Jag är absolut inte först med att klaga på detta, men jag känner ändå att jag måste få ventilera lite:
Det är underbart att vara gravid! Det känns som ett "happy place" som man alltid kan gå till. Jag kan alltid styra tankarna till Spiggen och då blir jag automatiskt glad. Dessutom tackar jag min lyckliga stjärna (och morsans gener) för att min graviditet så här långt inte inneburit några morgonspyor, humörsvängningar eller andra oönskade biverkningar. (Jag vet att det kan slå till när som helst, men är glad för varje dag jag får utan dessa åkommor!)
MEN! Hur kommer det sig att så fort man blir gravid så förlorar man sitt privata jag? Så fort magen börjar synas är det helt plötsligt fritt fram för alla och envar att komma fram och klappa på den! Hur ofta gör man sånt med någon som t.ex. börjar gå upp i vikt?
"Jaså, lite mycket chips på sistone? Höhö!" *klapp klapp*
"Oj då, det var mig en rejäl finne du har där på näsan!" *pill pill*
Bebisar är söta och jag har inget emot att någon kommer fram och klappar lite försiktigt på dess kind - sen när det är fött!!! Nu är det min mage och den vill jag ha i fred!
Jag vet inte hur jag ska bemöta en avancerande hand. Hittills har jag backat undan lite, men rätt ofta hinner jag inte. Jag vet att de bara vill väl, men när det handlar om människor jag knappt känner (på jobbet), hur ska jag säga ifrån utan att låta alltför dryg?
Ni mammor därute som läser detta - hjälp mig! Hur gjorde/sa ni?
(Ovanstående klagomål gäller förstås inte familj, närmaste vänner och sambo, som ni säkert förstår.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar