En facebookanvändares dagbok

Dag 1
Gick in på SWEA Torontos hemsida. Jojo, det verkar som om de använder facebook som kommunikationsmedel mellan medlemmarna. Attans. Bäst att gå med nu med andra ord, för att kunna hänga med i gänget. Funderar på att betala in medlemsavgiften redan innan vi är på plats. Kanske är det t.ex. några Sweor som vill sälja begagnade möbler till oss... Eller tipsa om pre-schools... Tänker på att det är nyttigt att sätta sig in i invandrarnas situationer. Att komma till ett ställe där man inte har en enda liten kontakt i sitt nätverk; hur gör man? Dessutom på ett språk som inte är ens hemspråk...

Jo, jag måste skaffa ett facebook-konto. (Skriver man facebook med stort F någon gång? Eller säger man någonsin "facebook" förresten? Alla verkar skriva "fb" eller säga "fejjan". Snacka om att jag känner mig som en oskuld på området.)

[...]

Nu har jag skaffat mig ett konto. Det gick rätt smidigt. Var noga med att inte skriva för mycket eller automatiskt lägga till alla mina kontakter osv. Vet ännu inte vad jag ska ha fb till. Vilka ska man lägga till som vänner? Kan man ha olika grupper som får se olika mycket? Nagelfar användarvillkoren. Tja, det verkar se ok ut. Inget jag inte kan godkänna. Söker inte aktivt efter kompisar. Tänker att jag kan ha kontot några veckor "i smyg" innan jag blir aktiv. Måste lära mig först.

[...]

"I smyg" sket sig. Vänförfrågningarna började ticka in på en gång. Hur ser de att jag ha skaffat fb?! Mest folk som jag känner och umgås med, men även såna som jag inte träffat eller pratat med på tio år. Det är här jag blir kluven. Det finns ibland orsaker till att man valt att inte ha kontakt med någon på tio år. Om jag verkligen velat träffa/umgås/höra av mig till NN så hade jag väl gjort det? Eller? Fast å andra sidan funderar man ibland till exempel på vänner från gymnasietiden, som man önskar att man aldrig tappat kontakten med. Lägger tanken åt sidan. Det löser sig.

Mamma vill adda mig, fast säger att hon förstår om jag inte vill lägga till henne för det har mina bröder valt att inte göra. Jaha, nu måste man TA STÄLLNING också. Aktivt välja och välja bort.

Dag 2
Fler vänförfrågningar under natten. Hur hittar de mig?! Det känns jätteroligt samtidigt som jag inte är redo än.

Läser artiklar om facebookanvändande och försöker få tips på hur man ska hantera detta på bästa sätt. Läser att kvinnor i snitt i Sverige använder fb över 80 minuter per dag. Män 20 minuter mindre. Många mår dessutom dåligt av att ha ett fb-konto! Så ska det väl inte vara?! Forskarna säger att det antagligen beror på att fb är ett "skyltfönsterfenomen" och att vi plockar fram det bästa av oss själva och bara lägger upp bilder från bröllop, semestrar, goda middagar och solnedgångar. När man då får alla dessa positiva uppdateringar från alla hundratals "vänner" kan det bli för mycket om man samtidigt känner sig lite nere eller bara allmänt vardaglig. Jag vill inte ta det där med facebook så allvarligt, men när man inser hur mycket fritid (och arbetstid!) det tar för många så är det inte "bara facebook".

Loggar in igen för att försöka lära mig. Kollar på några andras sidor. Det verkar som det finns olika utseenden. Några med tidslinje och några utan. För-/nackdelar? Man kan lägga folk i olika grupper; Nära vänner, Bekanta, Familj... Krångligt. Måste jag ta ställning igen alltså? Och lägga filter? Gaaah! Det är för svårt det här!! Har ännu inte besvarat några förfrågningar, mest på grund av att jag inte vet vad jag gett mig in på. Inte för att jag inte vill vara "vän" med dem. (Ni som redan skickat en förfrågan, ha tålamod med mig, är ni snälla.)

Måste smälta det här lite. Kanske kan jag få lite tips och glada tillrop från snälla bloggläsare? Bäst att blogga lite om det, helt enkelt...