Wherever I Lay My Hat...

När kappsäckslivet överstiger en månad börjar man så smått att tröttna, kan jag berätta. Just nu bor vi i ett hus som tillhör ett svensk/kanadensiskt par som behövde hjälp med katt-/husvakt över jul och nyår. Jag har träffat Ida (svenska) genom SWEA och det roliga är att hon och hennes Paul känner våra goda vänner Martin och Lotta i Sverige. Världen är läskigt liten ibland. Det är spännande att få bo lite mer centralt och få känna av lite mer av Toronto än vad vi hittills fått göra och framför allt underbart att få bo i ett fullt möblerat och julpyntat urmysigt hem!

Kattvakt?

Vi har alltså från den 20:e november till den 22:a december bott i staden Oakville, som är en relativt stor stad med svenska mått mätt, dvs lite fler invånare än Uppsala. Själva Toronto City har närmare 3 miljoner invånare och GTA = Greater Toronto Area (motsv Storstockholm) har lika många som Sverige, dvs drygt 9 miljoner.  

Vi bor i Oakville, eller "Ekängen", som vi valt att kalla det. Till Niagarafallen är det en dryg timmes bilfärd.

Oakville är en mycket trevlig stad och vi kommer att trivas förträffligt, tror jag. Det gör vi redan för övrigt, måste jag säga. Huset vi hyr fick vi tillgång till den 15:e december, men eftersom vi inte fått våra svenska möbler m.m. så kan vi inte bo där än. Dock har vi köpt och lämpat av lite nya IKEA-möbler och några av tjejernas leksaker där, vilket gjort att vi kunnat hänga där på helgdagarna med insexnyckeln i högsta hugg.  Jag har glömt kameran varje gång vi åkt dit, så inomhusbilder får det bli en annan gång, men här är i alla fall en skärmdump från Google Maps' Street View:

Adressen till vårt hus är 1240 Westview Terr. #48, Oakville ON, L6M 3M4, Kanada. Vi gillar post!

Möblerna från Sverige har som sagt blivit försenade några veckor, så planen att flytta till huset efter vår vistelse hos katterna i Toronto sköts i sank. Nu blir det istället lägenhetshotellet igen tills allt är på plats. Pust. Det är naturligtvis årets största i-landsproblem, men det är min blogg, så jag får gnälla lite. 

Så snart vi klarat våra uppkörningsprov kan vi hämta vår bil. Den är betald, men står fortfarande hos bilhandlaren. Vi får nämligen inte någon försäkring på bilen förrän vi tagit körkort... Tror ni att vi är nervösa inför uppkörningen, eller? Känns nästan som att vara 18 år igen.

Lilla hybriden...