Gårdagen började fantastiskt bra; jag hade sovit hela natten för första gången på sex månader och var pigg som en mört! Vi håller nämligen på att fasa ut nattamningen för Alva, så att hon förhoppningsvis ska kunna sova hela natten framöver. Jag sover alltså i ett annat rum (med öronproppar i) och Stefan får kämpa med Alva i sovrummet. Vi är inte framme än, men vi ser att det går framåt.
På väg från parkeringen till kontoret stöter jag på min personliga tränare som jag hade för några år sen. För ett år sedan fick han reda på att han hade cancer i bukspottskörteln, men nu berättade han att han eventuellt blir klassad som frisk på fredag. Han är bara 40+ och lever enligt alla hälsoläror som finns. Ändå drabbas han. Livet är orättvist, men i hans fall låter det dock lovande.
Sen jobbar jag några timmar innan nästa cancernyhet når mina öron. En vän och kollega får beskedet under förmiddagen att knölen i bröstet inte var av den snällare varianten. Också hon 40+. Det är för orättvist!
Och så till de fasade kanterna: Stefan och svärfar Anders har nu satt upp gipsskivorna i klädkammaren och det blev himla snyggt! Visste ni att den som designat dessa gipsskivor varit så smart att han fasat kanterna så att det blir snyggt när man ska spackla! Genialiskt! Jag lär mig saker varje dag, märker jag.
Till slut - fasaden: Snart är det dags för vårt företag att flytta. I Linköping står snart "Tornet" klart för inflytt. Stadens högsta hus, men med en fasansfullt ful fasad. Jag har fått frågan om "när vi ska ta bort skyddsplasten". "Nej, det ska vara så." Nu har jag visserligen bett om att få sitta på ett annat kontor i stan, men de flesta mötena kommer ändå att vara i ett rum med utsikt.
Check it out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar