22 januari 2010

Att försöka ta det piano

Jag har aldrig spelat så mycket piano i mitt liv, men heller aldrig så lite.

Alva och jag sjunger och spelar ungefär en timme om dagen, men jag kan aldrig få sitta och träna själv. Jag känner att jag skulle behöva en timme i veckan ungefär med skaltragglande, chopinvalser och egen jazzimprovisation. Annars tappar jag det. Att kompa "Nyss så träffa' jag en krokodil" kan vem som helst, men om jag någonsin ska kunna spela Clair de Lune bättre än brorsan behöver jag också få lite plats vid pianot!

3 kommentarer:

Agneta sa...

Men vet du Ulrica, snart kommer Alva att låta dig sitta och spela och träna för dig själv, vänta bara lite! Nyhetens behag att sitta med dig och spela barnvisor kommer så småningom att avta lite. Då kommer Alva i stället att få ditt pianospel som bakgrundsmusik när hon sitter och ritar eller leker och det är något som hon kommer att ha med sig som en musikskatt HELA livet. Så spela med Alva nu, snart kommer du att få spela för dig själv!
GAMBATTE KUDASAI // mormor

Ulrica sa...

Tack för påminnelsen, mor. Du har rätt, i vanlig ordning.

Ulrica sa...

(Gambatte kudasai betyder för övrigt Lycka till (typ), om det är någon som inte är så bevandrad i det japanska språket. Så ja, då fick jag glänsa lite!)