En stjärna

Nästa vecka blir det till att äta kungligt! Då ska jag äntligen få smaka på hur stjärnor smakar. Lyllos mig.

I Desire a Legend...

Och så låg den bara där på mitt skrivbord. Legenden. Det hade kunnat ligga en Desire där istället, men jag bestämde mig ändå i sista sekunden för den förstnämnda. Sofia har gjort en duktig research på dessa två och kommer säkert säga att jag gjort fel val, men det viktiga är att jag har en bättre telefon än vad hon har i dagsläget!

Imorgon bitti får jag en genomgång av vår IT-chef (de måste skicka in det tunga artilleriet när det gäller mig). Efter det kan jag utvärdera min live-känsla av telefonen. Eller ja... heter det telefon fortfarande förresten? Undrar om det även går att ringa med den?

Min nya mobilstrumpa, som svärmor stickat i födelsedagspresent till mig, passar som hand i handske till den nya telefonen!

När nu äntligen jag fått en telefon med fungerande blåtand, kommer jag även att kunna recensera en annan födelsedagspresent. Den är mer hightech än något ni sett! Så går det när man har släkt i Japan.

Men det blir ett helt annat inlägg...

Kvalitetstid - så här gör man:

Lämna jobbet vid 16.30
Köp korv och korvbröd
Ring hem och be dem förbereda
Åk hem
Stoppa i Bullens korv i en termos med varmt vatten
Person 1 tar ryggsäcken med mat
Person 2 tar barnet på ryggen
Gå till en närliggande hage
Ät middag
Lek
Njut
Gå hem
Njut lite till

Här är älgen som bajsar ute

När vår dotter väl hade lärt oss det där med den stora herbivoren och dennes exkrementer i utemiljön, vilket jag skrev om i ett tidigare inlägg, så stod den bara där. Ätandes på våra blåbärsris. Och Alva fick se den!

Stefan hann hämta kameran, men inte frugan i duschen. Attans.

En riktigt bra sminkblogg

Jag följer en del sminkbloggar, men den som jag tycker är bäst är

LINDAS SMINKBLOGG på Veckorevyn

Check it out!

Lycka är...

...att få ha både farmor och mormor som leker med rosa trolldeg med en. Lycka är dessutom att få äga och ha på sig Hello Kitty-hårspännen och HK-kläder och HK-ryggsäck och HK-förkläde och HK-pyjamas och ja... Har man mormor och morfar i Japan så måste man få lite kompensation för det, eller hur? (Tack för alla presenter, mamma!)

Utvecklingen går så snabbt framåt med Alva just nu att jag nästan blir både mörkrädd och fartblind. Igår var vi på hennes första "utvecklingssamtal" på förskolan! Hjälp! Jag som känner att det nästan var igår som jag skyndade mig hem från jobbet för att brösten höll på att sprängas. Var är vår bebis?!

Nu har treordsmeningarna kommit. Man skulle kunna önska att det var något i stil med "Alva älskar mamma" eller "Jag är törstig". Men nej. "Älgen bajsar ute" är det vi måste diskutera dag ut och dag in. På tomten ligger det nämligen både rådjursbajs ("Bambi bajsar ute") och älgbajs och det är fantastiskt roligt att titta och känna på det. Hon har redan blivit en lantis. Härligt!

foto: Mormors kamera

Kvarten

Stefan och jag har börjat med en aktivitet som kallas för "Kvarten". Det är en självpåkommen idé och reglerna är följande:

* Tidsåtgången får inte vara mer än 15 minuter
* Resultatet ska göra dig glad och lättad
* Man ska helst göra det tillsammans med sin partner
* Det är hushållsrelaterat
* Det ska inte vara saker man gör regelbundet, t.ex. dammsugning

Exempel på godkända Kvartar är:
* rensa kalsong-/tros-/strumplådan och kasta fula och trasiga plagg
* rensa ett handfatsavlopp
* sortera sylådan
* plantera om ett par blommor
* torka ur skafferiet
* möblera om ett rum

Nu har Kvarten blivit vedertagen här hemma och "Ska vi göra Kvarten tillsammans?" är faktiskt roligare än vad det låter. Prova!

Matchboll

Från ena läktaren, med Sportspegelns kamera:



Från andra läktaren, med min mobilkamera:



Tänk att de "historiska gulden" tas på gamla, slitna arenor i Linköping, med spelarlöner som knappt täcker knäskyddskostnader för volleybollkillarna eller hårbanden för fotbollstjejerna. Det kanske skulle göra LHC-grabbarna lite gott att få spela på Roxen nästa vinter istället. En fet hall och lika feta löner verkar inte vara vägen till guld...

Nu tänker jag tapetsera mina kontorsväggar med löpsedlar!

Herr Gårmans barn

Vi och grannarna har nu insett att våra tjejer snart kommer att springa över till varandra i tid och otid. Vi vuxna är naturligtvis alltid med dem ute, eftersom de bara är 20 mån, 2,5 år samt 13 mån. Dock går det illa kvickt när de bestämmer sig. Då vill det till att det inte är några bilar i vägen.

Vår idé var att höra med samfälligheten om det är ok att vi målar ett mini-övergångsställe på asfaltsvägen mellan våra hus. Vi tänkte också sätta upp en skylt som ska vara en blandning av dessa skyltar. Alltså en Herr Gårman-skylt fast ett par ungar som passerar.

Det ska vara lite Legolandkänsla, med små skalenliga skyltar, där hela konceptet andas BARN.

Parallellt gäller det ju att lära Alva hur man ska bete sig vid en väg, trots att den inte är så trafikerad. Hon svarar "Bilar" när jag frågar vad man ska titta efter när man kommer fram till vägen, men sen springer hon över lik förbaskat. Ja, ja, vi tar ett steg i taget. Än så länge är vi ju alltid med och håller henne i handen.

Har ni några andra tips och idéer kring sånt här? Funkar vanliga "Varning-för-lekande-barn-skyltar"? Erfarenheter nån?

Jobb-igt

Jag tänkte berätta lite om vad som hänt på jobbet den senaste tiden.


Vår organisation är fr.o.m. 2011 - med påtryckning från undertecknad och godkänt av styrelsen - finansiär av ett lektorat vid Linköpings universitet som ska inrikta sig på Energieffektiva bostadshus. Jag känner ofta att jag kanske inte alltid lever ett så miljösmart liv som jag borde, men lika ofta övertalar jag mig själv att jag med min kompetens, mina kontakter och mitt driv genomför förändringar på högre nivå och mer systemförändrande. Detta är ett sådant exempel. Som tack fick jag ett påskägg av LiU:s fundraisingansvarig innan påsk. Jag ställde det vid kaffeautomaten på plan 11. Hade jag tagit hem det hade det nämligen också tagit slut...


I år fick jag igenom att vår Årsredovisning även skulle innehålla ett "tyngre" hållbarhetskapitel och därför också kunde få namnet "Årsredovisning med hållbarhetsredovisning" som det ju är så modernt att kalla dem nuförtiden. Jag är dock riktigt besviken på firman som hjälpte oss med layout m.m. Otaliga är de fel som påpekades ända in i sista korret, men som inte rättades till. Här är två. (Ni får själva avgöra vad som är fel med bilderna.)


Nu satsar jag istället på att få till en riktigt heltäckande, snygg och korrekt CSR-redovisning, som vi gör tillsammans med andra Eurhonetbolag (europeiska nätverket för allmännyttiga bostadsbolag). Gick in och ändrade en siffra i sista sekund i tisdags; vi är inte längre 22% kvinnor i ledningsgruppen utan 12,5%. Men det är en helt annan historia...


Igår såg jag till att det fanns tårta på alla tre kontoren under eftermiddagen. Vi firar nämligen att vårt Miljöledningssystem nu varit certifierat i 5 år. Ibland får man göra lite löjliga saker för att få igång en bredare diskussion om miljöfrågorna på företaget. Jag hade bett miljögruppsmedlemmarna att vara lite missionärer på de olika kontoren och sätta igång lite miljöprat. Det var skönt att höra att Starfish/Spider-teorin, som jag försökt applicera på just miljöarbete i företag de senaste två åren, verkar stämma hos oss. Häftigt!

Och så bara en sak till... Kolla in vad som stod i vår hiss hela dagen igår!

Det är lite häftigt att de två översta våningarna inte tillhör oss utan ett företag som bl.a. sysslar med konferenser, SKY Hotel Apartments. (Hisspojkarna stod där pga helgens konstutställning FO-KO.)

Våren - ett fint farväl

Sommaren 2001 åkte kören jag då sjöng med till Llangollen i Wales. Där tävlade vi i en internationell körtävling (Eisteddfod) samt satte upp en egen konsert. Vi kom tvåa i tävlingen, men var inte så besvikna, eftersom vi hade förlorat mot en kör med enbart dirigenter, Choir of Estonian Choral Conductors.

Mitt starkaste minne från den resan är "Våren" av Grieg, som vi framförde med den äran och fick tonvis(!) med beörm för!



I fredags var det farfars begravning och hela familjen med långväga och kortväga bröder samt långväga föräldrar samlades i Gävle för att ta ett sista farväl. För att göra näsduken lite blötare spelades just "Våren". Dock blev det inte så blött som jag trott, då jag istället för att tänka på hur sorgligt allt var istället började fundera över lyriken och hur den där svåra andraaltstämman egentligen gick.

Sen när "Den blomstertid nu kommer" spelades kapitulerade jag och lät tårarna komma. Eftersom farfar varit lärare och hört varje läsår avslutas med den psalmen, var det en bra avslutning även på hans egna era.

40-årskalas!

Snart fyller jag år, som några av er kanske känner till. Men inte 33, som man skulle kunna tro, utan 40!

Idag har Stefan, bror J och jag registrerat oss i Wii Fit, där man bl.a. får köra lite kroppstester för att se vad utgångsläget är för det framtida träningsprogrammet.

Efter testerna presenteras man för sin Wii Fit-ålder.

Jag kommer naturligtvis att åka och lämna tillbaka det satans skitspelet ögonaböj. (Stefan blev "26 år" och kan för sitt liv inte förstå varför det skulle vara något fel på den lilla svarta lådan och fitbrädan.)

Så här blev det

Lite trotsig

Jag vet att det är Långfredag idag och att man varken ska önska varandra Glad Påsk, se glad ut eller ha roligt, men i och med att jag inte är med i Svenska Kyrkan har jag rätt att strunta i de reglerna och helt sonika önska er alla en

GLAD PÅSK

och lägga ut en bild på vår påskglada dotter!

På tal om spackel

Jag måste först och främst tacka för alla kommentarer - på och utanför bloggen - angående mina makeup-planer. Vilket stöd jag fick från er, trots att det är en ganska galen idé. Jag lovar att lägga in fler sminktips vad det lider.

Nu kommer jag dock att blogga lite om ett annat slags spackel. Se bild nedan.

Alvas lekrum var egentligen det enda fula rum som fanns när vi flyttade in i huset för ett år sedan. Det har dock tagit oss enda tills nu att ta tag i det. Förra helgen var Stefan och jag på måleriaffären för att köpa färg m.m. Vi hade ett litet huvudbry hur vi skulle göra med de stora hålen som mollypluggen gjort i vår spånskivevägg. Jag frågade en av säljarna och kollade om han hade några idéer. Fylla med spackel? Täcka med små vävbitar? Ja, det är ju inte helt trivialt. Han svarade att han inte riktigt visste och var, i mina ögon, väldigt "osäljarlik". (Kom igen, lura på mig nåt för sjutton!) Sen kom Stefan, som hade varit och browsat lite i affären, och helt plötsligt vände sig säljaren till honom och så hade de en sån där intim killstund som liksom luktade "tjejer kan ju inte de här grejerna, kom så ska jag berätta för DIG hur DU ska fixa väggen". Jag lackade ur när det hade gått en minut utan att han haft ögonkontakt med mig. Jag var sååå nära att säga "Älskling, jag går bort och tittar på lite blommiga tapeter istället", men jag höll mig och gick bort och diskuterade akrylatfärgens kvalitet (Beckers Perfekt eller Alcros Bestå??) på träfasader med en annan säljade istället.

Det här är en av mina svagare sidor. Jag kan bli väldigt "jämställdhetskänslig" och putt. Känner mig ganska mycket som Alva: KAN SJÄLV!!!

Nu väntar vi på att spacklet ska torka och under tiden så installerar Stefan sin födelsedagspresent, som han fått ett par dagar för tidigt: Nintendo Wii + Wii Fit. (Vad fel det känns att säga fit-brädan, men vad gör man när svenskan inte räcker till...?) Han fyller på söndag, men då har ju hela helgen gått och tänk vad många yogapass, golfrundor, bowlingturneringar och rockringetävlingar vi gått miste om då.