02 april 2010

På tal om spackel

Jag måste först och främst tacka för alla kommentarer - på och utanför bloggen - angående mina makeup-planer. Vilket stöd jag fick från er, trots att det är en ganska galen idé. Jag lovar att lägga in fler sminktips vad det lider.

Nu kommer jag dock att blogga lite om ett annat slags spackel. Se bild nedan.

Alvas lekrum var egentligen det enda fula rum som fanns när vi flyttade in i huset för ett år sedan. Det har dock tagit oss enda tills nu att ta tag i det. Förra helgen var Stefan och jag på måleriaffären för att köpa färg m.m. Vi hade ett litet huvudbry hur vi skulle göra med de stora hålen som mollypluggen gjort i vår spånskivevägg. Jag frågade en av säljarna och kollade om han hade några idéer. Fylla med spackel? Täcka med små vävbitar? Ja, det är ju inte helt trivialt. Han svarade att han inte riktigt visste och var, i mina ögon, väldigt "osäljarlik". (Kom igen, lura på mig nåt för sjutton!) Sen kom Stefan, som hade varit och browsat lite i affären, och helt plötsligt vände sig säljaren till honom och så hade de en sån där intim killstund som liksom luktade "tjejer kan ju inte de här grejerna, kom så ska jag berätta för DIG hur DU ska fixa väggen". Jag lackade ur när det hade gått en minut utan att han haft ögonkontakt med mig. Jag var sååå nära att säga "Älskling, jag går bort och tittar på lite blommiga tapeter istället", men jag höll mig och gick bort och diskuterade akrylatfärgens kvalitet (Beckers Perfekt eller Alcros Bestå??) på träfasader med en annan säljade istället.

Det här är en av mina svagare sidor. Jag kan bli väldigt "jämställdhetskänslig" och putt. Känner mig ganska mycket som Alva: KAN SJÄLV!!!

Nu väntar vi på att spacklet ska torka och under tiden så installerar Stefan sin födelsedagspresent, som han fått ett par dagar för tidigt: Nintendo Wii + Wii Fit. (Vad fel det känns att säga fit-brädan, men vad gör man när svenskan inte räcker till...?) Han fyller på söndag, men då har ju hela helgen gått och tänk vad många yogapass, golfrundor, bowlingturneringar och rockringetävlingar vi gått miste om då.

3 kommentarer:

Sara sa...

Vet hur det känns och blir lika förbaskad när det är omvänt. Var och tittade på vagn igår. Markus ställer frågan, säljaren svarar men tittar hela tiden på mig. Ledsamt.
Förresten - enda tills? (bara måste, du vet hur det är...)
Glad Påsk på er allihop! Kram

Ulrica sa...

Tack för rättelsen. Ren miss. I alla fall "enda". Den hängde nog kvar i huvudet pga "enda rum" i meningen innan. Dock får du gärna utbilda mig i till/tills. Har sett både "ända till" och "ända tills" i olika sammanhang. Vilket är rätt?
/u

Ulrica sa...

Nej, nu när jag smakat på det i någon minut till känns "ända till" mycket bättre än "tills". Ja?

Tills vi hörs igen.
Kram
/u