyckte att det var dags att sluta låtsas. Man ska inte lura evolutionen.

Ännu har inte "Aftonbladet Klick!" lyckats fånga verket på bild, så ni får helt enkelt ta en gammal bild på mig och själva pilla lite i Photoshop så ser ni hur det blev. Jag blev mycket nöjd i alla fall. Tack till världens bästa frisörer med världens coolaste hemsida!

Ett sista besök i Husum

Jag har "bytt" några dagar mellan gamla och nya jobbet för jag var tvungen att avsluta ett projekt för en kund uppe i Husum (Ö-vik). Flyget tog mig upp i måndags och jag kom hem nu ikväll. Hela resan hem har jag suttit och tänkt: "Det här är sista jobbresan, det här är sista jobbresan..."

Kunden i Husum tog igår kväll med mig på hockey i Swedbank Arena. Jag var den enda som satt och applåderade (lite försiktigt) när Mora gjorde de två första målen i MoDo:s kasse. Sen vände hemmalaget och fick sina irriterande tre poäng och knaprar nu i på avståndet mellan ärkerivalerna från förra året - LHC! Linköping ligger bra till så här långt, men imorgon möter de serieledarna och det känns i alla fall som en viktig match, även om det säkert är tusen omgångar kvar.

Fråga mig inte varför jag är intresserad av hockey. Jag har nog aldrig betalat för att se en match, för det har alltid funnits lite kundbiljetter att tillgå. Och eftersom jag har jobbat/jobbar i en relativt mansdominerad sektor (mkt entreprenörer), så har det alltid uppskattats att lite hockeyintresserat kjoltyg följt med. Hehe. Sen tror jag fortfarande att jag är lite smickrad över att Tony Mårtensson - för längesen - bjudit mig på drink på krogen. Hehe igen. (Nej, jag saknar verkligen inte singellivet!)

Mycket snack och lite hockey!

WordExpress - om du innte kann srkiva schälv

Jag behöver ingen ordbok.

I Malmö (staden som f.ö. tillåter "bara bröst") bor nämligen min kompis Sara. När hon var tre år gammal hittade hennes föräldrar henne sittandes framför bokhyllan med tre tomma bokpärmar framför sig. Alla böckernas sidor hade Sara ätit upp, och som ni förstår nu led av en olidlig magknip.

Böckerna som hon hade inmundigat var "Compact Oxford English Dictionary", "SAOL" samt "Dictionnaire des synonymes français".

Detta är i alla fall min version av historien hur det kommer sig att Sara har så många ord i sig. (Hon har en annan version, som tydligen innefattar en massa universitetspoäng i språk samt utlandsvistelser. Struntprat.)

Hur som helst. Nu har hon äntligen börjat öppna upp denna språklåda (det har inget med ordet klåda att göra), genom att hon startat en egen firma ihop med sin sambo. Hemsidan är fortfarande under uppbyggnad, men företaget finns!

Alla ni som behöver hjälp med att skriva ett attraktivt CV till exempel, hör av er till Sara a.k.a. WordExpress!

Grattis gumman!

100!

Enligt "Redigera inlägg-funktionen" här inne i mitt lilla blogghem är detta det hundrade inlägget! Jag måste säga att jag faktiskt är rätt stolt över mig själv som gått vidare med detta projekt, trots att jag inte är känd för att vara den mest tålmodiga kvinnan på denna jord.

På tal om hundra måste jag berätta om den hundraårsfest (50+50), som vi var på i helgen. Jag har egentligen ganska små förväntningar när jag går på födelsedagsfester som skiljer 10, 20, 30 eller fler år från min egen ålder. Jag känner mig lite mal placé helt enkelt. Denna fest var dock mycket trevlig och vi sjöng låtar från första förrättstuggan till sista konjaksslurpen! Dessutom fantastiskt god mat och trevlig dans också!

Det är dock alltid pinsamt med riktigt fulla människor i ens närhet och jag tror att jag blir extra känslig när personen ifråga innehar samma ålder som mina föräldrar. Jag får flashbacks från barndomen då jag tänkte att barn/ungdomar är dumma för att de inte vet bättre. När man blir vuxen gör man aldrig dumma saker. Man super inte, mobbar inte och framför allt lyder man alla lagar som finns. (Jag har reviderat den samhällssynen några gånger genom åren...) När jag får ett fyllesvin till bordet går jag in i nån tyst mammaroll och blir mer "vuxen" än vad han är. Att flytta på ett illa ställt vinglas, är ett mycket bra exempel på den förmyndarroll jag intar. Usch. Jag vill inte behöva känna så. Nog med präktighetssnack!

Sveriges sämsta film ska utses!

Jag utlyser härmed en inofficiell filmtävling:
SVERIGES I SÄRKLASS SÄMSTA FILMPRODUKTION GENOM TIDERNA

Mitt första bidrag:

"Allt om min buske"
Utlåtande: Filmen presenteras som en "sexkomedi i trädgårdsmiljö om oväntade kärleksförbindelser och avgrundsdjup svartsjuka". Att Sandrew klassar filmen som en "sexkomedi" är det enda komsika, som jag ser det. Lama skådespelarinsatser, onödiga biroller, svaga intriger och långt ifrån "oväntade kärleksförbindelser" får filmkonsumenten sig till livs. Detta är ett riktigt bottennapp i svensk filmhistoria. Vad du än gör - se den inte! Och vad du än gör - fråga mig inte varför jag genomled den!

Vilken film som kommer att vinna tävlingen avgörs av undertecknad i sinom tid. Jag får helt enkelt gå på era eminenta sågningsformuleringar.

Nytt liv

Nya jobbet startade för en vecka sen. Jag har blivit mycket väl omhändertagen så här långt, med ett gediget introduktionsprogram på nästan tre veckor! Man ska som nyanställd träffa de flesta "funktioner" under ca 1-2 timmar, men även få en introduktion i vårt fastighetsbestånd, våra produkter/tjänster samt hur kommunikationen med hyresgästerna går till.

Ambitiös som jag är vill jag ju även "jobba", dvs GÖRA något vettigt, men jag intalar mig själv varje dag att de här mötena med kollegor och kunder är mycket värdefull och jag kommer inte att ta mig den här tiden sen. Men jag har ändå hunnit med att ta några beslut samt haft några "krångliga" kundkontakter redan. Det är bra att få lite försmak...

Det är dock konstigt att jobba åtta till fem. Varje kväll har jag kunnat hitta på något efter jobbet, vilket förstås är en välsignelse efter 2007-års 204 resdagar (!), men om jag ska vara ärlig har jag inte vant mig ännu. Det känns verkligen som ett helt nytt liv. Vissa mornar har jag nästan tyckt att det varit jobbigare att gå upp halv sju än kvart i fem, som jag gjorde när jag skulle med 06-tåget till Sthlm.

Jag har också funderat över om det här jobbet är mer ensamt än förra eller om det är tvärt om. Står man och utbildar en hel dag är man förstås aldrig ensam, men om nätterna på hotell var man ju det. Är man miljöchef på ett relativt stort företag kan man nog få känna av ensamheten när beslut måste tas och man vet att någon kommer att bli (be)sviken. Eller i alla fall känna sig så. Jag vet också att det är en tacksam roll att hänga ut i media, så där behöver jag verkligen få lära mig av proffsen. Kanske jag bör gå en kurs i mediaträning...

Jag har hur som helst en mycket bra VD/chef som backar upp mig i mina beslut. Det känns skönt.

Alltså: på u-fronten är allt bara bra. Hur mår du?