Det känns som om jag skrivit om detta förut, men här kommer i så fall uppdaterade tankar i ämnet.
Nu har jag jobbat två halvdagar och två heldagar. Jag kommer att trappa upp jobbandet i mars-april för att i maj vara tillbaka på 100% igen. Det är väldigt kul och givande att jobba igen och jag känner redan att jag åstadkommit en hel del saker på de här dagarna. Det är också underbart att få längta hem till sin man och sin dotter på väg hem från jobbet! Jag vet att Alva har det jättebra med Stefan och jag känner aldrig att jag måste rusa hem från aktiviteter för att jag skulle vara en bättre förälder på något sätt. Stefan är för övrigt tusen gånger bättre på att söva henne på kvällarna än vad jag är. Jag helammar fortfarande, med lite tillskott av lunchmat och kvällsgröt. De dagar jag jobbar pumpar jag bröstmjölk för att Stefan ska kunna ge Alva.
Ändå känner jag mig som en dålig mamma. Och det är inte mitt fel att jag känner så. Väldigt ofta (i princip en gång i timmen de här dagarna jag jobbat) får jag höra att jag är tillbaka på jobbet för snabbt, att jag kommer att ångra mig, att jag mellan raderna är en dålig mor. Indirekt menar de att Stefan inte är en tillräckligt kompetent förälder alltså? Stefan och jag har en mycket stark tro på att ett barn behöver båda föräldrarna lika mycket. Jag kommer sammanlagt att vara hemma 8,5 mån i och med att jag ska ta ett par månader till efter att Stefan börjar jobba igen efter jul. Då har han också varit hemma med Alva 8,5 månad. Är det inte det här vi strävar efter med Jämställdhetsbonusar, pappamånader och allt det där? Är inte vi ett samhälleligt föredöme i så fall?
Nej. Det känns som om många kvinnor missförstått jämställdhet. För det är bara kvinnor som dömer mig. Jämställdhet för dem verkar vara lika lön för lika arbete och allt det där, men vi ska fortfarande ha kvar alla kvinnliga förmåner. Det är som att säga: "Du ska minsann också diska och tvätta men jag ska inte behöva byta däck på bilen" till sin man. För att få riktig jämställdhet (om vi nu vill ha det) måste det göras vissa uppoffringar från båda sidor.
Kom ihåg att jag inte dömer de familjer som väljer att låta mamman ta det mesta av föräldradagarna. Det finns tusen skäl till detta och det behöver absolut inte betyda att pappan får en sämre knytning till barnen för det. Se bara på mig och min far; han har inte varit hemma många dagar med mig som barn, men vi har en underbar kontakt nu i alla fall.
Snälla, kan inte någon säga att jag gör rätt i att börja jobba igen? Eller måste jag gå omkring med en liten liten ångestklump i magen hela tiden?
6 kommentarer:
Du är ingen dålig mamma! Du är världsbäst som ger din dotter dels en bra kontakt med sin pappa och dels en mamma som är glad och stimulerad av att ibland befinna sig i vuxenlivet.
Jag är med barn och jag och min man kommer att också att dela föräldraledigheten lika. För att det ska bli en jämställd värld, måste vi också agera jämställt!
Det här ämnet kan jag diskutera i evighet, men då blir kommentaren så låååång. Dessutom känns det som att jag ändå skulle slå in öppna dörrar i det här forumet :)
Och om du undrar vem jag är så känner du inte mig, men jag har hittat hit genom en gemensam vän och kände att jag var tvungen att ge ett par som jobbar för jämställdheten en uppmuntrande kommentar!
Det är klart du inte är en dålig mamma! Men det tror jag du nog visste.
Cia, kul att du läser bloggen och vad skönt att höra att det finns några fler likasinnade. Tack för din kommentar! Stefan och jag blev glada för de uppmuntrande orden!
Gratulerar till barnet i magen och hoppas att förlossningen går bra!
/Ulrica
Jonas,
Tack för dina ord! Jag vet att jag är en bra mamma, men det blir bara en sån stor chock som 70-talist att springa på folk som INTE tycker att föräldraledigheten ska räknas med i jämställdhetsarbetet. "Mammor ÄR helt enkelt bättre föräldrar än pappor." Med den inställningen kommer vi fortsätta i samma gamla hjulspår som givit oss den ojämställdhet som idag råder.
Hoppas att din generation lyckas bättre!
/sis
Gumman, du är en fantastisk mamma!
Jag tror det ligger en del avundsjuka i folks kommentarer, kvinnor som gärna velat men inte vågat när de själva fick barn.
Sluta ha klump och var lycklig!
Du har en superbra man (jo, Stefan, jag gillar dig :)) och en helt ljuvlig lite dotter, njut!
kram från tjockisSara, som också tänker dela lika. Och som inte kan byta vinterdäck men är en jäkel på att lägga golv...
Som bonusmamma hamnar jag ibland i familjevärlden och förvånas över hur läskigt könsnormativ den världen fortfarande är. Här finns massvis att göra. Att du blir ifrågasätt betyder bara att du faktiskt är med och förändrar. Heja du darling!
Och jag är helt övertygad om att du är bland de 5 procent bästa mammorna i världen. De som kommer uppmuntra sina barn att följa sina drömmar och ge dem bra självkänsla.
Skicka en kommentar