Glömde fira

Det femhundrade blogginlägget ska firas, hade jag sagt till mig själv. Det här är nummer 502. Vi får fira lite så här i efterhand. Jag är, om jag får säga det själv och det får jag, lite stolt att jag trots skrivtorka lite nu och då ändå lyckats hålla liv i den här bloggen. Det är speciellt roligt att den funnits med under mina fem mest innehållsrika år i mitt liv. Man kan läsa om mitt singelliv, om hur det är att flytta in i ett nybyggt flerbostadshus, om att byta jobb, bli gravid, flytta till landet, vara på Öland och i Karibien, om miljöfrågor, om småbarnsåren, facebookavsky, hur det är att ha familjemedlemmar som bor olika länder, om nya bilar, om att få flera missfall, om att vänta på arbetstillstånd för kanadajobb... Ja, helt enkelt om mitt liv. 

Om jag har återkommande läsare eller inte spelar inte så stor roll. Jag skriver för mig själv framför allt, men det har alltid varit roligt när ni läsare stuckit upp huvudet ovanför den anonyma cyberytan och avslöjat att ni läser min blogg. Kanske är det någon som följt mig under alla 502 inläggen?

Inte utan mina döttrar



Det blir ju aldrig som man tänkt sig och mister man en står det tusen åter, heter det ju. Får man inte uppleva Torontos sensommar får man njuta av tusen och en underbara stunder i Sverige. Stefan har jobbat i det nordamerikanska bolaget sedan första juli - men på hemmaplan mestadels - och det har inneburit att jag och tjejerna har fått göra mycket saker tillsammans, bara vi. Vi har naturligtvis hunnit göra många roliga saker med fadern också, men här fokuserar jag nu på min roll som "den föräldralediga".

(Tilläggas ska också att uppskjutningen av utlandsflytten inneburit att vi hunnit träffa massor av vänner och släkt under juli, augusti och september, något vi annars inte hade fått göra! Det har känts som bonus! Sen att vi dagligen går och har ont i magen på grund av ovissheten och irriterar oss på situationen som vi själva inte satt oss i, är en annan femma. Och ett annat blogginlägg.)

Vi har haft så kul ihop, Alva, Kyra och jag! När den första tiden som osäker tvåbarnsmor la sig kunde jag verkligen njuta av att bara vara hemma (som det så nedlåtande heter). Nu har Alva hittat sin roll som storasyster och Kyra har hittat Alvas leksaker. Nu när Kyra börjat ålkrypa har Alva och jag liksom blivit ett bra team där vi bl.a. påminner varandra om att saker inte ska ligga på golvet och riskera uppätning. Kyra har börjat få lite vanor så här efter fem månader, men att sova på dagen är fortfarande bortkastad tid, tycker hon. Med andra ord får jag inte så mycket gjort om dagarna förutom själva mammandet och ammandet. Å andra sidan sover vi hela nätterna, så jag klagar inte!

 

Här kommer en liten bildkavalkad över mig och tjejerna. Jag har insett att jag har rätt så få bilder på mig själv här på bloggen. Kanske för att jag oftast själv står bakom kameran. (Fotograferna i denna bildserie är mestadels mor eller Stefan. Tack för att jag får sno era bilder!) Jag vet att jag kommer att komma tillbaka till det här inlägget många gånger och njuta av minnena från en helt underbar sommar!

Paparazzi... eller ska jag kanske säga papparazzifotografering.

Astrid Lindgrens värld.

Midsommar i Svartmåla.

Barnstol införskaffad till ölandslägenheten.

Viktig mamma-Alva-tid när mormor tar hand om Kyra.

Krukmakeriet Haget på norra Öland inklusive besök i drejverkstan.

Inte tappa!

Lådbilslandet i Löttorp.

Ibland regnar det faktiskt på norra Öland, men det bekommer inte alla så mycket.

Svartmålabadet.

Stora tjejen med världens go'aste kinder!

Släktkalas hos gammelmorfar i södra Dalarna. Kolla in de virkade Converse-skorna!



Jodå, hon fick välja själv mellan alla klänningar på Lindex. Det var ju ändå Kyras namngivning.

Namngiven bebis!

Besök på förskolans lekplats under de stängda veckorna.

Westmanska vagnmuseet vid Valla gård.

"Du kan inte ta mig!"

Bara ätbart på golvet.

Det blev mycket hemmabad i år. Snittemperaturen var 21 grader i sommar.

Mycket hemmalek också. Då är det bra med gungställning.

Vem är tröttast?

Fyra månader. Smakportioner intruduceras. Gott!

Kantarelldags i farmors och farfars svampskog.

Farmors systers hund tyckte om barn. Skön långhelg på Öland i början av september.

Alvas födelsedag den 10:e september brukar vara en bra avslutning på sommaren.

Välkommen, Rödstrumpan!

(Rödstrumpa är ursprungligen beteckningen på en medlem i den radikalfeministiska rörelsen Redstockings, men kan också beteckna en person (vanligen en kvinna) med en annan feministisk åskådning och används då ofta pejorativt eller självironiskt.)  - Wikipedia

Självironiskt var ordet, sa Bull.

Nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och införskaffat en egen liten röd(!) "netbook" (mindre modell av bärbar dator). Min förhoppning är att detta kommer att få mig att börja blogga lite mer regelbundet igen. Som hemmavarande tvåbarnsmorsa har internet mestadels kommit till mig genom en smart phone eller en tab. Dessa är inte så skrivarvänliga enheter, som inbjuder till längre blogginlägg ju. Sätter jag mig vid en dator vill den ena dottern krypa upp och slicka på skärmen och den andra kolla på film eller Skypa. Jag har hört fler vänner som har samma (i-lands-)problem; vi tar emot mail och kan läsa dem på en läsvänlig enhet, men vi drar oss för att svara i och med att vi inte sitter vid en dator.  "Jag svarar henne sen", tänker man och sen har man helt glömt bort det mailet... Känns det igen?

Än så länge har jag bara i princip öppnat och satt igång datorn, så jag kan inte ge någon längre recension av min ASUS Eee PC 1025C. Första intrycket är positivt i alla fall. Jag trodde att tyngden - den väger dryga kilot - skulle kännas mycket för en sån liten dator, men det ser jag mer som ett plus så att den inte vobblar omkring, som en iPad lätt kan göra. Jag tror att hon kommer att leverera det som jag förväntar mig. No more, no less. 

Vi hörs... oftare från och med nu!

Snart är kaffet helt slut

Det har fortfarande inte kommit något svar från de kanadensiska immigrationsmyndigheterna. Snittiden för handläggning av ärenden inkomna i somras är sex veckor. För vår del innebär det i så fall ett svar i slutet av september, eftersom handlingarna lämnades in i mitten av augusti. Jag har dock slutat att hoppas för mycket.

Istället dricker vi kaffe och te för att få tiden att gå. Vi dricker ur. Ur skåpen, ur gamla burkar med Julkaffe Från Företaget, ur Nespressos utflippade Limited Edition-smaker. Vi tömmer våra tre öppnade honungsburkar och dricker gammalt rooibos med ”julsmak”. Vi får, för allt i världen, inte få för oss att köpa något nytt kaffe eller te.  Lagertömning pågår! Det är, som ni säkert förstår, inte så roligt att bjuda på fika längre. Förr i tiden tog man ibland med sitt eget kaffe när man gick bort på bjudning. Detta rekommenderas till er som kommer på besök framöver. Annars blir det körsbärsespresso med dopp!

Liknande lagertömning sker även av gamla tandkrämstuber som legat och ruvat i diverse necessärer samt av halvtömda duschkrämer som stått och trängts på badrumsgolvet. Pastalagret, våffeldepån, mjölmagasinet och, icke att förglömma, viltköttsupplaget i frysen håller på att ta slut nu.

Nu till poängen: Vad skönt det känns! Varför har vi inte gjort det här tidigare?! Varför måste man planera en flytt till en annan kontinent för att marsansåsen ska ätas upp innan bästföredatumet? Hamstersyndromet är nästan lite äckligt när jag tänker efter. Så, iväg med dig nu. Rensa en låda i skafferiet så ska du få se hur skönt det känns!

Inte hästsvans för en gångs skull...

I en av bloggarna som jag följer gav de tips på en relativt snabb och enkel håruppsättning för oss som dag ut och dag in envisas med att slänga upp håret i en tråkig hästsvans. (De ville att man skulle locka håret först. Det struntade jag i.) Däremot hade jag i min nya favoritprodukt i håret, Surf Curl Raw Gel från Amae.

Så här blev mitt resultat:

Kanske en ny klassiker? Fast då med lite mer tid att gömma ändarna och hårnålarna.

I alla fall roligare än det här...

Instagram

Har hört mycket gott om Instagram, så när jag nu ändå verkar ha öppnat upp mitt sinne för sociala medier så tänkte jag att jag kunde ladda ner den appen också. Det är som att gå ner i källaren hos mor och far och bläddra i fotoalbumet från 1976 - vilken nostalgikick! Här två bilder av Kyra nerifrån Öland förra veckan. (För er som har Instagram så heter jag lilla_u även där.)

Juni i bilder

På Busfabriken ska det sorteras!

Morfar Ulf på snabbesök i Europa och fick följa med på BVC-kontroll.

Kusin Emilie tog studenten i Stockholm, men Kyra lyckades ändå sno huvudrollen den dagen... 

Vad skulle vi göra utan Skype?!

Ett tvådagars going-away-party i vår trädgård. 20 vuxna och 9 barn på lördagen och 24 vuxna och 14 barn på söndagen. Fantastiskt roligt!!

Äntligen flyttar morbror Peter hem till Sverige! Håll dig kvar i minst två år är du gullig.

Say cheese!

"Regnigaste juni på 200 år"? Jag vet inte, jag...



Cirka en gång i veckan får vi "hemkört" nyslaktade sorkar och möss från vår katt Messi. När vi en dag fick in en ganska ovanlig vattensork för en gångs skull tyckte Alva och jag att det var dags för en riktig begravning med kista, sång, blommor och gravsten.

När man är två månader börjar livet bli lite mer spännande och leendena kommer inte bara när man bajsar.

Don Estebans smarrigaste köttfärssås



Min man gör en köttfärssås-to-die-for! Nu har han äntligen fått ner den på pränt och jag fått godkänt att publicera den här på bloggen. Detta är en ganska stor sats, så halvera den om ni känner för det (eller skaffa många matlådor).

Ingredienser
1 kg köttfärs, helst nöt
2 st gula lökar, finhackade
2 st morötter, fint rivna
1 st kalvbuljongtärning
1 st hönsbuljongtärning
1,5 dl soltorkade tomater, finhackade
2 st vitlöksklyftor, pressade
3 msk soja
750 g krossade tomater
2 msk tomatpuré
2 dl grädde (OBS!!! EJ matlagningsgrädde eller någon annan låtsasprodukt!!!)
½ dl oregano
vitpeppar
cayennepeppar
curry

Hur?
Ta fram en stor traktörpanna och bryn köttfärsen tillsammans med den finhackade löken och de rivna morötterna. När köttfärsen börjat vätska sig, tillsätt buljongtärningarna så att de får hjälp att sätta smak på hela blandningen.

När den mesta av vätskan försvunnit är det dags tillsätta soja, vitlöken och de soltorkade tomaterna. Låt det hela småputtra cirka 5 minuter på hög medelvärme samtidigt som du rör om ordentligt för att allt ska blanda sig.

När det känns bra, tillsätt de krossade tomaterna samt tomatpurén, rör om ordentligt så att allt blandas och låt detta puttra för sig själv i cirka 5 minuter.

Tillsätt grädden, rör om ordentligt ännu en gång och låt puttra på medelvärme till dess att själva såsen blivit lite krämig.

Tillsätt oreganon och vitpeppar efter behag och toppa med lite cayennepeppar och curry och rör om. OBS! Curry är bara en smakförstärkare i sammanhanget, se upp så att du inte tar så mycket så att det blir en markant currysmak på det hela. 1-2 krm bör räcka gott. Om du är osäker, hoppa över curry helt och hållet.

Servera med spaghetti av god kvalitet och varför inte riva lite parmesan över för att göra det hela lite lyxigare...?

En facebookanvändares dagbok

Dag 1
Gick in på SWEA Torontos hemsida. Jojo, det verkar som om de använder facebook som kommunikationsmedel mellan medlemmarna. Attans. Bäst att gå med nu med andra ord, för att kunna hänga med i gänget. Funderar på att betala in medlemsavgiften redan innan vi är på plats. Kanske är det t.ex. några Sweor som vill sälja begagnade möbler till oss... Eller tipsa om pre-schools... Tänker på att det är nyttigt att sätta sig in i invandrarnas situationer. Att komma till ett ställe där man inte har en enda liten kontakt i sitt nätverk; hur gör man? Dessutom på ett språk som inte är ens hemspråk...

Jo, jag måste skaffa ett facebook-konto. (Skriver man facebook med stort F någon gång? Eller säger man någonsin "facebook" förresten? Alla verkar skriva "fb" eller säga "fejjan". Snacka om att jag känner mig som en oskuld på området.)

[...]

Nu har jag skaffat mig ett konto. Det gick rätt smidigt. Var noga med att inte skriva för mycket eller automatiskt lägga till alla mina kontakter osv. Vet ännu inte vad jag ska ha fb till. Vilka ska man lägga till som vänner? Kan man ha olika grupper som får se olika mycket? Nagelfar användarvillkoren. Tja, det verkar se ok ut. Inget jag inte kan godkänna. Söker inte aktivt efter kompisar. Tänker att jag kan ha kontot några veckor "i smyg" innan jag blir aktiv. Måste lära mig först.

[...]

"I smyg" sket sig. Vänförfrågningarna började ticka in på en gång. Hur ser de att jag ha skaffat fb?! Mest folk som jag känner och umgås med, men även såna som jag inte träffat eller pratat med på tio år. Det är här jag blir kluven. Det finns ibland orsaker till att man valt att inte ha kontakt med någon på tio år. Om jag verkligen velat träffa/umgås/höra av mig till NN så hade jag väl gjort det? Eller? Fast å andra sidan funderar man ibland till exempel på vänner från gymnasietiden, som man önskar att man aldrig tappat kontakten med. Lägger tanken åt sidan. Det löser sig.

Mamma vill adda mig, fast säger att hon förstår om jag inte vill lägga till henne för det har mina bröder valt att inte göra. Jaha, nu måste man TA STÄLLNING också. Aktivt välja och välja bort.

Dag 2
Fler vänförfrågningar under natten. Hur hittar de mig?! Det känns jätteroligt samtidigt som jag inte är redo än.

Läser artiklar om facebookanvändande och försöker få tips på hur man ska hantera detta på bästa sätt. Läser att kvinnor i snitt i Sverige använder fb över 80 minuter per dag. Män 20 minuter mindre. Många mår dessutom dåligt av att ha ett fb-konto! Så ska det väl inte vara?! Forskarna säger att det antagligen beror på att fb är ett "skyltfönsterfenomen" och att vi plockar fram det bästa av oss själva och bara lägger upp bilder från bröllop, semestrar, goda middagar och solnedgångar. När man då får alla dessa positiva uppdateringar från alla hundratals "vänner" kan det bli för mycket om man samtidigt känner sig lite nere eller bara allmänt vardaglig. Jag vill inte ta det där med facebook så allvarligt, men när man inser hur mycket fritid (och arbetstid!) det tar för många så är det inte "bara facebook".

Loggar in igen för att försöka lära mig. Kollar på några andras sidor. Det verkar som det finns olika utseenden. Några med tidslinje och några utan. För-/nackdelar? Man kan lägga folk i olika grupper; Nära vänner, Bekanta, Familj... Krångligt. Måste jag ta ställning igen alltså? Och lägga filter? Gaaah! Det är för svårt det här!! Har ännu inte besvarat några förfrågningar, mest på grund av att jag inte vet vad jag gett mig in på. Inte för att jag inte vill vara "vän" med dem. (Ni som redan skickat en förfrågan, ha tålamod med mig, är ni snälla.)

Måste smälta det här lite. Kanske kan jag få lite tips och glada tillrop från snälla bloggläsare? Bäst att blogga lite om det, helt enkelt...

Ropa inte varg...

Alva är mycket för att luras nuförtiden.
-Mamma, det sitter en spindel på ditt huvud. Näe, jag skoja' bara! Haha.
Då har man svårt att tro på henne när hon kommer in till mig och säger:
-Mamma, en älg utanför mitt fönster!!
-Mmm... Jag städar badrummet nu... Vänta.
-En älg! Kom!
-Jaha... (går motvilligt till lekrummet)
!!!!
Bilden är tagen efter att älgen - ettårig tjur, enligt Stefan - flyttat på sig fem meter; först stod den precis utanför fönstret och tittade in.
(Nästa gång jag bloggar i detta ämne är det kanske om en grizzlybjörn som står på garageuppfarten...)