24 februari 2010

Jag mår bra


Igår blev jag påkörd bakifrån. Jag stod still med bilen och skulle åka in i en rondell. Bilen bakom kunde inte stanna pga halkan. (Hrm... allt handlar väl om hastighet, avstånd och fantasi...? Jag är trött på alla som skyller på vädret!)

För att göra en lång historia kort så är allt kirrat vad gäller min och deras bilförsäkring, företagshälsovård, personskadeanmälningar och så en tripp till akuten igår. (Företagssköterskan sa att det inte var någon idé att först ta mig till en vårdcentral, utan jag skulle åka till akuten på en gång.)

Igår kände jag av nacken lite grann och så lite huvudvärk, men det kan lika gärna ha kommit från anspänningen och chocken. Läkaren sa att jag nog hade fått en smärre "stukning" av nacken, men att jag med största sannolikhet skulle känna mig helt frisk om ett par veckor. Jag känner mig redan bättre idag, förutom att jag har en täppt näsa, men det antar jag inte kommer från krocken utan från dagisbarnen.

Bestående whiplash får tydligen bara 5% och de har då oftast känt mer direkt efter krocken, som då oftast har varit >100 km/h. Jag skulle alltså inte oroa mig, sa läkaren. Skönt.

Nu skulle jag ta det lugnt några dagar, vilket faktiskt passar löjligt bra. Alva har fått ett bakslag på förskolan och börjar bete sig som ett "normalt" barn som faktiskt saknar sina föräldrar. Jag blev nästan lite orolig när hon förra veckan betedde sig som om hon inte brydde sig om jag var där eller inte. I måndags skulle jag lämna henne helt och hållet mellan 9-15 (det hade jag gjort redan i fredags och det gick toppenbra), men då fick jag komma tidigare och hämta för att hon varit så ledsen hela dagen. Helgen hade nog fått henne att inse vad det hela handlar om egentligen. "Förskolan betyder inga föräldrar. Huvva, vad läskigt!"

Idag lämnar Stefan, alternativt stannar hela förmiddagen, beroende på hur det känns nu på morgonen. Allt för att bryta lite mönster.

Nu ska jag ta en kopp te och en Ipren och tycka synd om mig lite grann, men mest av allt glädja mig åt:

* att krocken inte blev värre och att Alva inte var med i bilen
* att det inte har varit en vinter med regn och slask
* att jag inte bor på Haiti
* att vi har en så bra förskola med få barn, många fröknar och fräscha lokaler (dvs inget garantidagis, som så många barn måste gå på nuförtiden)
* att Alva har en egen vilja
* att vi har bra jobb med möjlighet att ta ut föräldraledigt
* att jag har en tjänstebil med vagnskadegaranti från SAAB och merförsäkring med möjlighet till hyrbil och allt sånt
* att solen skiner
* att jag mår bra

6 kommentarer:

Agneta sa...

Så skönt att höra att det inte blev värre med krocken! Tack å lov!
Du är också en klok'en som inte gör så himla stor affär av att Alva sätter sig lite på tvären och testar sin röst i familjen!
Små barn små bekymmer......
Kram// en förstående mormor

Jonas sa...

Vad skönt att du mår bra!!! Det var egentligen allt jag ville säga!

Ha det! Hör av dig när jag får träffa min systerdotter!!!
/J

Jonas sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Hej Bullen!
Skidstafetten är så spännande att jag måste gå bort från TV:n en stund. Så då kan jag i stället säga SKÖNT att det verkar ha gått bra. Vi hörs snart.
Ta det lugnt och sköt om nacken.
Kram,
Malin

Unknown sa...

Tjenare Syrran,

skönt att höra att du mår bra. Såg inte alls bra ut på ditt foto...

Jag vill också träffa min systerdotter... :-(

Annars är allt väl på Tysklandsfronten.

Våren kommer smygande! 9 grader idag... bara en sån sak!
Kramar
//Peter

Hedvig sa...

Först blev jag förskräckt när jag såg bilden, men lugnade mig lite när jag läste texten. Bra att du känner dig bättre!

kram
Hedvig